Kategori: Babbel (sida 1 av 5)

Blåst…

..blev glaset på Glasriket Open när Sveriges främsta glasblåsare tävlade. Största fatet och längsta cylindern. Väldigt spännande och imponerande att se, och flera kända glaskonstnärer fanns i publiken. Men. Min polare Anneli vann tävlingen på 80-talet. Och det är fränt! Riktigt fränt!

Den blev ju ganska lång.

Koncentration. Och domarna tar tiden.

Den fina lilla hyttan. Värd ett besök!

Det har varit dåligt med tillskott till min glassamling på senare tid. Men nu har två flyttat in. Dock inga Orreforsare, men väldigt fina. Svartvitt mönster och “mulligt” glas.

Och så dagens bevara-Romresan-bild. Stora, bulliga flaskor utanför en vinbutik. Snyggt!

Många fester senare..

Så mycket finare än vårt Systembolag.

Inte en vinbutik, men väl en finbutik (nödrim!). Nästa helg hittar vi på lite kul! Udda prylar i en udda butik. Ja, Udda helt enkelt.

Den här dörr.. förlåt skylten, hittar ni norr om Köpingsvik.

I naturen kan man nästan höra hur det växer. Fröna är i backen, så även potatisen. De små ömtåliga plantorna åker in och ut morgon och kväll, ett jäkla kånkande.. Men vad gör man inte för att skydda de små liven? När jag en natt glömde paprikaplantorna, och de hängde som små blöta trasor, ifrågasatte jag värdet av arbetet. Kan jag inte bara köpa paprikor i affären? Jo, klart jag kan. Men det är inte samma sak. Så jag kånkar på!

Efter ett par timmar i värmen piggade de på sig!

Rättning i leden!

Välkomna tillbaka!

Och så har det varit byte på kylskåpsdörren.

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Blandat

Ett virus (eller tusentals?) har stört mitt liv och leverne på senare tid. Oavsett antal, så har kampen mot halsont och feber varit lång och seg. Egentligen föredrar jag en rejäl influensa med sängläge som enda alternativ, än en fegisbacill som bara ligger någonstans i kroppen och lurar. Jag hatar (kraftuttryck, jag vet) att känna mig sjuk och inte kunna styra med allt som jag vill. Nu har livsandarna återvänt, och jag hoppas att viruset och jag har sagt upp bekantskapen. För den här gången…

Nog med pip och gnäll! Påsken har passerat och värmen omfamnar oss. Hönor, tuppar och fjädrar fick kompledigt i år. Även om jag piggade på mig under helgen så infann sig varken lust eller ork för pyntande. Det blev trevliga dagar ändå! Fika med vänner, ännu ett födelsedagsfirande (pappa;), god mat, vila och sol. Sämre kan man ha det.

Fin påskpresent

Barnsligt roligt!

Köpefika smakar alldeles utmärkt, och sparar dessutom på krafterna;)

Här kan man sitta.

Snart får pelargonerna flytta ut på heltid.

På alla sätt och vis försöker jag bevara semesterkänslan från Rom. Bilder är bästa sättet att “ta sig tillbaka”.

Direkt från kalla Norden. Innan vi fick hotellrummet;)

Påven har snygga lampor men han behöver fixa taket;)

Lilla brygghuset undrar nog vad som händer. Var är ni? Varför har hammarslagen tystnat? Ja, vi är ju ute och far, och hålls med annat.

Gubbarna håller ställningarna så länge. Eller lamporna.

Det lockar mera att vara utomhus. Förstås.

En sväng till lilla svärmor i huvudstaden har vi också lyckats få till.

Mor och son

Rätt nöjd är jag. Där fick du, virusjäkel! Igår toppade vi allt med en Alstermoresa. Min kära hembygd, alltid lika fint att besöka.

Här började mitt liv (foto från 70-talet?)

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bli påfylld

Efter några dagar i Rom är vi åter hemma på ön. Vi har hämtat energi i den eviga staden, och vi har fyllt på med mat, dryck, vackra omgivningar och upplevelser. Ni skulle somna om jag visade alla bilder. Alla “måste-sevärdheter” är avbockade till min makes stora lycka. Som den historienörd han är, har han njutit, wow:at, läst, lyssnat och lärt. Själv har jag, likt en bergsget, gjort honom sällskap genom utgrävningar, ruiner och palats. Och det är imponerande! Inte tu tal om det. Wow!

Mina ögon har upptäckt andra vyer och föremål, som jag valt att fotografera.

Fönsterluckor på alla hus. Så fint!

Jag njöt av att öppna dessa varje morgon.

Bästa sättet att ta sig fram i Rom.

Alla vackra lampor och lyktor!

LITE större än den vi har på brygghuset. Knack-knack;)

Second hand a´la´ Roma

Förstörd, enligt många. Fin, enligt mig.

Café med broderade dukar.

Cool butiksinredning!

Vår i Rom

Och så maten. Förstås! Pasta, pizza- check. Gnocchi- check. Tiramisu, pannacotta- check. Sambuca, Prosecco- check. Bland annat.

Och så den jobbiga delen. Det nya ordet “flygskam”. Ja, den känner vi. Skammen att bidra till miljöförstöring. Till vårt försvar: vi flyger väldigt sällan (om det nu är någon ursäkt!). Klimatkompenserar, och rodnaden på kinderna lägger sig en aning…

De vackra pinjeträden

Fotografen;)

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bli påmind

Mängder av föremål har passerat genom livet. Några minns jag mycket väl, medan andra har fallit i glömska. Totalt. Jag vet inte ens att minnet av en pryl finns kvar någonstans långt därinne, förrän jag ser den.

I Växjö, för en dryg månad sedan, hände det. På en fin second-hand-butik stod en tallrik på en hylla. En barntallrik. En sån där vars motiv uppenbarar sig i takt med att maten på tallriken äts upp. Lite i taget. Motivet väckte mitt minne på en sekund. “En sån tallrik hade ju jag!” Ja, ni vet känslan. Om jag köpte den? Givetvis.

Jag minns den så väl.

Under samma Växjö-tripp besöktes en butik som höll på att plocka ihop. För alltid. I ett hörn stod två gamla planscher och såg bortglömda ut. Motiven väckte mitt minne igen. En sekund. “Såna fanns på damfriseringen där hemma!” Fullt förvissad om att de icke var till salu, frågade jag ändå. På vinst och förlust. Det var de. För hundra kronor, typ. Underbart!

Lite nött, men det gör ingenting.

Supertrendig. Då. En skatt. Nu.

Jag behöver knappast bli påmind om att det nu är mars. Hög tid för fröna att komma ner i jorden. Det small bara till (lätt överdrift) innan de gröna, sköna bladen tittade upp.

I takt med förhöjd grönsakskonsumtion utökas såväl årets grönsaksland som kompostbehållare. Mycket skal blir det. Om man säger så…

Grönkål. Nytt för i år. Blad i form av hjärtan…

Ute regnar det mest hela tiden. Inne fylls rummen av Mello-låtar. Vi peppar inför kvällens final. Det är roligt. Heja Lundvik! (Förlåt Arvingarna)

Om och om igen. Det hör till.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Belyst

I helgen var det nödvändigt att göra något annat, att åka över bron. Ibland skriker kropp och själ efter återhämtning och nya intryck.

Ett trevligt utflyktsmål, inom rimligt avstånd, är Kosta. Mitt hjärta klappar lite extra för glasbruksbygden, och jag slutar aldrig imponeras över glaskonsten. På Kosta glashotell finns massor av glas! Allt belyst. Det är det som är grejen. Glas + belysning. Då händer det grejer!

Och så lite shopping på det. Och så lite god mat. Och så färden hem genom ett mörkt Småland. Mys! Och sen Mellon. Bra dag helt enkelt! Kropp och själ i balans.

Till salu. Om du har ett par miljoner till övers…

Belyst bar i blått!

Belyst glas vid trapporna.

Lite mat och dryck för att balansera alla intryck.

Glas i all ära, men inget går upp mot solljuset så här års. Inget.

Eftermiddagssol vid huset

Välkomna!

Byte på kylskåpsdörren! Söte lille Östen som följer oss genom året.

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bus och så

Födelsedagen för ett par veckor sedan fick en busig touch. Min förre “två-meters-kollega”, som jag för övrigt saknar väldigt mycket, har nu bevisat att han har ett oerhört gott minne.

På bloggen den 26 december 2017 publicerade jag det här:

“Jag ville hänga upp en stor knallrosa noshörning i trappan. Den var rolig, tyckte jag. Det tyckte inte Mats. Lyckligt lottad som jag är, säger maken nästan aldrig nej till mina idéer, även om han ibland irrar med blicken och tänker: händer detta på riktigt? Men när noshörningen kom på tal tog han sig ton. “Den kommer aldrig in i vårt hus!” Och så vidare. Jag försökte ändå smussla med den hem från butiken, men det var svårt att smyga in ett noshörningshuvud stort som en fotboll i bilen. Jaha, vad gör jag nu? Hur ska jag lyckas genomdriva detta? Sååå: Jag vek ner mig (tro det eller ej;) men fick ändå min vilja igenom. På mitt sätt.”

Ser ni den lille?

Döm om min förvåning när det på min arbetsplats stod ett gigantiskt paket från denne norrländske  filur, med en räv bakom varje öra. Jag menar, bara att han kom ihåg min födelsedag är ju fantastiskt i sig, men att därtill göra sig besväret att buda en present. Så roligt. Och så väldigt fint.

I paketet gömde sig detta:

Whhhaaa!!

Mats uppskattade presenten. Not!

Men gladast är jag, när det nu pryder sin plats. Till historien hör att denne rolighetsminister tillverkat huvudet med hjälp av en 3D-skrivare. Även träplattan är “hemmagjord”. Det gör inte saken sämre. Vilket engagemang! Det är såna människor som du Magnus, som gör livet ljusare.

Och i rosa toner fortsatte dagen.

Jag bjöds på bubbel och fick behålla glasen.

Sköna sockor. I rosa.

Ute är det allt annat än rosa idag. Regnet står som spön i backen, men på glasverandan är det värsta djungeln. Meningen är att mammas pelargoner ska ta vintervila, men de gör inte som jag säger. De blommar hej vilt. Även olivträden har fått fnatt. De brukar vara lite trötta så här års.

Clownhunden har vaktat huset sedan första dagen. En fin liten barnstol, som vi hittade i uthusen, är hans plats.

Vi tror att farbrorn som ägde huset före oss har tillverkat stolen.

En liten mus håller koll bakåt;) Känns tryggt.

Och så är det ju Mello-veckor. Jag intalar mig själv att det är kul. Jag vill att det ska vara så.

 

Dela gärna:
2 kommentarer till Bus och så

Bolinder

Den gamle traktorn har väntat länge nog. “Pärlan” ska äntligen väckas till liv och få komma till nytta. Mats drömmer om att puttra fram på vår ängsmark och utöka trädgårdslandet, medan jag fantiserar om hur vi i sommarvärmen tar traktorn ner till havet. Sittande på skärmen i en sommarklänning med vinden i håret… Romantiskt värre;) Eller blir det kanske hörlurar och gasmask?! Att ta traktorn ner till badet blir hur som helst coolt.

För närvarande får traktorn den bästa av omvårdnad. I en verkstad på södra Öland renoveras den med kunnig hand. Livslång kunskap om teknik och motorer är inte att förringa. Vi bävar och imponeras!

Gamla färgerna kan anas under lager av smuts.

En detalj som glänser!

Hit ska vi!

Sommardrömmar kan vävas, men verkligheten stavas februari. Snö och kyla. Ljuset kan anas och det känns ändå gott. Det finns hopp. Men det är långt kvar. Långt.

Månadsbyte på kylskåpsdörren.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bara mysa

Dagarna lunkar på i ett ganska skönt tempo just nu. Det går ju alltid att hänge sig åt pip och gnäll, men vad vinner man på det? Inte mycket.

Vintern har gett sig tillkänna på vår ö, och den årstiden toppar ju inte min lista. Men jag försöker hitta det vackra, företrädesvis på den varma sidan av fönstret. “Allt har sin skönhet, men det är inte alla som ser den”, som en gammal filosof sa. Så sant.

Kvällsarbete i brygghuset kräver tända ljus och musik.

Slingan därute får lysa ännu några dagar.

En värmande fika.

Arbetet har varit att betsa. Bland annat…

Snart dags att flytta in soffan!

Jag kan inte se mig mätt på lilla badrummet!!

En stund vid tv:n när vinden viner utanför. Mysigt.

En stund vid fönstret i morgonljuset. Också mysigt.

Jag är lite orolig för alla enar. Sommarens värme tog hårt på dem..

Fågelrestaurangen har öppnat igen (och gungan får hänga kvar)

Är det dags att blomma nu?!

En väldigt fin bukett som jag fick av gudmor på min födelsedag.

Och ett fint kuvert från mor och far. Det stora paketet var annorlunda… (återkommer till det!)

Därtill mängder av “digitala” gratulationer. Jag blev rent av generad! Tack.

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bildkonst

Som en saga skapad ur sorg. Jag läste den där recensionen. En paradox som väckte min nyfikenhet. När jag sedan såg en bild från utställningen var jag fast. Jag måste se den! Jag måste dit!

Min önskan slog in. På jullovet besökte vi Fotografiska museet i Stockholm. Vilken upplevelse, vilken njutning och vilken energikick! Hela konceptet “Fotografiska” är ju i sig en enda stor njutning. Tur att jag inte bor i huvudstaden, för då hade jag väl hängt där dagarna i ända.. Byggnaden, restaurangen, utställningarna, butiken, hela atmosfären. Alla rätt för mig!

Lika vackert på utsidan som på insidan.

Gröna lund i fjärran.

Den där sagovärlden, Wonderland, är skapad av fotografen Kirsty Mitchell. Hennes mamma, som var lärare, läste sagor för lilla Kirsty. Efter mammans död förenades dessa sagominnen med kreativitet. Det blev ett skapande sorgearbete, som pågick under fem år. “Wonderland – en dröm att förtrollas och omslutas av under årets mörkaste tid”, som det uttrycks på museets hemsida. Om jag blev förtrollad? Ja, men jisses!

Ja, ni fattar!                                                (foto av Kirsty Mitchell)

Spana in skuggorna på ryggen.                             (foto av Kirsty Mitchell)

Min absoluta favorit! Jag återvände till detta fotografi flera gånger.         (foto av Kirsty Mitchell)

Från en annan utställning. Också fin, men inte tillnärmelsevis lika fin som Wonderland. (foto Arvida Byström)

Brickorna i restaurangen

Som ung tjej älskade jag att titta på frisyrer, kläder, smink, färg och form. Mitt tonårsrum tapetserades med klipp från olika magasin och jag kunde försjunka i bilderna i timmar. Och bara drömma.

Moster Siv arbetade på Ingrids Damfrisering, och jag fick så småningom förmånen att arbeta där på lördagar. Jag fönade, tuperade, sprayade och gjorde folk vackra inför lördagsdanserna.  Jag ville bli frisör. Livet och yrkesvalet tog en annan väg, men intresset lever kvar, i allra högsta grad.

Den här utställningen och dessa fotografier träffade rakt i hjärtat. Både i hjärtat på den jag är idag, men även i hjärtat på mitt yngre jag, tjejen som vävde framtidsdrömmar i tonårsrummet på Storgatan i Alstermo.

Den här utställningen och dessa fotografier- missa den inte! Se den. Det finns inget liknande.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Brygghuset med mera

Uppdatering från brygghusfronten. Det lilla badrummet blev över förväntan. Känslan är go, det är trivsamt (om det nu behöver vara det på en toa..) och allt är nytt och fräscht. Och så vatten. Jag säger då det.

En liten rosa adventsstjärna är redan placerad;)

Titta! Det rinner!

Resten av huset börjar arta sig och jag var inte sen att hämta en ljusstake till fönstret. Färgen hann knappt torka. Resterande målning underlättas av ett numera uppvärmt hus. Vi har ju fått el i boningen också. Jag har faktiskt bara gått dit och tänt upp belysningen. Bara för att jag kan.

Paret Blad i arbete en sen kväll.

Veckan har även bjudit på finmiddag med dotter och sambo. Hemligt var det när vi skulle infinna oss i Kalmar, och hungriga skulle vi vara. Och det var ju inte så svårt… I deras fina lägenhet mottogs vi med juliga snittar och bubbel. Så festligt. Därefter en härlig middag på Kalmar Kök och Bar. Fint ställe. Rekommenderas.

Jag har lärt henne allt jag kan;)

Smaskiga såser på rad.

En dag på jobbet kan vara en dag på Konstmuseum. Där fick eleverna arbeta kreativt med tema “Kroppshets”. Ständigt aktuellt och väldigt viktigt. En angenäm dag med förträffliga ungdomar!

En uppgift var att skissa och det var en utmaning.

Annars är det grått, blött och ruggigt. Ingen kan tycka att det är skönt ute i dessa dagar och det är svårt att se skönheten i naturen och vid havet, hur gärna jag än vill och hur mycket jag än försöker. Då gäller det att balansera med ljus, värme och mys inomhus. Och då väljer vi gärna en fika hos kära mor och far. Där finns allt det där goa, allt det där som vi behöver.

Jag menar: Hur kul är det?

Gott och gemytligt på Torsgatan.

Till sist en lusse-hälsning från förr.

Dela gärna:
Lämna en kommentar
Äldre inlägg

© 2019 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑