Månad: september 2019

Bara vara

Inga tider, inga måsten och inga krav- receptet för en helg med fokus på återhämtning. Forskning, läkare och andra kloka personer (ni har väl lyssnat på Anders Hansens ”Sommarprat”?) menar att stress inte är farligt så länge tid ges för återhämtning. DET tog vi fasta på i helgen. Det går nämligen inte an att springa som skållade råttor och tro att man är tjugofem.. För si det är man inte!

Så: korgen packades med go mat och bra böcker och så for vi mot norr. Som en skänk från ovan dränktes huset i sol och vi låtsades att det fortfarande var sommar. För det var så det kändes. Som sommar!

Snacka om återhämtning! Mammas älsklingsblommor på bordet.

De små ringblommorna har kämpat tappert mot torkan..

Nu får man dra in både det ena och det andra. Och njuta!

Det är inte bara vi som trivs i vårt hus. Varje gång vi kommer har vi haft besök av diverse små varelser. Än så länge inga tvåbenta med ont uppsåt, tack och lov… Rådjur och grävling lämnar tydliga spår i gräsmattan (känns sådär..). En liten katt sover i stolen på verandan (mysigt!). Småfåglar verkar också trivas på verandan och lämnar vita bajsstämplar efter sig. Måånga! Den gamla måsen av trä får agera fågelskrämma och vi får väl se hur den lyckas med uppdraget;)

Förhoppningsvis rör sig vingarna i vinden. För blåsa brukar det ju…

Söndagar serveras det brunch på Källa mat & café. Nästa söndag är säsongens sista. Så passa på! Tänk att det finns ett sånt härligt ställe rakt över vägen. Uteserveringen badade i sol och det var nästan för varmt att sitta där. Ja, ni läste rätt. För varmt! D-vitamin de luxe.

Doften av nybakat.

Havtornssmoothie. Rosa sugrör till mig!

Och så finns det ju de som inte kan sitta still..

En rejäl bunke grå lasyr väntade. Jag vet inte om den skrek , knackade eller på annat sätt pockade på uppmärksamhet, men lasyren ströks på. Många pinnar är det…

Fortsättning följer.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Backa

I takt med att temperaturen sjunker och höstvindarna sveper runt knuten, höjs mysfaktorn. Behovet av tända ljus, täcken och mjuka kuddar är enormt. Det finns ingenting som slår den platsbyggda soffan på altanen. Sömngaranti råder. Med stängda skjutdörrar hålls värmen kvar därinne. Och jag njuter…

Många, många, många ljus går det åt.

I trädgården får man verkligen leta för att finna något vackert just nu. Fortsatt torka gör att allt ser deppigt ut. Skräpigt, slokande och bruna nyanser.

Men så blommar plötsligt Tidlösa. När bladen dör är det blommans tur, och de kallas även Nakna jungfrun. Härligt rosa sträcker de ut sig genom snårigt gräs. Jag fick nyss lära mig att tre lökar av Tidlösa kan planteras under plommonträdets krona, och på så sätt påverka nästa års skörd. Det ska tydligen ge massor av plommon, sägs det. Ett skämt? Inte vet jag, men det ska testas.

Nackdelen med stor kastanj.

Så fina! Min färg.

Lite krattning av grusgång och lasering av plank hanns också med denna helg.

Grus är snyggt!

En strykning till, så är vi nöjda.

Helgens höjdpunkt var vår klassfest. Några klasskamrater tog, efter 40 år (Va? Men! Nää?), initiativet till en träff. All beundran och tack till dem!

1979 var året då vi slutade nian i Älghults skola. En märklig känsla att återse människor efter så lång tid. Samma personer, fast ändå inte. Där fanns ansikten som jag vid första anblicken inte mindes. Rent av pinsamt.

Men så: en blick, ett leende, en min, en röst. Och så drogs vi tillbaka, till de vi en gång var. Glappet på 40 år krympte när alla minnen väcktes till liv. Underbart.

En paus på vägen dit…

…och förväntan inför kvällen.

Flera av dessa godingar var där! (Jag saknas på fotot;)

Här är jag med;)

Men nu är nu. Och tur är väl det!

 

Dela gärna:
2 kommentarer till Backa

Byt

Veckan som passerade handlade mest om jobb. Terminsstart innebär alltid nya klasser, och denna höst har jag tagit emot ett femtiotal nya elever. Nästan all energi går åt till att snabbt lära känna dessa unga människor. Därtill ska en rättvis bedömning göras på deras kunskaper och förmågor. Det tar på krafterna. Därför är det inte alls konstigt att kvällarna ägnas åt återhämtning, vila och diverse koppla-bort-jobbet-strategier. För det är svårt, att lämna jobbet på jobbet, så att säga. Men ack så nödvändigt! Viss planering måste göras efter skoltid, men det gäller att hålla koll, att sätta stopp när tiden är ute.

På grund av ”social överdos” i veckorna förläggs trevligheter här hemma företrädesvis till helgerna. I söndags smakade vi de egenhändigt kokade kräftorna och vi bjöd in till kräftkalas;) Mysigt var det! Och gott!

Något för alla i väntan på huvudattraktionen- med klor!

Elin lägger alltid upp maten så fint.

Skagenröra, räkor och rom i färdigköpta krustader= klart!

En vän, tillika kusinfru, rensade i köksskåpen. Den här fick följa med hem till oss.

Grön?! Jag?! Ja, jag gillar den jättemycket. Från småländskt glasbruk förstås.

Ibland blir jag så jäkla trött på inredningen. Samma prylar på samma plats, i evigheter. Fy, så trist. Till slut ser jag dem knappt.

Att förändra behöver inte vara så märkvärdigt. Byt plats på ett par tavlor, placera en möbel på ett nytt ställe och säg hej då till sådant som du sett dig mätt på. Eller återuppta bekantskapen med prylar som stått gömda i ett skåp. Plötsligt ser du sakerna igen, med ny blick.

Hej då blev det till en gammal hylla med vitrinskåp. Varje gång vi passerade hyllan skallrade glasrutorna, och vi kunde på intet sätt få det stabilt, få det tyst. Nu är hyllan ett minne blott och ytan förvandlad till musikhörna. (Glasrutorna sparades! Jag smider planer för nytt användningsområde. Utan skaller då..)

Min tavla passar in i temat;)

Vilken tur att jag tar så många bilder. Sommarens resa till Dublin känns redan avlägsen och bilderna hjälper mig att stanna upp och minnas. Drinken som ”Teeling” whiskeydestilleri  bjöd på var lite annorlunda.

Receptet!

Och så har det varit byte på kylskåpsdörren!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

© 2024 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑