Livet på landet medför viss samvaro med djur. Det hör till, vi vet! Helt okej för oss så länge djuren håller sig på rätt sida av väggen, det vill säga utanför! Vi har tätat vårt hus både här och där, och gjort allt som står i vår makt för att hålla diverse småkryp borta.  Nöjda kan vi konstatera att vi hittills stått som segrare i krigföringen mot möss. Tills förra helgen, då vi besvikna beskådade hur två triumferande möss erövrat diskbänksskåpet. Vi kunde nästan höra segerjublet, och kalaset bestod av söndergnagd disksvamp. Grön. Snopna och slokörade svalde vi nederlaget, för att omgående ladda om fällorna. Vi vann!

Nu undrar ni kanske hur de tog sig in i vårt mus-säkerhetsklassade hus. Jag har burit in dem. De har åkt vedtaxi. På vägen från vedboden in till värmen har de suttit och njutit av utsikten från vedkorgen. När vi sedan lämnade huset kunde festen börja. Vad har jag lärt mig av detta? Att inte ha färdigladdade vedkorgar i vedboden! Jo då, tro det eller ej, men ibland gör även jag korkade saker.

Den här musen har flyttat in hos oss. Funderar på att lägga lite ved i ryggsäcken.

Hur kaotiskt det än har varit under renoveringen och hur mycket virke och skräp som än har legat på golvet, så har jag aldrig givit avkall på att dekorera. Tja, dekorera är väl att ta i, men jag har piffat till det och tillfälligt förbättrat situationen, kan man säga. Redan som liten tös hade jag inredningsintresse. Ofta roades  jag av att boa in mig på andra ställen än i mitt egna rum. Jag minns hur jag i källaren (bredvid frysboxen) inredde en liten hörna med mattor, kuddar och pinaler. Koja, modell lyx! Under tonårstiden däremot förändrade jag mitt rum oftare än pappa hann tapetsera. En eloge till mina föräldrar som ställde upp på alla mina påfund. Jag tror faktiskt aldrig att de sa nej.

Jag menar så här kaotiskt.. Då hade vi inte långt från landet rott, som man säger i Småland;)

Munter make vårt första nyår i huset. Jag menar, hur mysigt kan det bli?!

Hur pass i vägen var syrener, tända ljus och skyltar när köket skulle monteras? Mysigt, tyckte jag… Grrr, väste Mats.

Golv? Det räcker väl med spånskivor? De går utmärkt att stå på när det ska pyntas!

Va? Måste vi limma tapeten innan jag inreder? Räcker det inte att den sitter uppe med två häftstift?

Paus i renoveringsfabriken en tidig vårdag. Gissa vem som äter kalvsylta, och gissa vem som dricker bubbel;)

Glöggmys i stenmassorna!

Choklad är ju aldrig fel. Inte lakrits heller, helst salt. Kakor är också gott, speciellt min mammas;) Men när jag får välja fritt så blir det något gott med bär. Bär är sommar, bär är lagom sött och de har färger som tilltalar mig. Nyårsaftonens dessert innehöll därför bär, eftersom jag fick välja. Jag bjöds på en supersmarrig vaniljpannacotta med hallon, blåbär, björnbär och jordgubbar.

Det ser ju riktigt proffsigt ut. Kan det vara hos mig? Glasen är från Älghults glasbruk. Pappa köpte dem till mig när jag fyllde trettio, alltså för ett par år sedan..

Paj bakad av dotter Elin. Hon bakade gärna när hon bodde hemma.

Ny dag och nytt år. Idag kliar det i plocka-undan-julsaker-fingrarna. Nu är det över för mig. Nu räcker det. Nu vill jag inte se en tomte till. Märkligt att det kan förändras över en natt, men så funkar jag. Nu längtar jag efter ljus, ett dammfritt hem och vita tulpaner. Det frasiga ljudet av en stor bukett, med en doft där våren kan anas.