Månad: december 2018

Bye, bye 2018

Udda år är de bästa åren. Det har jag fått för mig. År som slutar på tre, sju och nio har varit bra år. Jämna år har även de bjudit på angenäma upplevelser, så klart. Men eftersom 2019 är i antågande, så vidhåller jag: udda år är bra år.

Tulpanfras!

Gott nytt år. Visst vill vi ha det gott, men det är faktiskt ingen självklarhet. Att kroppen ska fungera varje ny dag är ett under, och inget vi kan, och heller inte ska, ta för givet. Men det gör vi, de allra flesta av oss, vill jag påstå. Vi tar för givet att allt bara ska fungera. Korkat egentligen. Riktigt korkat. Att ta för givet är aldrig klokt.

I väntan på januariljus.

Gott nytt år. Vad är då gott? Relativt naturligtvis,  och tämligen subjektivt. Vi har det väldigt gott i vårt hörn av världen, ingen tvekan om det. Men ofta önskar vi oss mera. Lite godare och lite bättre kan det nog bli. Kanske bör vi istället känna att det är gott som det är. Att allt duger, precis som det är. En stund i soffhörnet, ett samtal med mor och far, en varm omfamning vid diskbänken, barn som mår bra och långa stunder vid middagsbordet. Det är gott för mig, och faktiskt allt jag behöver. Ändå skaver det ibland och jag  undrar varför.. Varför det ska vara så svårt att känna förnöjsamhet och tacksamhet.

Mellandagspromenad i Gamla stan

Gott nytt år. Ja, ett nytt år blir det, vare sig vi vill det eller inte.  Men måste vi tänka nytt, avge löften eller trakta efter förnyelse? Jag tänker det jag tänker, och jag kan inte programmera om min hjärna och mina tankemönster. Jag har försökt, tro mig. Därför får mina tankar duga, precis som de är. Även 2019.  För är förnyelse alltid eftersträvansvärt? Nej, sannerligen inte.  

Så. Vad kan jag då addera till 2019? Jag som har allt. Jo, snällhet! Jag ska krydda 2019 med mera snällhet. Snällhet mot varandra, snällhet mot miljön och snällhet mot mig själv. Jag ska med snällhet (och inte förskräckelse!) se på min spegelbild och jag ska vara snällare med vad jag stoppar i mig.

Så till er alla: Ett snällt 2019!

Dela gärna:
2 kommentarer till Bye, bye 2018

Bjällerklang

Årets mörkaste natt är över. Snart kan vi samla minuter av ljus, några få för varje dag. Små, små minuter av ljus blir till värdefullt dagsljus. Nu representeras ljuset av alla slingor, stjärnor och girlander och det är fint. Men de kan inte konkurrera med solen. Aldrig.

Men innan dagarna blir längre ska julen avnjutas. Och det hoppas jag att den görs: avnjuts. Dessvärre möter många julhelgen med en klump i magen, formad av stress och dåligt samvete. Stress över allt som ska hinnas med och oro över julklappars uppskattningsnivå. Pengagalopp, hjärtklappning och humörsvackor toppat med aningen för mycket alkohol. Ett recept för en riktigt usel jul. Skippa det!

Lyckligt lottad är jag, som får njuta. Noga har jag lyssnat till vad jag vill, inte vad andra behöver. Det må uppfattas själviskt, men det är förbaskat skönt. En god njut-jul tillönskas er, kära läsare!

Hjärtat vid hamnen i julskrud.

Julmotiv på Borgholms torg.

Årets glitterkalender har snart alla luckor öppnade.

Julros är fint.

Köksfönstret denna jul.

Och så har blomman på brygghuset fått sin röda boll;)

Årets glögg tar plats i nya skåpet.

Snart dags för byte på kylskåpsdörren. Igen!

Dela gärna:
1 kommentar till Bjällerklang

Barnsligt förtjust…

… blir jag när små prylar som jag köpt hittar sin plats. Vissa föremål “pratar” med mig och dessa har jag svårt att lämna kvar i butiken. Och när prislappen ligger på några tior är det inget att tveka på. Jag samlar på mig och plötsligt passar de in. Någonstans. Bara så där helt rätt.

Nu är det dags för finliret i brygghuset och nu är det upp till bevis: Blev det så bra som jag föreställt mig? Jodå. Det funkar.

Jungnelius nagellack och den lilla vasen. Som gjorda för varandra. Och för lilla huset.

Lite mindre föremål passar här.

En liten ljusslinga. Förstås. Och en gammal IKEA-skål på köksbänken. Perfekt.

Min dotter med sambo vet precis vad jag gillar. Fin present.

Barnsligt förtjust blir jag också när lilla huset är belyst. Som barn på julafton sprang vi runt och tittade, fotograferade och bävade. Så jäkla fint. Efter flera år med en mörk trädgård har vi nu belysning. Ute. Varde ljus, liksom. Såklart gör slingor och annan trädbelysning sitt. Ja, nu njuter vi!

Till och med gruset runt huset blir fint i belysningen.

Kära lilla hus!

Belyst kastanj. Dramatiskt.

Julpyntat i Kvarnstad.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Brygghuset med mera

Uppdatering från brygghusfronten. Det lilla badrummet blev över förväntan. Känslan är go, det är trivsamt (om det nu behöver vara det på en toa..) och allt är nytt och fräscht. Och så vatten. Jag säger då det.

En liten rosa adventsstjärna är redan placerad;)

Titta! Det rinner!

Resten av huset börjar arta sig och jag var inte sen att hämta en ljusstake till fönstret. Färgen hann knappt torka. Resterande målning underlättas av ett numera uppvärmt hus. Vi har ju fått el i boningen också. Jag har faktiskt bara gått dit och tänt upp belysningen. Bara för att jag kan.

Paret Blad i arbete en sen kväll.

Veckan har även bjudit på finmiddag med dotter och sambo. Hemligt var det när vi skulle infinna oss i Kalmar, och hungriga skulle vi vara. Och det var ju inte så svårt… I deras fina lägenhet mottogs vi med juliga snittar och bubbel. Så festligt. Därefter en härlig middag på Kalmar Kök och Bar. Fint ställe. Rekommenderas.

Jag har lärt henne allt jag kan;)

Smaskiga såser på rad.

En dag på jobbet kan vara en dag på Konstmuseum. Där fick eleverna arbeta kreativt med tema “Kroppshets”. Ständigt aktuellt och väldigt viktigt. En angenäm dag med förträffliga ungdomar!

En uppgift var att skissa och det var en utmaning.

Annars är det grått, blött och ruggigt. Ingen kan tycka att det är skönt ute i dessa dagar och det är svårt att se skönheten i naturen och vid havet, hur gärna jag än vill och hur mycket jag än försöker. Då gäller det att balansera med ljus, värme och mys inomhus. Och då väljer vi gärna en fika hos kära mor och far. Där finns allt det där goa, allt det där som vi behöver.

Jag menar: Hur kul är det?

Gott och gemytligt på Torsgatan.

Till sist en lusse-hälsning från förr.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bädd

Inget är väl viktigare än en skön bädd. Mjuk, fast, medel eller mitt emellan. Smaken är som baken. Jag vill ha en mjuk säng. Det vet jag nu, efter ett antal byten… I lägenheten (där vi oftast sover) har vi världens skönaste säng. Hotellsängar ligger i lä. Vi längtar hem till vår binge!

Dessvärre är inte sängarna i huset av samma klass, och vi har funderat mer än en gång om vi ska uppgradera komforten. Vi får väl se om det plötsligt händer. Triss alltså. Det är dyrt med sängar.

Sänggavlar är en annan historia. I nuläget syns mest stoppade sänggavlar i inredningsmagasinen och det är väldigt fint. Men inte riktigt vår grej. I brist på annat fick en gammal dörr jobbet som sänggavel i huset, och i lägenheten tapetserade vi en “fulgavel”.

Snedtaket kräver en låg gavel. Dörren, som jag skrapat på i evigheter, fick sin plats här.

Resten av sängen byggde Mats på plats. Praktiskt att slippa dammsuga under sängen;)

För några månader sedan såg det ut så här i sovrummet.

Tapet på sänggavel. Duger så länge!

En lyxigare tapet, men det räcker med en rulle. Lite silver-bling-bling passar till julen;)

Säng och soffa lockar i vintermörkret, så även en värmande glögg. Trots motstånd (vissa kvällar megamotstånd!) så måste jag ta mig ut en stund och få luft. Hopkoket av baciller är inte att leka med just nu. Jag ser nästan hur de flyger runt. Lyckligtvis har ingen hittat in i mig. Än så länge…

Skymning vid Sjöstugan

Stora sjalen i flera varv.

Sötpotatis, rotselleri, broccoli och solrosfrö. Gott just nu (och alltid för den delen;)

Dela gärna:
Lämna en kommentar

© 2019 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑