Kategori: Blad i naturen

Bärburen

Så har vi då äntligen lyckats! Att behålla våra bär för oss själva. Inte minsta fågel har kunnat ta sig in i “bärburen”. Och så rikligt med bär det är. Och så goda de är! Kan det vara så att vi är partiska, och tycker oss ana en sötma som köpebären inte har? Flertalet av plantorna är gamla och fanns när vi tog över huset. De gubbarna smakar allra bäst, men vi har utökat med några nya plantor också. Så, nu: njuta!

Stolt jordgubbsodlare!

Solvarma! De två bredvid skålen är Smulbär jordgubb/smultron.

Uppgraderad grötfrukost!

Och på tal om egenodling. Mats har även satt potatis. Jag hade ingen aning om hur fantastiskt det kunde kännas att gå ut och hämta egen potatis, direkt från jorden. Nu vet jag! Att sedan baka dem i ugnen med olja, flingsalt och egenodlade färska kryddor. Himmelriket! Jag kan äta hur många som helst. Nästan.

Vi längtar efter årets! Inte riktigt klara än..

Och nu firar vi midsommar. Gör något mysigt och fira helgen som du själv vill ha den.

Dela gärna:
1 kommentar till Bärburen

Bedårande

Nu kan vi sluta klaga på kyla och vind. Nu är värmen och solen här. Med besked! Dock får vi stå ut med att allt fullkomligen exploderar i naturen, och det gäller att ta tillvara på varenda minut om man inte vill missa något som växer och blommar. Därför blev helgens arbete förlagt utomhus. Självklart. Lilla huset får tåligt vänta ett tag till…

Om ni undrar varför det dröjt mellan mina blogginlägg så beror det på att någon usling har varit och ställt till det för mig.. Någon är tydligen intresserad av mig och det jag skriver om, eftersom allt försvann! Min son (numera geniförklarad av sin mor!;) lyckades ställa allt till rätta. Så nu kan jag fortsätta lägga ut bilder och text, såväl här som på Facebook och Instagram. Och så hoppas jag att märkliga typer på nätet håller fingrarna borta fortsättningsvis. Fy för dem!! Nu blir det många bilder:

Vi möttes på morgonen av vidöppna tulpaner!

Gullvivor modell BIG – och röda!

Under den stora kastanjen, vilt men vackert!

Tänk att det är liv i det gamla äppelträdet.

Färger att bära med sig i minnet!

Vi har fått en underbar fikahörna vid lilla huset..Långt ifrån färdigt, men vad gör väl det?

Vissa kan bara inte sitta stilla..

Snart redo för sådd!

Vi lämnar huset i solnedgången. Vindstilla och tyst. Tulpanerna har slutit sig för natten. Fotografen kom visst med på ett hörn;)

 

Dela gärna:
1 kommentar till Bedårande

Bländande

På vår ö lyser vanligtvis solen, men det var länge sedan nu. Vissa dagar känns som om vi har en gigantisk mössa över oss. Vi behöver sol på våra bleka nosar. Nu! Några små snödroppar trotsar kyla, dimma och molnighet, men jag får ändå ingen känsla av att våren och ljuset faktiskt är i antågande. Jag längtar efter det ljusa. Så vansinnigt mycket.  Under tiden vilar vi ögonen på färger som tar andan ur en. Och så håller vi ut!

Tulpaner, planterade för länge sedan.

Vanliga i vår trädgård: lammöron. Så enkla och så fina!

Ibland får man köpa i blomsterbutiken.

Gran Canaria

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bore Kung

Så kom den till slut, vintern. Till glädje för en del och till förtret för andra. Jag instämmer nog med de sistnämnda, även om jag i år av någon outgrundlig anledning tycker att det är lite fint. Snö, ljus och krispig kall luft. Nja, inte så dumt! (Skrev jag verkligen det där?!?)

Inget är så tyst som en snöig skog..

Februari 2010 var det så här mycket snö!

Samma växthus. Om några månader är det tomatskörd igen!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Barkbandit?

Vi har härliga promenadstråk utanför knuten, varav Slottsskogen bjuder på de bästa. De kungliga barnen har fått ge namn åt de vackra promenaderna, och här kan årstidernas skiftningar avnjutas från första parkett. Men oj, så hemmablinda vi är! Vi ser knappt de otroliga konstverk som kantrar vägen. Trolska, nästan overkliga formationer finns överallt, bara man lyfter blicken. Alla trädstammar insvepta i murgröna är imponerande, men kan det verkligen vara bra för träden? Vackert är det i alla fall.

Likt en blodåder slingrar sig murgrönan på stammen.

Som att klappa på en raggig päls, men jag hörde inget morr….

“Hur blir detta? Kvävs inte trädet?” Många tankar, men inte mycket jag kan göra åt saken.

Dela gärna:
2 kommentarer till Barkbandit?

Belöning

Nu faller snö utanför fönstret och det känns riktigt mysigt. Så länge jag får sitta inne i värmen och följa flingorna som sakta dalar mot marken är det vackert. Det är inte så värst länge sedan jag plockade sommarens sista bär, faktiskt så sent som i oktober. På Öland har vi en härlig och varm höst tack vare att vi ligger mitt i ett uppvärmt hav. Vi planterade smulbär (jordgubb/smultron) i vårt jordgubbsland  i år och de blev väldigt goda. Särskilt årets sista, de smakar lika intensivt som årets första. Smaksinnet är som känsligast när väntan är över och det första bäret har mognat. Så även det sista, som väcker vemod över att sommaren är till ända.

Det är lite knepigt att odla när vi inte bor i huset permanent, men det finns växter och grönsaker som klarar sig galant utan större omvårdnad. Persilja är en sådan. Vi kan hämta en rejäl näve när vi så önskar. Vi har haft dille på ugnsbakad potatis med persilja. Skär potatis i klyftor (gärna med skalet på) och lägg i en långpanna. Blanda med olja och strö över persillade, godaste potatiskryddan. (Välj annan örtkrydda om vitlök inte tilltalar). När det återstår fem-tio minuter, strö över rejält med hackad persilja så den blir krispig. Sedan lite flingsalt och servera. Gutt!

Och så hade vi egen potatis. Lycka! Hur kan det vara så galet kul att gräva upp de där små jordiga knölarna?

Hmm.. det blev lite pluppar i skalet men det blir nog bättre nästa år.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bejakelse

Så var det dags! Kyla, mörker och halka. Jag gillar inte! Däremot är våren och sommaren mina årstider. Då händer det grejer! Värme (nåja, ibland i alla fall), ljus och stadigt under fötterna.  Men: jag kan ju omöjligt hänga läpp den andra halvan av året. Därför jobbar jag på att bejaka hösten och vintern. Hur det går? Sådär…

vägen till vår äng

Jamenokejdå, lite fint är det väl…

Dela gärna:
Lämna en kommentar

© 2018 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑