Författare: Mari (sida 2 av 15)

Belysning med mera

Sakta! Men säkert. Ja, ungefär så kan renoveringen beskrivas just nu. För när det gäller belysning och el så måste alla regler följas och elektriker tillkallas. Lite bygg, lite el, lite bygg och lite el. Allt kan inte göras på en gång. Det har jag lärt mig.

Även badrummet ska byggas efter kostens alla regler och det ska vara tätskikt, speciellt gips och gud vet allt. Och det tar också tid.

Men nu slår det oss! Att snart är det klart. Inkoppling av vatten återstår och sedan är det faktiskt väldigt nära.  Allt är inköpt och finns hemma, så nu är det dags för rörmokar´n att göra sitt. Därefter är det dags för mig att få ägna mig åt det roligaste jag vet: inreda!

Helt enligt önskemål har elektrikern monterat diskbänksbelysningen.

Nöjd!

Svarta eluttag kändes givet.

Små spotlights under takfoten ska lysa upp fasaden. Mys i höstmörkret!

I badrummet valde vi vridbara spotlights över handfatet.

Högt i tak! Och så den viktiga fläkten.

En vägg i badrummet får panel, i syfte att “mjuka upp”.

Liggande panel sänker och breddar.

Köksdelen sett från badrummet. Snyggaste kranen hittade vi. Ni får se närbild senare.

Jag är så glad att jag vågade lasera dörrarna svarta. Helt rätt stuk!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bakslag

Livet är som en vågskål. Den ena vågskålen fylls med allt positivt som sker, stort som smått. Den andra med negativa händelser. Stundtals slår glädjens vågskål i botten och stundtals den ledsamma. Vid livets slut väger de båda skålarna lika, och balans råder. Så berättade en vän att han såg på livet, och det är en fin tanke. Ofta återkommer jag till liknelsen när tråkiga saker sker. För då vet jag, att snart vänder det och något gott och glädjande väntar.

Den senaste tiden har den ena vågskålen blivit tyngd av sjukdom, oro och förlust. Allt det där som dränerar energi och gör ont i själen. Allt det där som tillhör livet och som vi inte kan rå på.

Men nu är det dags för förändring, och påfyllning av gladskålen. Och jag tänker hjälpa den lite på traven. För visst går det att påverka mycket i livet, allt som inte är oåterkalleligt. En helg i huset. En trevlig dag på lantgård. Ett litet paket. En mysig middag på Ekerum. En stund i solstolen, trots att det är oktober. Ja, nu har jag samlat på mig en hel del.

Måla fönster. Ett skitjobb för somliga, ett toppjobb för mig!

Vitt, fint och redo för höstregnen.

Värmande sol i ryggen och tid för tankar. Många tankar. Så välbehövligt!

Det börjar bli riktigt fint, vårt lilla hus.

Gårdsbild i solnedgång. Nu njuter vi av vår fina stengång!

Lantbruksdag. En fin tradition för eleverna i Borgholms kommun. Kalvarna är populärast!

Ännu en uppskattad aktivitet.

Lite nätshopping piggar alltid upp;)

Vegetariskt på Ekerum.

Färgpalett i oktober.       

Min käre gudfar på den älskade altanen.

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Baluns på ön

Jag har tidigare skrivit om hur lätt det är att bli hemmablind och ta miljöer för givna. Under skördefesthelgen står det än en gång klart hur Öland lockar och drar. I skördetider sätts fokus på helt andra värden än sommarens. Människor återvänder till ön för att njuta av årets sista värmande solstrålar, och för att uppleva ön i höstskrud. Pumpan, skördefestens symbol, sätter färgkoden och överallt pyntas det.

Höjdpunkten för vår skördefesthelg var firandet av familjens 25-åring. Chili, bröd, goda ostar, rödbetor med chevré stod på menyn. Därtill Elins sjukt goda kladdkaka med vit choklad och valnötter. Ja, gott var det! Och mysigt hade vi!

Skördefestens signum, modell mindre.

Fin bukett i höstens färger.

Ja, så är det ju faktiskt!

Trångt vid lilla soffbordet när alla ville smaka Elins kaka!

Hon som vi firade!

Nya tallrikar i det Bladska hemmet. Färger passande en skördefest;)

Hund på besök. En rackare på att mysa!

Veckorna ramlar på och vardagens rutiner formar tiden. Säga vad man vill, men det är som allra bäst när allt bara är som vanligt. Det där med ekorrhjul, vardagstristess och enformigt liv … det är inte illa! För det är ju precis så vi vill ha det. Att allt ska vara som vanligt och precis som det brukar vara. Först när något händer, när något ruckar på rutinerna och sätter käppar i det där hjulet. Först då vet man att det är som bäst, när allt bara är som vanligt.

 

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bunke

Politikens vindar blåser snålt och ännu vet ingen hur landet Sverige ska styras. Samhället gungar och det ger effekter ända in i min plånbok, till mina små besparingar. Gudarna ska veta att det inte är lätt att spara, men jag knatar på så gott jag kan. En liten månatlig summa blir ändå en hyfsad peng på sikt. Många bäckar små…ja, ni vet. Tyvärr börjar de där små bäckarna bli ganska små, och lite torrlagda. Sparkonton utan ränta och sparfonder som backar, eller i bästa fall ligger still. Osäkert! Ja!

Det händer då och då att Mats och jag springer på något snyggt, och då menar vi inte varandra;)! Vi kan se en snygg tavla, en skulptur eller (inte så sällan) konstglas. Någonstans djupt därinne i min småländska själ ligger fascinationen av glas och lurar, och ibland går det inte att stå emot. Som i helgen, när vi tog en liten promenad i lilla Borgholm. I ett skyltfönster, i en fin liten butik, står en bunke, av glas. Ja, namnet på den maffiga, mulliga megavasen är Bunke. Bara så. Inget märkvärdigt. Det gillar vi.

Efter en skogspromenad, i syfte att hitta svamp, trillar Ulrica och gör sig illa i handen. Bertil och hon tar sig hem och det visar sig att hon fått en spricka i handleden. I hyttan står en Bunke och väntar på att bli klar och så ska det bli. Det införskaffas ett höjbart bord, vilket möjliggör att hon kan färdigställa pjäsen. Det handlar om Ulrica Hydman Wallien och det blir hennes sista unika alster. Vem kan motstå ett föremål med denna proveniens? Inte vi. Nu är den vår.

För att återknyta till min inledning. Kanske är det en efterhandskonstruktion, eller en täckmantel för ett (onödigt?!) lyxförvärv. Må så vara. Om nu sparande av pengar inte räntar sig, varför då inte investera i vackra föremål som vi dessutom får njuta av? Varje dag. Inte vet vi om våra val ger schysst avkastning i framtiden. Men för närvarande känns det minst lika säkert (eller osäkert) som att sätta in pengar på ett konto. Och det sker garanterat utan njutning. Varje dag.

Investering?

En annan glasskulptur som vi inte kunde motstå.

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Blandat

Veckan som gick kändes som höst, sommar och vår. Samtidigt. What? Efter välbehövliga regn på en uppvärmd ö startar naturen om. Som om det vore vår. Igen. Kastanjen, vars löv föll under den heta julimånaden, visar sina spröda ljusgröna löv och små, små blombebisar och gräset är grönare än någonsin.

Hur blir det här nu då? Kylan, som står och stampar i farstun, klipper de små skotten på en natt. Förmodligen. Ur led är tiden.

Olivträdet tackar och bugar för regnet.

Vita blommor klänger längs taket på altanen. Och doftar ljuvligt!

Gamla fina pelargonen har fått den allra djupaste färgen.

De här snyggingarna har tittat fram.

Ölandstokarna som funnits på tomten väldigt länge. Kräver ingenting. Bara finns.

Kastanjen har fått vår-feeling.

Återhämtning de lux!

Vår egen guldgruva. Rödbetor, morötter och potatis. Vad mera krävs?

Terminsstart och förkylning. Dessa ständiga följeslagare! Så även denna höst. Men, i kombo med husfix, god mat och vila står jag rycken!

Matt, vitt kakel får balansera det mönstrade golvet.

Nöjd! Detaljerna i badrummet blir nog ganska svarta. Tror jag…

Nu är det dags för mina bankeli-bank-blommor att ta plats;)

Blivande lamphållare. En arbetskamrat såg bloggen och gröna gubben fick en kompis. Tack Anette!

Ännu några dagar för uteserveringen på Pappa Blå.

Mysig söndag hos Elin och Ulf i den nya lägenheten.

Vi bjöds på godaste brödet!

Mumsig burgare på Kalk i Löttorp. Härlig atmosfär!

Fredagseftermiddag. Mys!

Alltid lite vemodigt att lämna huset. Men det är ju liksom grejen. Att längta.

 

 

 

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bets

Denna helg har ägnats åt att hitta rätt färg på innerdörrarna. För att möjliggöra en ruffig och lite bohemisk look köptes trärena dörrar. Sedan var det “bara” för mig att hitta rätt nyans på bets och få fram rätt stuk. Det. Var. Inte. Lätt. Jag säger bara: bets. Så tunt, så snabbt att bita sig in i träet och så lätt att hamna fel.

Nu är det gjort. Betsen har bitit sig in i träet. Ett tag tyckte jag att jag återskapade 70-talet, eftersom betsen drog åt brunt. Men det blev bra. Jag måste ständigt visualisera helheten, hur dörrarna kommer att smälta in i resten av rummet när allt är klart. Nu vet jag: Det blir bra.

Väldigt fina , men väldigt gula om de inte behandlas.

Test. Blanda nytt. Test. Blanda nytt. Och så vidare.

Handtagen som ska sätta stilen.

Tvungen att testa. Nöjd. Ja.

Det lilla brygghuset ska bli annorlunda, och det ska framförallt bli vi. Då gäller det att förstärka med detaljer som leder dit. En kraftig balk bar upp det gamla huset, och vi sparade en del av den. Tur! Motorsågen kapade den på längden och nu har vi en fin balk som ska hålla lamporna på plats.

Fin!

Så där ja. Elen dras genom balken och lampfästen monteras. Fästena var guldfärgade. Nu är de svarta. Pappa fixade!

Även denna fina konservburk har pappa målat. Återbruk på bästa nivå blev snyggaste krukan!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Beslutsångest

Köket är nu inköpt. Besluten är tagna. Skönt! Ångestnivån är givetvis beroende av resultatet. Återstår att se. Ja, det är faktiskt lite smånervöst att se hur helheten kommer att te sig. Kylskåp, fläkt, spishäll: hur roliga är de inköpen? Egentligen.

De berömda platta paketen är hemma. Efter en heldag på det stora möbelvaruhuset användes lördagskvällen till montering, och vi är nu en bit på väg:

Paket nummer ett.

Skymningen kommer tidigare. Ljus och kaffe främjar arbetslusten.

Söndagsmorgonen bjöd på underbart väder och en promenad kändes nödvändig.

Havet glittrade

Sötaste lilla kiosken har stängt.

Mjuk och glittrig och finns i mängder, men jag vet inte vad det är.

Hur skönt och avkopplande det än var på vår lilla tur, måste vi ta tag i dagen. Och i köket.

Bara “på att”, ingen återvändo!

Fläkten blev svart…

… och kyl/frys blev rostfri.

Och luckorna då? Hav tålamod.

Nu vill jag bara att ett trollspö ska svingas över detta hus, och att allt ska falla på plats. Som i en tecknad film: poff, poff och stjärnstoft. Typ. Nu vill jag bara börja inreda, och äntligen få se om verkligheten motsvarar mina intentioner. Alla timmar som jag funderat, skissat och planerat. Upp till bevis, lilla hus!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Blicka tillbaka

Idag när regnet står som spön i backen känns det passande att vila ögonen på några av sommarens alla bilder. Värmen återkommer nästa vecka, så detta ska inte läsas som ett  “Tack-och-hej-sommar-inlägg”. Viktigt.

Paus med kaffekorg på väg till Stockholm- bröllopsdagen

Picknick vid Karlbergskanalen när solen gick ner..

Gott! Gott! Gott!

Bubbel och sommar=sant! En alkoholfri goding till höger. Tips!

Vi hejade på Sverige!

Sommarstaden Kalmar. Fika med utsikt!

Vilka färger!

Hittade ett fat som matchar våra rödbetor. På loppis? Svar: ja

Dotter med sambo åkte på en drömresa till USA. Och vi fick presenter!

For me!

Planeringen för hösten. Tomma rader speglar en hjärna på sommarlov.

Sommarkänsla på väggen.

Ja, jag vet! Många hjärtan blir det. Och här kommer ett till:

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bromsa

Nej, nej, stopp! Vart är jag på väg nu? Eller rättare sagt: vart är huset på väg? Det slog mig häromdagen att brygghuset håller på att förvandlas till ett traditionellt gårdshus. Bara så. Hm. Så var det inte tänkt. Jag kom på mig själv med att tänka: “Vitt är ju praktiskt på väggarna. Det passar ju till allt.” Jamenhallå! Nu har jag världens chans att ta ut svängarna. Men så ta den chansen då! Skärp mig!

Så nu är bromsen ilagd när det gäller traditionellt och trist. Nu är det dags att svänga in på pucko-vägen, den väg som var tänkt från början.

Vitt=jättefint, men ack så tråkigt. Bort!

De här tapetrullarna inköptes för ett bra tag sedan.

Helt min smak, och mina färger (toffel inkluderad:)

Första våden uppe!

Sådärja!

Nu ska det bestämmas färg på fönster och foder. Vitt? Förmodligen inte …

Renoveringar kan bromsas, så även bilar och i viss mån åldrande (Eller?!). Något som definitivt inte kan bromsas in är själva tiden, själva livet. Idag, när vi firar sonens 31-årsdag, knackar tankar om tidens tempo på. Hur gärna jag än vill, kan jag omöjligt minnas hans övriga födelsedagar (trettio i antal!) och panik light drabbar mig. Måste tiden gå så attans fort att jag inte hänger med? Ja, förmodligen. Jag har då inte kommit på något knep som kan bromsa tiden, alla “Carpe-diem-skyltar” till trots. Det enda jag kan göra är att bara vara, att bara hänga med, sekund för sekund, timme för timme, i den tid jag har. Varken mer eller mindre.

Han och jag. Grattis!!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Blandat och gott …

.. eller gott och blandat. Men ska det börja på B, så ska det! Idag blir det blandade bilder, och lite gott.

Coolaste kroken fick följa med hem från en second hand-butik. Gillar den skarp!

Köpte även kuddfodral. Kan inte bestämma om de är snygga eller fula.

Leksakshörnan finns kvar. Tjejerna har sedan länge åkt hem, men jag vill ha allt kvar.

Ugnsvärme + denna sommar= NEJ. Men nu har den första äppelpajen slunkit ner.

Skördetid på Storgatan!

Och så har skolan börjat. Det är elever, inte svanar, till höger. Sämre arbetsmiljö kan man ha!

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2018 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑