Kategori: Babbel (sida 1 av 6)

Bara ett skåp

Hej! Är du kvar?

Det var då för väl. Några veckors sommaruppehåll skulle visa sig bli till månader. Den självvalda pausen, som inledningsvis var tänkt som några skärmfria veckor, blev både långvarig och ofrivillig.  Bland annat har vår uppkoppling varit skit. Sååå trögt att klockorna stannar. Livet på landet! Om vi har fiber? Neej. Om vi längtar efter fiber? JAA! Det festliga (eller tragiska!) är att turisterna ”åt upp” hela internet under sommaren. Det var alltså så pass många människor här att mobilmasterna kroknade. Stenåldern? Ja, f-n trot! Men nu har de sedan länge lämnat ön. Turisterna alltså. Och lämnat kvar lite surfsmulor åt oss;)

Sedan kröp den förlamande skrivkrampen på, och den kreativitet som jag vanligtvis är välsignad med försvann i det blå. Eller slank ner i något djupt svart hål. Inte vet jag, men borta var den.  Motståndet att sätta mig vid datorn och skriva växte för varje dag. ” I morgon ska jag blogga!” blev till ”Jag kan nog aldrig mer skriva…” Den där inspirationen ni vet, den litar jag inte på. Den kom nämligen aldrig. Motivationen lös (ovanlig form jag vet;) med sin frånvaro och jag tyckte nästan att tangentbordet brände mina fingertoppar. Ajjj! Tung och deppig känsla.

Men så hittade jag ett skåp. I söndags. Ett gammalt träskåp som ingen annan ville ha. Tydligen. Och långt därinne i magtrakten kände jag något. En liten gnutta av lust tändes när jag spanade in det där skåpet. Det skulle kunna sätta tonen för vårt nya badrum… YES!

Så nu kommer här äntligen ett blogginlägg, kära läsare! Och tack för att du är kvar!

Här är det! Skåpet som lockade tillbaka lusten.

Bottenplanet på huset saknar badrum och därför ska ett sådant byggas. Badrum är en dyr historia och inget man bara inreder i ett nafs. Det ska hålla länge och det ska kännas fräscht, mysigt och gärna vara lite pucko. Det ska nog gå. Med det där skåpet som ledstjärna. Svart, en maffig spegel, lite franskt.. så är planen för dagen.

Men det är ju en del kvar. Om man säger såå;)

Vi är ”på att” igen. Panelbyte! Eftersom det finns gott om utrymme inne så väljer vi att isolera inifrån. Ute blir det vindskydd och luftläkt (svänger mig med snickarsnickelisnack;). Från början fanns två ”förband” av pärlspont som binder ihop husets alla sidor. Dessa har vi valt att behålla. En bit av den gamla pärlsponten lämnades till ett lokalt snickeri och resultatet blev fint.

Vi började i söder.

Den nya pärlsponten på plats. Några meter kvarstår dock;) Vi säkrar också med en plåt längst ner.

Vindskyddet sattes upp tidigare i sommar, i värsta blåsten. Med akrobatik och en stor skopa tålamod fixar Mats allt. Nu kan det regna bäst det vill.

Grå toner. Inte så svårtippat!

Här, vid sidan av den stora linden, ska det byggas en altan. Perfekt för lapande av vårens första solstrålar. Vi får väl se vilken vår…

Kameran har fångat många bilder från sommaren som gick. Vilken blomning!

Stockrosor i mängder!

Femkronorspelargonerna (!!) i full blom under äppelträdet.

Vi har fått se alla trädgårdens rosor blomma.

Fint!

Bara en.

Sommaren i en bild: renovering, blommor och hästarna.

Men när lille Knut kommer lägger jag ner allt. Då kör vi vagn, tittar på allt som rör sig, blåser på magen, duttar, pratar bebisspråk och låter konstiga ljud. Tårarna rinner av glädje och skratt. Så är det att ha barnbarn.

En dag, mitt i kaoset. Renovera, vattna, sova, tvätta, fika. Underbart!

Mormors dubbelKnut i vagnen för bara några dagar sedan. Inbäddad i en gosig filt, en doppresent. För dop hade vi den 19 september, en solig och varm dag. På alla sätt!

Här bor Knut med sin mamma och pappa.

Häromdagen skördade jag både grönt och skönt. Det där som jag odlade, trots att jag inte skulle. Men se det kunde jag inte låta bli!

Kryddorna trivs i nya köket. Så gör också jag!!

Fyrfota tillökning har vi också fått i sommar. Först nu har vi kunnat fota honom eftersom han aldrig är stilla. Han heter Iffe men tilltalas allt mellan Gulleplutt till Kattfan beroende på lynne och om klorna är in or out.  Även öronens lutning indikerar aktuell sinnesstämning. Vi är rädda om vår blyertsfärgade sötnos och han får därför ha koppel ett tag till.

Medhjälpare i växthuset.

Vi längtar alla till en normalisering av tillvaron. Dagar när vi kan glädjas åt både stort och smått och när vi kan välja fritt. Att äta på restaurang till exempel. I helgen åt vi räkor i Kårehamn. Vid ett hörnbord höll vi avstånd och spritade händerna så vi knappt kunde greppa glasen. Gilla läget. Det funkar ju…

Tro inte att jag glömt.. Bytet på kylskåpsdörren är gjort!

Bredvid mig just nu. Gulleplutt, tror jag…

Dela gärna:
1 kommentar till Bara ett skåp

Bara så länge

Dagarna går. Och vi bor. Och trivs, så otroligt bra. Nu har vi hamnat i ett läge där mycket fungerar, trots att allt inte är färdigställt. ”Bara så länge” har blivit ett återkommande uttryck. Jag tror att många har”bara- så -länge- projekt” som blivit mer eller mindre permanenta. Risken finns, kan jag säga…

Framöver är planen att bygga en inglasad altan. Inte nu. För att komma ut på gräset utan att gå via källaren eller springa runt hela huset önskade jag en trappa. En ”bara- så -länge- trappa”. Mina önskningar blir ofta verklighet (tjo-ho!) tack vare en lyhörd och snäll make;). Nu skrider jag ner i trädgården på en tjusig trappa. Och sitter gärna där uppe och lapar kvällssol.

Helt enligt önskemål!

Vad vore livet utan armeringsjärn?

Löjligt lycklig för en trappa.

Ner till vår ”bara-så-länge-trädgård”…

Lite blommor gör susen för en avskavd vägg. Vi fick en snygg blomlåda av mor och far!

Vid mitt barndomshem i Alstermo fanns ett plommonträd som gav stora mängder frukt. Söta, saftiga plommon! Nu har vi ett eget Viktoriaplommonträd i vår trädgård. Även det en present från mor och far.

Vårdas ömt!

Projekt Växthus fortskrider.

Sänggaveln hade vi tidigare tapetserat. Dessvärre såg den ofräsch ut efter flytten. Blä. Eftersom jag inte hade varken tapeter, lust eller andra idéer spanade jag in ett överkast som legat på en hylla. Häftapparat och pang-pang-pang på baksidan. Klart. En helt okej ”bara-så-länge-gavel”.

De små nallarna har alltid suttit vid min säng.

Allt är så klart inte ”bara så länge”. Att vara mormor till exempel. Hur jobbigt är det att inte kunna krama vår lille Knut? Hur svårt känns det att bara få titta på avstånd? Tortyr, i det närmaste! Hur gör alla andra med sina barn och barnbarn? Har alla kram-paus just nu? Förmodligen.

Avslappnad stil;)

Jag gillar kort från Lisa Tofft.

Ett definitivt beslut togs när vi la ut vårt kära Mariefred till försäljning. Nu är kontraktet signerat och nya människor flyttar in den 1 juli. Blandade känslor, inte tu tal om det. Men vi har haft jäkligt kul! Nio härliga, svettiga, uppfinningsrika och kreativa år på norra Öland. Men nu är det över.

Flyttlasset går.

De har vaktat huset från dag 1.

Hej då!

Och Hej! till nya hemmet. Vi känner oss så välkomna!

På årets Mors-dag var vädergudarna med oss. I trädgården kunde tre mammor firas. Det grillades och åts jordgubbstårta, men mest poppis var en liten sötnos i vagn.

Nyfiken! (foto Elin)

Doftar ljuvligt!

Violer till mor- från mor.

Syrenerna har blommat över och det känns nästan lite sorgligt. Tack och lov finns annat vackert att titta på. Och fotografera!

Snyggingar!

Så kritvita!

Och mycket munter över egna rabarber!

Medan jag fotograferar, bakar och står i, byter resten av familjen fönster. Fem kvar!

Här blir det en altandörr. Kan man ha för många uteplatser?!

Byte på kylskåpdörren för flera dagar sedan. Full fart mot midsommar!

Må gott!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Blandat

Januariljuset, det kolossalt efterlängtade, lyser med sin frånvaro. Flertalet dagar är grå, som denna. MEN plötsligt spricker det upp och solen kittlar ögon och själ. Ljuset finns, där bakom molnen. Januariljuset, laddat med hopp, om det som komma skall.

Senaste tiden har det svettats (av såväl kroppsarbete som feber..), ätits ”när Mari får välja-mat”, besökts främmande galaxer och en alldeles verklig huvudstad. Bland annat.

Jag hann piffa till matrummet en aning innan golvet rök… De gamla tunga (men också vackra!) elementen har lämnat plats för den mer bekväma golvvärmen. Så: ner i böset och ös! Ny isolering, golvspånskivor, plåtar och slang. Klart.

Det lät väl tjipptjopp-enkelt? Det var det inte. Det var tungt. Det var dammigt. Det var då. Nu är det nu. Och nu är det gjort.

Plats för mysfika. Ett måste.

Ledin får hänga kvar ett tag till;)

Isolera mera…

Spårat för värme.

Och så ska slangarna ner i källaren.

Jaha. Det blev ju värsta lägga-värmegolv-lektionen. Och det är ju faktiskt så, att jag lär mig. Massor! Och det är ju också så, att det är väldigt tillfredsställande att veta hur det är byggt och hur det ser ut. Nedåt och uppåt. Ja, ha kontroll helt enkelt. Ganska typiskt mig alltså.

En tur till lilla svärmor gav en behövlig renoveringspaus.

Åh gud så gott det var!

Och detta! Italienskt..

Jag gillar svärmors innergård. Alla årstider.

Jag bjöds på underhållning vid ett skyltfönster. Urgullig snurrande räv;)

Ja, jag såg den. Otippat, jag vet.

Byte på kylskåpsdörren.

2019, du var ett skitår på många sätt. 2020, du blir desto bättre! Vi vinnlägger oss om detta.

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Begivenheter

”Har ni gjort något roligt på sistone?” En fråga som ofta ställs när vänner möts. Svaret blir kanske ”Nej” trots att livet bjuder på diverse begivenheter. Eller bjuder och bjuder.. man måste ju själv trycka på knappen. Trevligheter kommer ju sällan farande av sig själva.

Årets julpyssel innehöll ljusstöpning, kranstillverkning och så klädde vi julbockarna, eller ”bockajävlarna” som de får heta när barren sticks i fingrarna. Armerade stommar som återanvänds varje år. Bocken ska kläs! Punkt, slut.

I år slogs rekord i antal ljus.

Årets alster.

Tillsammans fixade vi julmat.

Och givetvis den obligatoriska fiskdammen;)

Redan i somras köpte vi biljetter till en konsert. Det blir som en liten present när konsertdatumet väl kommer. Betalt och klart, bara att ta plats och njuta av Ebba Forsberg och Mikael Wiehe. Den sistnämnde är ingen vars musik jag lyssnat speciellt mycket på, däremot Ebbas. När jag nu fick avnjuta henne live stod tiden stilla för en stund. Det finns inget bättre. När en röst går rakt in i kroppen och rör runt, så där gott.

Har du inte lyssnat på Ebba? Gör det! (Välj ”För att jag älskar dig”)

Snygg är hon också.

Och så blev det en tur till Kosta för firande av kamrats födelsedag. Vi fick ett rum designat av Åsa Jungnelius, helt i min smak.

Badrummet…

En kväll i Glasbaren, med julbelyst bakgrund. Mys!

Och så kan man förundras av naturen…

… under en promenad med mamma. På kunglig mark.

Nu är vi ju inte bara ute på galej. Arbetet med vårt nya hem fortskrider. Bland annat…

Ett hjärta i byggdammet. Det bådar gott!

Byte på kylskåpsdörren.

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Begär efter färg

Alltså. Nu är det så jäkla mörkt, regnigt och trist så jag tror jag får nippran. Det gäller att skynda sig om man ska hinna se dagsljuset. Tack och lov börjar ljusslingor tändas i trädgårdarna redan nu. Fullt förståeligt att folk inte vill vänta till advent. Jag fantiserar om varmare dagar och spanar efter bilder med färg. Mycket färg.

Försjunk en stund i soliga kulörer.

Till våren ska jag ha massor !

Sol genom det gröna. Hos bina i Skedstad.

Den här blommar just nu. Inne.

Min pom-pom-pall gör mig glad.

I helgen firade vi far. En härlig eftermiddag med hela vår lilla familj. Festligt dukat och god mat. Fint!

Mamma gör bästa såsen!

Och så är årets glitterkalender utvald och inköpt. Öppning sker vid middagsbordet och jag hoppas att  urgulliga bilder gömmer sig bakom luckorna. Ibland är det en fulbrun halmbal, en risig granruska eller någon annan gammal grunka som tittar fram. Stor besvikelse.

Nej. Gulliga små grisar, änglar och julmöss ska det vara! Om jag får be.

Skitsöt!

Nu håller vi i…på…om…in. Ut!

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Byt

Veckan som passerade handlade mest om jobb. Terminsstart innebär alltid nya klasser, och denna höst har jag tagit emot ett femtiotal nya elever. Nästan all energi går åt till att snabbt lära känna dessa unga människor. Därtill ska en rättvis bedömning göras på deras kunskaper och förmågor. Det tar på krafterna. Därför är det inte alls konstigt att kvällarna ägnas åt återhämtning, vila och diverse koppla-bort-jobbet-strategier. För det är svårt, att lämna jobbet på jobbet, så att säga. Men ack så nödvändigt! Viss planering måste göras efter skoltid, men det gäller att hålla koll, att sätta stopp när tiden är ute.

På grund av ”social överdos” i veckorna förläggs trevligheter här hemma företrädesvis till helgerna. I söndags smakade vi de egenhändigt kokade kräftorna och vi bjöd in till kräftkalas;) Mysigt var det! Och gott!

Något för alla i väntan på huvudattraktionen- med klor!

Elin lägger alltid upp maten så fint.

Skagenröra, räkor och rom i färdigköpta krustader= klart!

En vän, tillika kusinfru, rensade i köksskåpen. Den här fick följa med hem till oss.

Grön?! Jag?! Ja, jag gillar den jättemycket. Från småländskt glasbruk förstås.

Ibland blir jag så jäkla trött på inredningen. Samma prylar på samma plats, i evigheter. Fy, så trist. Till slut ser jag dem knappt.

Att förändra behöver inte vara så märkvärdigt. Byt plats på ett par tavlor, placera en möbel på ett nytt ställe och säg hej då till sådant som du sett dig mätt på. Eller återuppta bekantskapen med prylar som stått gömda i ett skåp. Plötsligt ser du sakerna igen, med ny blick.

Hej då blev det till en gammal hylla med vitrinskåp. Varje gång vi passerade hyllan skallrade glasrutorna, och vi kunde på intet sätt få det stabilt, få det tyst. Nu är hyllan ett minne blott och ytan förvandlad till musikhörna. (Glasrutorna sparades! Jag smider planer för nytt användningsområde. Utan skaller då..)

Min tavla passar in i temat;)

Vilken tur att jag tar så många bilder. Sommarens resa till Dublin känns redan avlägsen och bilderna hjälper mig att stanna upp och minnas. Drinken som ”Teeling” whiskeydestilleri  bjöd på var lite annorlunda.

Receptet!

Och så har det varit byte på kylskåpsdörren!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bord, blommor och beslut

Snyggaste bordet har äntligen hittat till oss. Nja, hittat och hittat. Det kom ju inte gående precis..

Ruffigt, maffigt och annorlunda är det. Och så runt. Jag fastnar ofta för runda former. Bordsytan är allt annat än slät, vilket försvårar användningen. Idiotiskt, jag vet. Ett bords själva syfte är ju att ställa saker på det. Det är svårt att ställa glas och koppar rakt. Men det struntar jag i! För det är så rasande snyggt.

Perfekt i brygghuset!

Ibland får jag lust att rensa. Känslan dyker upp med jämna mellanrum och då gäller det att passa på. När vi nu passerat vår tionde bröllopsdag är det tid för ett jobbigt beslut. Brudbuketten, den färglösa, dammiga och upptorkade, ska slängas. Hur kan det vara ett jobbigt beslut? Det är det… Men nog med nostalgi och separationsvånda. Nu åker den ut.

När det begav sig.

Och tio år senare.

Nu får solrosorna ta plats här hemma. Något förvånade, eftersom gult inte är favoritfärgen. Som härliga, humörhöjande solar är de. Kan aldrig bli fel. Bilden nedan får mig att tänka på van Gogh (ingen jämförelse för övrigt;) Om ni inte har sett utställningen på Kalmar slott så gör det!

På tal om gult och gott humör. Den här näpna lilla väskan kan bli en munter accessoar i höst.

Lunchväska?

Sommaren dröjer sig kvar och det är fint. Ännu finns tid för lättare mat innan höstgrytorna ska värma våra magar. Addera tunna skivor av päron och grönmögelost till salladen. Då blir det lite drag!

Glasskålen i ljusaste blå fanns kvar i huset.

Till det en svalkande dryck, gärna i kvällssolen. Glädjande är att botanisera bland alla alkoholfria alternativ som tar plats i bolagshyllorna. Ökad efterfrågan har uppenbarligen fått tillverkarna att skärpa till sig rejält. Betydligt bättre smak, utan safttoner. Heja!

Slutet av augusti…

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bilder

Så här i slutet av min ledighet konstaterar jag att mobilen är full av bilder. Under två månader har jag zoomat in mängder med motiv, några väl värda att sparas, andra inte. Utan någon ordning eller röd tråd kommer här ett urval:

Tittar ut från ett svalt brygghus…

…i vilket jag trivs. Väldigt bra. Här slår jag mig gärna ner en stund och filosoferar och njuter av tystnaden. För i detta lilla hus, där är det t..y..s..t.. (förutom ett litet ”domp” när vattenpumpen går igång). Fortfarande finns några små projekt att slutföra, men det hör ju till att aldrig bli riktigt klar.  Sägs det. Jag menar, vilket hus saknar inte en liten list någonstans?

Second hand. Ja visst!

Av någon outgrundlig anledning har loppisbesöken lyst med sin frånvaro denna sommar. Bara något enstaka. Vad hände?! Men en Hydman-skål hittades i alla fall, dock med ett nagg i kanten. Fin ändå och för en billig peng.

Tips på gott rosévin. Gillar du sötare viner? Då är detta inget för dig.

Visst finns ännu tid för ett glas rosé med en liten jordgubbe däri? Jag kan ha köpt sommarens sista jordgubbar igår och jag måste vänja mig vid tanken. För jordgubbsavvänjning är ingen lek, minsann.

Till vinet kan man äta pizza gjord på libabröd. Perfekt för kylskåpets rester och småslattar. Dessutom bra för midjemåttet. Så är det!

Inget för den utsvultne;)

Lille Viktor, traktorn, har ju äntligen kommit hem efter vinterns renovering. Nu står en slåtterbalk på önskelistan, för att få  nästa sommars vackraste blomsteräng. Under tiden åker vi och Viktor på små utflykter. Han kan ju inte bara stå i garaget och deppa.

Jag tar plats på skärmen;)

Fin blomma från kusin med fru.

Mullebullig kruka från dottern.

Cool butik i Dublin. Jag hade valt den rosa!

Hur har sommaren varit då? Klassisk fråga. Jo tack bra! Men den är inte slut än. Långt ifrån. Återstår gör de sköna sensommardagarna med klar och frisk luft. De dagarna ser jag fram emot…

…lika mycket som de här kvällarna.

Byte på kylskåpsdörren- klart!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Blandat

Då var årets Victoriadag till ända och igår sprang hurtbullarna i Victorialoppet förbi. Det såg jobbigt ut… och jag imponeras. Heja, heja! Festligheter i Borgholm som uppmärksammas stort är trevligt, men dagarna signalerar även att halva juli är till ända. Hua!

Jag hasar runt och måste väl ingenting. Det går faktiskt ganska bra. Lagar lite mat och fördriver timmar med att lägga pussel (jag älskar pussel!). Besöker ibland några sommarbutiker på ön och försöker också vara någorlunda social. Då och då.

Ett pussel klart och nästa på tur.

Memory är också kul. Barnsligt kul.

Växtligheten förändras och vår gräsmatta är inte lika frodigt grön. Men ändå är det fint. Rosor, vallmo, cikoria och blåklint finns kvar, och vägdikena är fantastiska.

Gräset utanför brygghusdörren, det gillar jag. Det är alltid fint och ger mig vass-känsla.

Inne i klockorna gömmer sig humlorna.

Gulbetor! Min nya favorit. Så goda och inte riktigt lika jobbiga att hantera som rödbetor (allt blir ju rött..)

Kokas nästan mjuka. Då smakar de som bäst, tycker jag.

Gulbetor, färskpotatis och sparris blir en härligt ljummen sallad. Eller lägg i något annat som finns hemma för dagen. En kall sås därtill, och kanske fågel, fisk eller mitt emellan;)

Jag gillar gigantiska fat och stora härliga skålar, som gjorda för sallader.

Sommarmat i fin skål (bröllopspresent)!

Hos kusinen bodde dessa sötnosar. De bet mig i tårna!

Även i huset har jag pussel på gång. Och lite nytt på väggen;)

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bästa

Nu är det fart minsann! Det växer så det knakar (Varför säger man så? Knakljud i grönsakslandet?!). Naturen ger igen för förra årets heta sommar, så känns det i alla fall. Det som inte kunde växa då, har fått fullständigt fnatt i år. Vi måste vara i huset lite oftare nu, så vi inte missar allt. Så vi inte missar knaket.

Lycklig potatisodlare!

Midsommaraftonens delikatess

Jag kommer på mig själv med att stå och le när jag tittar ner i grytan med potatisen. ”Så söta!”, tänker jag. Ja, på den nivån är det.

Gulliga!

Och så favoriternas favorit, alla gånger: gubbarna! Våra egna. En gammal sort vars smak inte kan beskrivas. Skörden är god, minst sagt, och vi hinner knappt med att äta. Jag har jordgubbar till allt. Nästan. Och Mats gjorde en smarrig midsommartårta. Honom kan man ha till mycket;)

Härunder gömmer de sig.

Också gulliga!

Också god!

I huset har vi begränsad tillgång till ingredienser och råvaror. Man får ta det man har, helt enkelt. Och det gillar jag. Det måste inte bli så jäkla märkvärdigt. Och det bästa är, att det blir lite godare då. Utan krusiduller.

Jordgubbar till allt…

Rosor i alla rum…

…från den här gamla strävsamma busken. Fint att den finns kvar!

En runda till ”Kalk” i Löttorp hör till. Rekommenderas!

Och så invigdes brygghuset. Första natten i bäddsoffan. De sov gott! Jag ville aldrig gå därifrån. ”Lekstuga-bygga-koja-känslan” ni vet. Så himla mysigt!

Och så blev köksön klar. Den blev precis som jag tänkt mig. Kik på detta i nästa inlägg!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar
Äldre inlägg

© 2024 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑