Månad: september 2018

Bunke

Politikens vindar blåser snålt och ännu vet ingen hur landet Sverige ska styras. Samhället gungar och det ger effekter ända in i min plånbok, till mina små besparingar. Gudarna ska veta att det inte är lätt att spara, men jag knatar på så gott jag kan. En liten månatlig summa blir ändå en hyfsad peng på sikt. Många bäckar små…ja, ni vet. Tyvärr börjar de där små bäckarna bli ganska små, och lite torrlagda. Sparkonton utan ränta och sparfonder som backar, eller i bästa fall ligger still. Osäkert! Ja!

Det händer då och då att Mats och jag springer på något snyggt, och då menar vi inte varandra;)! Vi kan se en snygg tavla, en skulptur eller (inte så sällan) konstglas. Någonstans djupt därinne i min småländska själ ligger fascinationen av glas och lurar, och ibland går det inte att stå emot. Som i helgen, när vi tog en liten promenad i lilla Borgholm. I ett skyltfönster, i en fin liten butik, står en bunke, av glas. Ja, namnet på den maffiga, mulliga megavasen är Bunke. Bara så. Inget märkvärdigt. Det gillar vi.

Efter en skogspromenad, i syfte att hitta svamp, trillar Ulrica och gör sig illa i handen. Bertil och hon tar sig hem och det visar sig att hon fått en spricka i handleden. I hyttan står en Bunke och väntar på att bli klar och så ska det bli. Det införskaffas ett höjbart bord, vilket möjliggör att hon kan färdigställa pjäsen. Det handlar om Ulrica Hydman Wallien och det blir hennes sista unika alster. Vem kan motstå ett föremål med denna proveniens? Inte vi. Nu är den vår.

För att återknyta till min inledning. Kanske är det en efterhandskonstruktion, eller en täckmantel för ett (onödigt?!) lyxförvärv. Må så vara. Om nu sparande av pengar inte räntar sig, varför då inte investera i vackra föremål som vi dessutom får njuta av? Varje dag. Inte vet vi om våra val ger schysst avkastning i framtiden. Men för närvarande känns det minst lika säkert (eller osäkert) som att sätta in pengar på ett konto. Och det sker garanterat utan njutning. Varje dag.

Investering?

En annan glasskulptur som vi inte kunde motstå.

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Blandat

Veckan som gick kändes som höst, sommar och vår. Samtidigt. What? Efter välbehövliga regn på en uppvärmd ö startar naturen om. Som om det vore vår. Igen. Kastanjen, vars löv föll under den heta julimånaden, visar sina spröda ljusgröna löv och små, små blombebisar och gräset är grönare än någonsin.

Hur blir det här nu då? Kylan, som står och stampar i farstun, klipper de små skotten på en natt. Förmodligen. Ur led är tiden.

Olivträdet tackar och bugar för regnet.

Vita blommor klänger längs taket på altanen. Och doftar ljuvligt!

Gamla fina pelargonen har fått den allra djupaste färgen.

De här snyggingarna har tittat fram.

Ölandstokarna som funnits på tomten väldigt länge. Kräver ingenting. Bara finns.

Kastanjen har fått vår-feeling.

Återhämtning de lux!

Vår egen guldgruva. Rödbetor, morötter och potatis. Vad mera krävs?

Terminsstart och förkylning. Dessa ständiga följeslagare! Så även denna höst. Men, i kombo med husfix, god mat och vila står jag rycken!

Matt, vitt kakel får balansera det mönstrade golvet.

Nöjd! Detaljerna i badrummet blir nog ganska svarta. Tror jag…

Nu är det dags för mina bankeli-bank-blommor att ta plats;)

Blivande lamphållare. En arbetskamrat såg bloggen och gröna gubben fick en kompis. Tack Anette!

Ännu några dagar för uteserveringen på Pappa Blå.

Mysig söndag hos Elin och Ulf i den nya lägenheten.

Vi bjöds på godaste brödet!

Mumsig burgare på Kalk i Löttorp. Härlig atmosfär!

Fredagseftermiddag. Mys!

Alltid lite vemodigt att lämna huset. Men det är ju liksom grejen. Att längta.

 

 

 

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bets

Denna helg har ägnats åt att hitta rätt färg på innerdörrarna. För att möjliggöra en ruffig och lite bohemisk look köptes trärena dörrar. Sedan var det “bara” för mig att hitta rätt nyans på bets och få fram rätt stuk. Det. Var. Inte. Lätt. Jag säger bara: bets. Så tunt, så snabbt att bita sig in i träet och så lätt att hamna fel.

Nu är det gjort. Betsen har bitit sig in i träet. Ett tag tyckte jag att jag återskapade 70-talet, eftersom betsen drog åt brunt. Men det blev bra. Jag måste ständigt visualisera helheten, hur dörrarna kommer att smälta in i resten av rummet när allt är klart. Nu vet jag: Det blir bra.

Väldigt fina , men väldigt gula om de inte behandlas.

Test. Blanda nytt. Test. Blanda nytt. Och så vidare.

Handtagen som ska sätta stilen.

Tvungen att testa. Nöjd. Ja.

Det lilla brygghuset ska bli annorlunda, och det ska framförallt bli vi. Då gäller det att förstärka med detaljer som leder dit. En kraftig balk bar upp det gamla huset, och vi sparade en del av den. Tur! Motorsågen kapade den på längden och nu har vi en fin balk som ska hålla lamporna på plats.

Fin!

Så där ja. Elen dras genom balken och lampfästen monteras. Fästena var guldfärgade. Nu är de svarta. Pappa fixade!

Även denna fina konservburk har pappa målat. Återbruk på bästa nivå blev snyggaste krukan!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Beslutsångest

Köket är nu inköpt. Besluten är tagna. Skönt! Ångestnivån är givetvis beroende av resultatet. Återstår att se. Ja, det är faktiskt lite smånervöst att se hur helheten kommer att te sig. Kylskåp, fläkt, spishäll: hur roliga är de inköpen? Egentligen.

De berömda platta paketen är hemma. Efter en heldag på det stora möbelvaruhuset användes lördagskvällen till montering, och vi är nu en bit på väg:

Paket nummer ett.

Skymningen kommer tidigare. Ljus och kaffe främjar arbetslusten.

Söndagsmorgonen bjöd på underbart väder och en promenad kändes nödvändig.

Havet glittrade

Sötaste lilla kiosken har stängt.

Mjuk och glittrig och finns i mängder, men jag vet inte vad det är.

Hur skönt och avkopplande det än var på vår lilla tur, måste vi ta tag i dagen. Och i köket.

Bara “på att”, ingen återvändo!

Fläkten blev svart…

… och kyl/frys blev rostfri.

Och luckorna då? Hav tålamod.

Nu vill jag bara att ett trollspö ska svingas över detta hus, och att allt ska falla på plats. Som i en tecknad film: poff, poff och stjärnstoft. Typ. Nu vill jag bara börja inreda, och äntligen få se om verkligheten motsvarar mina intentioner. Alla timmar som jag funderat, skissat och planerat. Upp till bevis, lilla hus!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

© 2018 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑