Kategori: Babbel (sida 1 av 5)

Byt

Veckan som passerade handlade mest om jobb. Terminsstart innebär alltid nya klasser, och denna höst har jag tagit emot ett femtiotal nya elever. Nästan all energi går åt till att snabbt lära känna dessa unga människor. Därtill ska en rättvis bedömning göras på deras kunskaper och förmågor. Det tar på krafterna. Därför är det inte alls konstigt att kvällarna ägnas åt återhämtning, vila och diverse koppla-bort-jobbet-strategier. För det är svårt, att lämna jobbet på jobbet, så att säga. Men ack så nödvändigt! Viss planering måste göras efter skoltid, men det gäller att hålla koll, att sätta stopp när tiden är ute.

På grund av “social överdos” i veckorna förläggs trevligheter här hemma företrädesvis till helgerna. I söndags smakade vi de egenhändigt kokade kräftorna och vi bjöd in till kräftkalas;) Mysigt var det! Och gott!

Något för alla i väntan på huvudattraktionen- med klor!

Elin lägger alltid upp maten så fint.

Skagenröra, räkor och rom i färdigköpta krustader= klart!

En vän, tillika kusinfru, rensade i köksskåpen. Den här fick följa med hem till oss.

Grön?! Jag?! Ja, jag gillar den jättemycket. Från småländskt glasbruk förstås.

Ibland blir jag så jäkla trött på inredningen. Samma prylar på samma plats, i evigheter. Fy, så trist. Till slut ser jag dem knappt.

Att förändra behöver inte vara så märkvärdigt. Byt plats på ett par tavlor, placera en möbel på ett nytt ställe och säg hej då till sådant som du sett dig mätt på. Eller återuppta bekantskapen med prylar som stått gömda i ett skåp. Plötsligt ser du sakerna igen, med ny blick.

Hej då blev det till en gammal hylla med vitrinskåp. Varje gång vi passerade hyllan skallrade glasrutorna, och vi kunde på intet sätt få det stabilt, få det tyst. Nu är hyllan ett minne blott och ytan förvandlad till musikhörna. (Glasrutorna sparades! Jag smider planer för nytt användningsområde. Utan skaller då..)

Min tavla passar in i temat;)

Vilken tur att jag tar så många bilder. Sommarens resa till Dublin känns redan avlägsen och bilderna hjälper mig att stanna upp och minnas. Drinken som “Teeling” whiskeydestilleri  bjöd på var lite annorlunda.

Receptet!

Och så har det varit byte på kylskåpsdörren!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bord, blommor och beslut

Snyggaste bordet har äntligen hittat till oss. Nja, hittat och hittat. Det kom ju inte gående precis..

Ruffigt, maffigt och annorlunda är det. Och så runt. Jag fastnar ofta för runda former. Bordsytan är allt annat än slät, vilket försvårar användningen. Idiotiskt, jag vet. Ett bords själva syfte är ju att ställa saker på det. Det är svårt att ställa glas och koppar rakt. Men det struntar jag i! För det är så rasande snyggt.

Perfekt i brygghuset!

Ibland får jag lust att rensa. Känslan dyker upp med jämna mellanrum och då gäller det att passa på. När vi nu passerat vår tionde bröllopsdag är det tid för ett jobbigt beslut. Brudbuketten, den färglösa, dammiga och upptorkade, ska slängas. Hur kan det vara ett jobbigt beslut? Det är det… Men nog med nostalgi och separationsvånda. Nu åker den ut.

När det begav sig.

Och tio år senare.

Nu får solrosorna ta plats här hemma. Något förvånade, eftersom gult inte är favoritfärgen. Som härliga, humörhöjande solar är de. Kan aldrig bli fel. Bilden nedan får mig att tänka på van Gogh (ingen jämförelse för övrigt;) Om ni inte har sett utställningen på Kalmar slott så gör det!

På tal om gult och gott humör. Den här näpna lilla väskan kan bli en munter accessoar i höst.

Lunchväska?

Sommaren dröjer sig kvar och det är fint. Ännu finns tid för lättare mat innan höstgrytorna ska värma våra magar. Addera tunna skivor av päron och grönmögelost till salladen. Då blir det lite drag!

Glasskålen i ljusaste blå fanns kvar i huset.

Till det en svalkande dryck, gärna i kvällssolen. Glädjande är att botanisera bland alla alkoholfria alternativ som tar plats i bolagshyllorna. Ökad efterfrågan har uppenbarligen fått tillverkarna att skärpa till sig rejält. Betydligt bättre smak, utan safttoner. Heja!

Slutet av augusti…

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bilder

Så här i slutet av min ledighet konstaterar jag att mobilen är full av bilder. Under två månader har jag zoomat in mängder med motiv, några väl värda att sparas, andra inte. Utan någon ordning eller röd tråd kommer här ett urval:

Tittar ut från ett svalt brygghus…

…i vilket jag trivs. Väldigt bra. Här slår jag mig gärna ner en stund och filosoferar och njuter av tystnaden. För i detta lilla hus, där är det t..y..s..t.. (förutom ett litet “domp” när vattenpumpen går igång). Fortfarande finns några små projekt att slutföra, men det hör ju till att aldrig bli riktigt klar.  Sägs det. Jag menar, vilket hus saknar inte en liten list någonstans?

Second hand. Ja visst!

Av någon outgrundlig anledning har loppisbesöken lyst med sin frånvaro denna sommar. Bara något enstaka. Vad hände?! Men en Hydman-skål hittades i alla fall, dock med ett nagg i kanten. Fin ändå och för en billig peng.

Tips på gott rosévin. Gillar du sötare viner? Då är detta inget för dig.

Visst finns ännu tid för ett glas rosé med en liten jordgubbe däri? Jag kan ha köpt sommarens sista jordgubbar igår och jag måste vänja mig vid tanken. För jordgubbsavvänjning är ingen lek, minsann.

Till vinet kan man äta pizza gjord på libabröd. Perfekt för kylskåpets rester och småslattar. Dessutom bra för midjemåttet. Så är det!

Inget för den utsvultne;)

Lille Viktor, traktorn, har ju äntligen kommit hem efter vinterns renovering. Nu står en slåtterbalk på önskelistan, för att få  nästa sommars vackraste blomsteräng. Under tiden åker vi och Viktor på små utflykter. Han kan ju inte bara stå i garaget och deppa.

Jag tar plats på skärmen;)

Fin blomma från kusin med fru.

Mullebullig kruka från dottern.

Cool butik i Dublin. Jag hade valt den rosa!

Hur har sommaren varit då? Klassisk fråga. Jo tack bra! Men den är inte slut än. Långt ifrån. Återstår gör de sköna sensommardagarna med klar och frisk luft. De dagarna ser jag fram emot…

…lika mycket som de här kvällarna.

Byte på kylskåpsdörren- klart!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Blandat

Då var årets Victoriadag till ända och igår sprang hurtbullarna i Victorialoppet förbi. Det såg jobbigt ut… och jag imponeras. Heja, heja! Festligheter i Borgholm som uppmärksammas stort är trevligt, men dagarna signalerar även att halva juli är till ända. Hua!

Jag hasar runt och måste väl ingenting. Det går faktiskt ganska bra. Lagar lite mat och fördriver timmar med att lägga pussel (jag älskar pussel!). Besöker ibland några sommarbutiker på ön och försöker också vara någorlunda social. Då och då.

Ett pussel klart och nästa på tur.

Memory är också kul. Barnsligt kul.

Växtligheten förändras och vår gräsmatta är inte lika frodigt grön. Men ändå är det fint. Rosor, vallmo, cikoria och blåklint finns kvar, och vägdikena är fantastiska.

Gräset utanför brygghusdörren, det gillar jag. Det är alltid fint och ger mig vass-känsla.

Inne i klockorna gömmer sig humlorna.

Gulbetor! Min nya favorit. Så goda och inte riktigt lika jobbiga att hantera som rödbetor (allt blir ju rött..)

Kokas nästan mjuka. Då smakar de som bäst, tycker jag.

Gulbetor, färskpotatis och sparris blir en härligt ljummen sallad. Eller lägg i något annat som finns hemma för dagen. En kall sås därtill, och kanske fågel, fisk eller mitt emellan;)

Jag gillar gigantiska fat och stora härliga skålar, som gjorda för sallader.

Sommarmat i fin skål (bröllopspresent)!

Hos kusinen bodde dessa sötnosar. De bet mig i tårna!

Även i huset har jag pussel på gång. Och lite nytt på väggen;)

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bästa

Nu är det fart minsann! Det växer så det knakar (Varför säger man så? Knakljud i grönsakslandet?!). Naturen ger igen för förra årets heta sommar, så känns det i alla fall. Det som inte kunde växa då, har fått fullständigt fnatt i år. Vi måste vara i huset lite oftare nu, så vi inte missar allt. Så vi inte missar knaket.

Lycklig potatisodlare!

Midsommaraftonens delikatess

Jag kommer på mig själv med att stå och le när jag tittar ner i grytan med potatisen. “Så söta!”, tänker jag. Ja, på den nivån är det.

Gulliga!

Och så favoriternas favorit, alla gånger: gubbarna! Våra egna. En gammal sort vars smak inte kan beskrivas. Skörden är god, minst sagt, och vi hinner knappt med att äta. Jag har jordgubbar till allt. Nästan. Och Mats gjorde en smarrig midsommartårta. Honom kan man ha till mycket;)

Härunder gömmer de sig.

Också gulliga!

Också god!

I huset har vi begränsad tillgång till ingredienser och råvaror. Man får ta det man har, helt enkelt. Och det gillar jag. Det måste inte bli så jäkla märkvärdigt. Och det bästa är, att det blir lite godare då. Utan krusiduller.

Jordgubbar till allt…

Rosor i alla rum…

…från den här gamla strävsamma busken. Fint att den finns kvar!

En runda till “Kalk” i Löttorp hör till. Rekommenderas!

Och så invigdes brygghuset. Första natten i bäddsoffan. De sov gott! Jag ville aldrig gå därifrån. “Lekstuga-bygga-koja-känslan” ni vet. Så himla mysigt!

Och så blev köksön klar. Den blev precis som jag tänkt mig. Kik på detta i nästa inlägg!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Brum

En häpnadsväckande förvandling av traktorn har ägt rum. En hel vinter har den fått omvårdnad av en kunnig motormänniskas hand. All beundran! Att det bara går!

Stolt som en tupp gled ägaren (maken) hemåt längs öns östra sida. Följebilen (jag) skulle bara lämna av Mats och återvända hem. Men jag ångrade mig. I sakta mak, efter ekipaget, fick jag ta del av idel vinkningar, tummen-uppande och leenden. Det kunde jag inte missa. Gott att se hur ett åk från anno 1958 kan väcka nostalgi i folks ögon. Till och med korna såg glada ut när vi tuffade förbi.

före

efter

Jag har väl aldrig sett så mycket detaljer längs vägen.

Vallmofälten krävde ett stopp.

Det är rosornas sommar! Den här vid huset doftar ljuvligt.

Och så har vi sagt farväl till niorna. Och på återseende till övriga elever. Regnmolnen vilade tunga över Borgholm slott på morgonen, men när klasserna tågade in tittade solen fram. Ja, vad kan man säga?

Nu väntar välbehövlig vila. För oss alla. Innan vi släppte hem vår sjua bjöd vi eleverna på en mysig dag hemma hos mentorskollegan. Busstur, bad, lek, grillning, bakning och härliga samtal blev det. Trötta var vi, men väldigt nöjda. “Inte på högstadiet väl?”, en ofta förekommande fråga när jag berättar att jag är lärare. De som ställer den frågan har ingen aning om hur fina ungdomarna är. För det mesta. Understundom kan man referera till de tre små aporna; hör inte, ser inte, vet inte…

Hur många elever får plats i en pool?

Vi grillade och sedan blev det kladdkaka.

Som sagt, rosornas sommar.

Äntligen!

Trevlig midsommar!

 

 

 

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Barnsligt

Jag har köpt klippdockor. Ljuvligt fina och välbevarade, sorterade i påsar där varje docka har sin egen lilla uppsättning av kläder och accessoarer. Alla små “vikpluppar” är kvar och flera av dem har inte ens ett veck. Otroligt! Jag tror att jag hade likadana dockor när jag var en liten Mari, men det kan vara en efterhandskonstruktion.

Vad jag ska ha dem till? Titta på, plocka med och bevara. Inte vika.

En prislapp från “Epa”.

Ska vi leka?

Under hela vintern har jag ätit jordgubbar. Bara för att de finns att köpa året runt och bara för att jag inte kan låta bli. Trots att jag ibland har fått låtsas känna jordgubbssmak i vattniga och smaklösa gubbar, så har jag ändå ätit. Varför då? kan man ju undra. Med rätta.

Nu är det slut på låtsassmaker. Nu är de här, på riktigt. “Morgonskördade Ölandsjordgubbar” skyltades på torget. 60 kronor kostade en liter. Värt varenda krona. Värt varenda bär.

Bovetegröten toppas varje dag med kardemumma men idag var kryddburken tom. Hjälp! Längst in bland kryddpåsarna (måste städa!) fann jag en påse hela kardemummakärnor. Längst in bland bunkar och annan bråte (måste rensa!) stod morteln. Vilket grej! Varför använder jag inte den oftare? Vad sägs om alltid? Vilken skillnad mot malen kardemumma i påse. Slutköpt med det.

Barnsligt förtjust i jordgubbar!

Huvudrollen på gröten= jordgubbar!

Koppar gjorda efter vår smak. En present till oss själva.

Ska användas!

Och så är det byte på kylskåpsdörren;)

Dela gärna:
1 kommentar till Barnsligt

Bloggpaus

Är du kvar kära läsare? Vilken himla tur!

“Livet kom emellan”. Märkligt uttryck! Kom emellan vadå? Livet är väl det som pågår hela tiden, varje sekund? Eller? Vad kan klämma sig emellan själva livet? Va?! Nej, nu ska jag sluta.

Något kom i alla fall emellan. I mitt liv. Lust, driv och engagemang sätts på paus. På obestämd tid. Orken läggs på det viktigaste, allt annat får stå tillbaka. Så blir det ibland. I livet.

Kreativiteten har inte blomstrat, det vore synd att påstå. Men jag kan ana en gnutta längtan att färdigställa köksön, plocka ut sommarmöblerna på gräsmattan och få ner de stackars plantorna i jorden. Ja, de står fortfarande snällt och väntar i sina små krukor. Små, pinniga stackare. Medan dagarna går och jag fokuserar på annat. På det som är viktigast. Livet.

Likt ett gammalt tröskverk, som stannat mitt i skörden. Så känns det att börja skriva igen. Därför väljer jag ett antal bilder, utan inbördes ordning.  Bara för att komma i form, för att satsa på nytt. För allt blir bra. Nämligen.

Lilla huset väntar på oss.

Inte mina färger, men väldigt fin ändå.

Fin kappa från Rili

Eleverna reste tillbaka i tiden. En dag utan mobiler! Jo, det gick.

Fiber på gång!

I Rom är det ristat i sten.

Badrumsspegel som jag tycker om.

Nya madrasser (mjukare!) är inköpta till huset. Dessa är nu till salu. Som nya!

Jo men visst. Ett mera osammanhängande blogginlägg får man leta efter. Avspeglar mitt sinne ganska bra just nu. Tjipp tjopp!

 

 

Dela gärna:
1 kommentar till Bloggpaus

Blåst…

..blev glaset på Glasriket Open när Sveriges främsta glasblåsare tävlade. Största fatet och längsta cylindern. Väldigt spännande och imponerande att se, och flera kända glaskonstnärer fanns i publiken. Men. Min polare Anneli vann tävlingen på 80-talet. Och det är fränt! Riktigt fränt!

Den blev ju ganska lång.

Koncentration. Och domarna tar tiden.

Den fina lilla hyttan. Värd ett besök!

Det har varit dåligt med tillskott till min glassamling på senare tid. Men nu har två flyttat in. Dock inga Orreforsare, men väldigt fina. Svartvitt mönster och “mulligt” glas.

Och så dagens bevara-Romresan-bild. Stora, bulliga flaskor utanför en vinbutik. Snyggt!

Många fester senare..

Så mycket finare än vårt Systembolag.

Inte en vinbutik, men väl en finbutik (nödrim!). Nästa helg hittar vi på lite kul! Udda prylar i en udda butik. Ja, Udda helt enkelt.

Den här dörr.. förlåt skylten, hittar ni norr om Köpingsvik.

I naturen kan man nästan höra hur det växer. Fröna är i backen, så även potatisen. De små ömtåliga plantorna åker in och ut morgon och kväll, ett jäkla kånkande.. Men vad gör man inte för att skydda de små liven? När jag en natt glömde paprikaplantorna, och de hängde som små blöta trasor, ifrågasatte jag värdet av arbetet. Kan jag inte bara köpa paprikor i affären? Jo, klart jag kan. Men det är inte samma sak. Så jag kånkar på!

Efter ett par timmar i värmen piggade de på sig!

Rättning i leden!

Välkomna tillbaka!

Och så har det varit byte på kylskåpsdörren.

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Blandat

Ett virus (eller tusentals?) har stört mitt liv och leverne på senare tid. Oavsett antal, så har kampen mot halsont och feber varit lång och seg. Egentligen föredrar jag en rejäl influensa med sängläge som enda alternativ, än en fegisbacill som bara ligger någonstans i kroppen och lurar. Jag hatar (kraftuttryck, jag vet) att känna mig sjuk och inte kunna styra med allt som jag vill. Nu har livsandarna återvänt, och jag hoppas att viruset och jag har sagt upp bekantskapen. För den här gången…

Nog med pip och gnäll! Påsken har passerat och värmen omfamnar oss. Hönor, tuppar och fjädrar fick kompledigt i år. Även om jag piggade på mig under helgen så infann sig varken lust eller ork för pyntande. Det blev trevliga dagar ändå! Fika med vänner, ännu ett födelsedagsfirande (pappa;), god mat, vila och sol. Sämre kan man ha det.

Fin påskpresent

Barnsligt roligt!

Köpefika smakar alldeles utmärkt, och sparar dessutom på krafterna;)

Här kan man sitta.

Snart får pelargonerna flytta ut på heltid.

På alla sätt och vis försöker jag bevara semesterkänslan från Rom. Bilder är bästa sättet att “ta sig tillbaka”.

Direkt från kalla Norden. Innan vi fick hotellrummet;)

Påven har snygga lampor men han behöver fixa taket;)

Lilla brygghuset undrar nog vad som händer. Var är ni? Varför har hammarslagen tystnat? Ja, vi är ju ute och far, och hålls med annat.

Gubbarna håller ställningarna så länge. Eller lamporna.

Det lockar mera att vara utomhus. Förstås.

En sväng till lilla svärmor i huvudstaden har vi också lyckats få till.

Mor och son

Rätt nöjd är jag. Där fick du, virusjäkel! Igår toppade vi allt med en Alstermoresa. Min kära hembygd, alltid lika fint att besöka.

Här började mitt liv (foto från 70-talet?)

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar
Äldre inlägg

© 2019 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑