Månad: juni 2020

Bara nytt

Och jag som tycker bäst om när allt bara är som vanligt. När allt bara tuffar på och inget särskilt händer. När det är lugnt.

Men så förändras stora delar av livet. På bara några månader händer massor. Lite coolt faktiskt, och jag är ganska stolt över mig själv. Att jag hänger med, att jag hänger i.

Här sitter jag och är cool;) Midsommarafton vid Sinus.

Inga fler somrar på norra Öland, vilket är lite vemodigt. Inga fler nätter i lägenheten i stan, halleluja! Nytt jobb, nytt hem, för såväl oss som för dottern med familj. Den senaste tidens flyttkarusell toppar vi med att flytta svärmor från Stockholm till Öland i augusti. Sen får det vara nog. Det finns ju gränser för vad mitt kontrollbehov kan uthärda.

Men. Till min förvåning och glädje noterar jag hur tålamodet tänjs, mitt i kaoset. Jag kan riktigt höra hur det gniiislar och knaaakar inom mig. Jag blir mer och mer tolerant och det är bra. Det är nyttigt för mig. Så välbehövligt att faktiskt inte hinna hålla ordning, att bara låta saker vara. Det blir som det blir liksom. Tidigare otänkbart. Nu befriande!

Vi i nybyggt hus. Och här bor Knut. Som jag nu får hålla!

För det är så långt vi sträcker oss, i detta tillstånd av avstånd som nu råder. Och det passar oss ganska bra. Inga tider att passa, inga sammankomster och inga sommarhappenings. Skittrist i grunden, men ändå okej.  Att få hålla vår lille Knut, det räcker för mig.

Tiden stannar.

Alla känslor på en och samma gång!

Butiker och restauranger har öppnat upp och ön kryllar av folk. Det är fullt möjligt att socialisera, äta på restaurang och besöka diverse turistmål. Men det vill man inte. För det ska man inte. Om nu alla, med sommarens varma vindar som svepskäl, släpper mer och mer på gällande restriktioner, blir det inte bra. Verkligen inte bra. Det kan gå riktigt illa. Om vi inte håller ut.

Av den anledningen blir jag förbannad när folk knör sig förbi, när de inte kan vänta. Av samma anledning blir jag galen när folk kliver mig på hälarna vid kassorna i mataffären. Hur svårt kan det vara att hålla avstånd? När det står på skyltar från golv till tak? När det basuneras ut dagligen via olika medier? Va?!

Klart vi kan tänka oss ett restaurangbesök, om det är långt till nästa bord.

Nej, hemma under korkeken (valnötsträdet) är det tryggt. Där finns skugga under heta dagar och sköna stolar att luta sig tillbaka i. Där kan vi sitta och småprata, umgås eller bara titta på allt fint som växer.

Massor av rosor

Kvällssolen…

Även hos mor och far blommar det!

Slut på friden. Drygt tjugo fönster och dörrar är nu bytta och fasadbyte står på tur. Vi ska återskapa det ursprungliga utförandet genom att använda stående pärlspont kombinerat med liggande panel, i två nyanser av grått.

Upp och hoppa;)

Inomhus är det beboeligt (märkligt ord). Mellan bostaden och den före detta lanthandeln fanns ett rum som förmodligen använts som kontor eller lager. Det har vi delat på två. Ena delen av rummet ska bli badrum och den andra delen är numera hall. Förvaring de lux! Jag kan inte ens fylla alla lådor och hyllor. Men nu jäklar blir det ordning på torpet!

Genomgångsrummet

En större öppning för en ljusare hall

Hallväggen klar!

Rymliga höga garderober. Mina favoritknoppar, modell XL

Spegeln av plåt/glas fick nytt liv. Mojjen till höger reglerar golvvärmen.

Persbrandttavlan skymtar över gulnat (oajaja) skoskåp.

Eftersom flädersaft står högt på makens önskelista klämde han in ett par kok. Och visst är det gott, om än aningen för sött för min smak. Men det går ju att spä (som man säger i Småland;)

Doftar sommar

Byte på kylskåpsdörren! Här hålls avstånd kan jag tycka, förutom fiskarna;)

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bara så länge

Dagarna går. Och vi bor. Och trivs, så otroligt bra. Nu har vi hamnat i ett läge där mycket fungerar, trots att allt inte är färdigställt. ”Bara så länge” har blivit ett återkommande uttryck. Jag tror att många har”bara- så -länge- projekt” som blivit mer eller mindre permanenta. Risken finns, kan jag säga…

Framöver är planen att bygga en inglasad altan. Inte nu. För att komma ut på gräset utan att gå via källaren eller springa runt hela huset önskade jag en trappa. En ”bara- så -länge- trappa”. Mina önskningar blir ofta verklighet (tjo-ho!) tack vare en lyhörd och snäll make;). Nu skrider jag ner i trädgården på en tjusig trappa. Och sitter gärna där uppe och lapar kvällssol.

Helt enligt önskemål!

Vad vore livet utan armeringsjärn?

Löjligt lycklig för en trappa.

Ner till vår ”bara-så-länge-trädgård”…

Lite blommor gör susen för en avskavd vägg. Vi fick en snygg blomlåda av mor och far!

Vid mitt barndomshem i Alstermo fanns ett plommonträd som gav stora mängder frukt. Söta, saftiga plommon! Nu har vi ett eget Viktoriaplommonträd i vår trädgård. Även det en present från mor och far.

Vårdas ömt!

Projekt Växthus fortskrider.

Sänggaveln hade vi tidigare tapetserat. Dessvärre såg den ofräsch ut efter flytten. Blä. Eftersom jag inte hade varken tapeter, lust eller andra idéer spanade jag in ett överkast som legat på en hylla. Häftapparat och pang-pang-pang på baksidan. Klart. En helt okej ”bara-så-länge-gavel”.

De små nallarna har alltid suttit vid min säng.

Allt är så klart inte ”bara så länge”. Att vara mormor till exempel. Hur jobbigt är det att inte kunna krama vår lille Knut? Hur svårt känns det att bara få titta på avstånd? Tortyr, i det närmaste! Hur gör alla andra med sina barn och barnbarn? Har alla kram-paus just nu? Förmodligen.

Avslappnad stil;)

Jag gillar kort från Lisa Tofft.

Ett definitivt beslut togs när vi la ut vårt kära Mariefred till försäljning. Nu är kontraktet signerat och nya människor flyttar in den 1 juli. Blandade känslor, inte tu tal om det. Men vi har haft jäkligt kul! Nio härliga, svettiga, uppfinningsrika och kreativa år på norra Öland. Men nu är det över.

Flyttlasset går.

De har vaktat huset från dag 1.

Hej då!

Och Hej! till nya hemmet. Vi känner oss så välkomna!

På årets Mors-dag var vädergudarna med oss. I trädgården kunde tre mammor firas. Det grillades och åts jordgubbstårta, men mest poppis var en liten sötnos i vagn.

Nyfiken! (foto Elin)

Doftar ljuvligt!

Violer till mor- från mor.

Syrenerna har blommat över och det känns nästan lite sorgligt. Tack och lov finns annat vackert att titta på. Och fotografera!

Snyggingar!

Så kritvita!

Och mycket munter över egna rabarber!

Medan jag fotograferar, bakar och står i, byter resten av familjen fönster. Fem kvar!

Här blir det en altandörr. Kan man ha för många uteplatser?!

Byte på kylskåpdörren för flera dagar sedan. Full fart mot midsommar!

Må gott!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

© 2020 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑