Månad: augusti 2019

Bra månad

Sista augustidagen är över och värmen håller oss i sitt grepp. Solstolen under parasollet var dagens hållplats och där, bakåtlutad, är det lätt att gilla värmen. Värre är det att jobba…Terminen kunde väl ha börjat bättre, varken jag eller eleverna har orkat lektionstiden ut. Pust. Att kreativiteten har blomstrat är ingen underdrift. Lektioner i skog, i skuggan vid husfasader och på skolgården. Inte vet jag om något har lärts, men vi har minsann arbetat på att lära känna varandra och skapat relationer. Det viktigaste av allt, även i skolans värld. Kanske blir det just de där annorlunda dagarna som ungdomarna bär med sig i framtiden. Då vi fick tid för samtalen, då vi hade tid att lyssna på varandra.

Vardagen är alltså på rull och det känns skönt. Men augusti har även bjudit på fest och vi har firat såväl födelsedag som bröllopsdag. Mor och far siktar nu mot de tyngsta metallerna, diamantåret är redan passerat. Underbart!

Emil (och vi!) bjöds på Elins bästa “kladdis” med vit choklad.

Vårt hjärtligaste grattis till mor och far!

De här väntar på oss i kylskåpet. I morgon ska de avnjutas! Småländska…

Den här sommaren har jag ätit onormalt(?!) många creme brulee. För närvarande anser jag det vara högst normalt att låta en liten “brulle” slinka ner om den råkar finnas på menyn. Den allra godaste, mjukaste och krispigaste åts på Arlanda i juli.

Att restaurangen ägdes av självaste Marcus Samuelsson kan ha bidragit..

En bra månad, helt enkelt! Nu tar vi oss an nästa.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bord, blommor och beslut

Snyggaste bordet har äntligen hittat till oss. Nja, hittat och hittat. Det kom ju inte gående precis..

Ruffigt, maffigt och annorlunda är det. Och så runt. Jag fastnar ofta för runda former. Bordsytan är allt annat än slät, vilket försvårar användningen. Idiotiskt, jag vet. Ett bords själva syfte är ju att ställa saker på det. Det är svårt att ställa glas och koppar rakt. Men det struntar jag i! För det är så rasande snyggt.

Perfekt i brygghuset!

Ibland får jag lust att rensa. Känslan dyker upp med jämna mellanrum och då gäller det att passa på. När vi nu passerat vår tionde bröllopsdag är det tid för ett jobbigt beslut. Brudbuketten, den färglösa, dammiga och upptorkade, ska slängas. Hur kan det vara ett jobbigt beslut? Det är det… Men nog med nostalgi och separationsvånda. Nu åker den ut.

När det begav sig.

Och tio år senare.

Nu får solrosorna ta plats här hemma. Något förvånade, eftersom gult inte är favoritfärgen. Som härliga, humörhöjande solar är de. Kan aldrig bli fel. Bilden nedan får mig att tänka på van Gogh (ingen jämförelse för övrigt;) Om ni inte har sett utställningen på Kalmar slott så gör det!

På tal om gult och gott humör. Den här näpna lilla väskan kan bli en munter accessoar i höst.

Lunchväska?

Sommaren dröjer sig kvar och det är fint. Ännu finns tid för lättare mat innan höstgrytorna ska värma våra magar. Addera tunna skivor av päron och grönmögelost till salladen. Då blir det lite drag!

Glasskålen i ljusaste blå fanns kvar i huset.

Till det en svalkande dryck, gärna i kvällssolen. Glädjande är att botanisera bland alla alkoholfria alternativ som tar plats i bolagshyllorna. Ökad efterfrågan har uppenbarligen fått tillverkarna att skärpa till sig rejält. Betydligt bättre smak, utan safttoner. Heja!

Slutet av augusti…

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bygge

Några hammarslag har hörts ifrån Mariefred i Kvarnstad i sommar, även om vi har tagit det lugnt. Vi har läst i gamla dokument att vårt hus kallades “torpstället Mariefred”. Därför använder vi namnet ibland, dock inte bland oinvigda. Då kan förvirringen bli total, eftersom staden Mariefred inte ens ligger i vår ända av landet..

Lille Viktor var tvungen att få tak över huvudet. Skämmes på oss om den fine traktorn skulle stå under bar himmel nu. Gräsklippare och andra trädgårdsredskap fick flytta till en ny lite redskapsbod, vilken Mats snickrade ihop på ett kick (i alla fall från min synvinkel;). Tjipp tjopp, brukar jag formulera ett snabbt förfarande. Det är inte alltid det synsättet överensstämmer med makens…

Tjipp! Grunden är lagd.

Tjopp! Den lilla boden är klar. Jättesöt.

Fikapaus på panelbrädorna. Den fina muggen skulle en kompis göra sig av med. Nu är den min favvis.

Öland: solen och vindarnas ö. Stämmer! För det mesta. Solen är sällan föremål för muttrande, men vinden kan ibland göra en tokig. Inte den där sköna vinden som svalkar en varm sommardag, inte heller den vind som friskar upp augustiluften. Men den där blåsten som kryper in mellan maskorna i tröjan och ger en tuppaskinn. Den där blåsten som hittar dig var du än sitter, och var du än står. Den Ölandsvinden får man barrikadera sig mot. Segelduk och vindtyg? Glöm det! Det kommer ändå att hamna i grannens skorsten, förr eller senare.

Ett rejält plank. Det är grejer det. Ställningen just nu, Blad vs blåsten: 1-0.

Mellan brygghus och vedbod: Herr Blåsts favoritpassage. Snart får han ta en annan väg..

Oavsett väder ska grödorna upp. Vi är just nu självförsörjande på potatis, morötter, rödbetor och palsternackor. “För den som äter palsternackor han går inte av för hackor…tralalalala. ”

Så jäkla gott!

På tal om väder och vind; kul skylt från Dublin.

Vårt kära hus!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bilder

Så här i slutet av min ledighet konstaterar jag att mobilen är full av bilder. Under två månader har jag zoomat in mängder med motiv, några väl värda att sparas, andra inte. Utan någon ordning eller röd tråd kommer här ett urval:

Tittar ut från ett svalt brygghus…

…i vilket jag trivs. Väldigt bra. Här slår jag mig gärna ner en stund och filosoferar och njuter av tystnaden. För i detta lilla hus, där är det t..y..s..t.. (förutom ett litet “domp” när vattenpumpen går igång). Fortfarande finns några små projekt att slutföra, men det hör ju till att aldrig bli riktigt klar.  Sägs det. Jag menar, vilket hus saknar inte en liten list någonstans?

Second hand. Ja visst!

Av någon outgrundlig anledning har loppisbesöken lyst med sin frånvaro denna sommar. Bara något enstaka. Vad hände?! Men en Hydman-skål hittades i alla fall, dock med ett nagg i kanten. Fin ändå och för en billig peng.

Tips på gott rosévin. Gillar du sötare viner? Då är detta inget för dig.

Visst finns ännu tid för ett glas rosé med en liten jordgubbe däri? Jag kan ha köpt sommarens sista jordgubbar igår och jag måste vänja mig vid tanken. För jordgubbsavvänjning är ingen lek, minsann.

Till vinet kan man äta pizza gjord på libabröd. Perfekt för kylskåpets rester och småslattar. Dessutom bra för midjemåttet. Så är det!

Inget för den utsvultne;)

Lille Viktor, traktorn, har ju äntligen kommit hem efter vinterns renovering. Nu står en slåtterbalk på önskelistan, för att få  nästa sommars vackraste blomsteräng. Under tiden åker vi och Viktor på små utflykter. Han kan ju inte bara stå i garaget och deppa.

Jag tar plats på skärmen;)

Fin blomma från kusin med fru.

Mullebullig kruka från dottern.

Cool butik i Dublin. Jag hade valt den rosa!

Hur har sommaren varit då? Klassisk fråga. Jo tack bra! Men den är inte slut än. Långt ifrån. Återstår gör de sköna sensommardagarna med klar och frisk luft. De dagarna ser jag fram emot…

…lika mycket som de här kvällarna.

Byte på kylskåpsdörren- klart!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Beklämd

Lite tungt, för en stund. Det kan vi stå ut med.

Det satt en ung man på en av broarna i Dublin. Lutad mot räcket, med huvudet dolt av en grå huva, iklädd jeans och gympadojjor. Bredvid honom stod en sliten bag, däri låg förmodligen allt han ägde. Jag mötte hans blick. Jag rotade i mina fickor i jakt på en peng, men i kontantlösa kreditkortens tidevarv, fanns där ingen.

Det gör mig ont. Att jag inte kunde ge honom något, och jag bär honom med mig i tankarna. Utan att här diskutera eventuellt förbud mot tiggeri, vill jag se bakom problemet, till människan. Till dem som inte klarar dagen och som måste tigga och be för att överleva. Jag vet att det finns tiggare som ingår i organiserade ligor, men det är inte dem jag skriver om här. Här lyfter jag dem som måste sitta timme efter timme vid våra fötter, med hopp om att vi ska skänka. Kvinnor med bilder på sina barn (ja, jag vet att det kan vara en bluff!!) som drömmer om ett annat liv. Det skulle jag ha gjort. Om jag suttit där. Det kunde varit jag.

“Vi bor alla under samma himmel. Och vi har samma rättigheter”. Så står det i en annons, jag har glömt för vad. Under allas vår himmel borde rättvisa råda. Det gör det inte. Och hur kan vi då hjälpa?

Kanske sitter han där ännu, den unge mannen på bron. Och jag gav honom inte en spänn. Det kunde varit min son.

Så. Nu höjer vi.

Det är klart att vi ska må bra, uppleva, unna oss och njuta av livet. Han på bron får det inte bättre för att jag skaver på en torr brödkant. Det begriper jag. Men när det gnälls över att vinet är för torrt, köerna är för långa och uppkopplingen är för slö, stoppa då. Tvärnita tanken. Svårt, jag vet. Jag är precis likadan. Senast igår svor jag över att maten hann kallna…

Ge ett bidrag, om du kan. Lämna kläder och föremål till hjälporganisationer istället för att slänga. Addera lite mera ödmjukhet och empati i tillvaron, de ädla egenskaperna som gör världen lite bättre. Det tror jag på.

Vi måste vara snälla mot varandra.
Dela gärna:
Lämna en kommentar

© 2019 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑