Författare: Mari (sida 1 av 19)

Begivenheter

“Har ni gjort något roligt på sistone?” En fråga som ofta ställs när vänner möts. Svaret blir kanske “Nej” trots att livet bjuder på diverse begivenheter. Eller bjuder och bjuder.. man måste ju själv trycka på knappen. Trevligheter kommer ju sällan farande av sig själva.

Årets julpyssel innehöll ljusstöpning, kranstillverkning och så klädde vi julbockarna, eller “bockajävlarna” som de får heta när barren sticks i fingrarna. Armerade stommar som återanvänds varje år. Bocken ska kläs! Punkt, slut.

I år slogs rekord i antal ljus.

Årets alster.

Tillsammans fixade vi julmat.

Och givetvis den obligatoriska fiskdammen;)

Redan i somras köpte vi biljetter till en konsert. Det blir som en liten present när konsertdatumet väl kommer. Betalt och klart, bara att ta plats och njuta av Ebba Forsberg och Mikael Wiehe. Den sistnämnde är ingen vars musik jag lyssnat speciellt mycket på, däremot Ebbas. När jag nu fick avnjuta henne live stod tiden stilla för en stund. Det finns inget bättre. När en röst går rakt in i kroppen och rör runt, så där gott.

Har du inte lyssnat på Ebba? Gör det! (Välj “För att jag älskar dig”)

Snygg är hon också.

Och så blev det en tur till Kosta för firande av kamrats födelsedag. Vi fick ett rum designat av Åsa Jungnelius, helt i min smak.

Badrummet…

En kväll i Glasbaren, med julbelyst bakgrund. Mys!

Och så kan man förundras av naturen…

… under en promenad med mamma. På kunglig mark.

Nu är vi ju inte bara ute på galej. Arbetet med vårt nya hem fortskrider. Bland annat…

Ett hjärta i byggdammet. Det bådar gott!

Byte på kylskåpsdörren.

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Blänk av ljus

Ni vet de där vågskålarna som jag har skrivit om tidigare. Den ena vågskålen som ibland tyngs av ledsamheter och skit. Och den andra, som fylls av glädje och tillförsikt, i strävan mot jämvikt. November hamnar i skitskålen. Mörkret äter sig in i mage och sinne och det blir lätt svart och hopplöst. Ibland känns det så där, och det vet jag. Då gäller det att ta en dag i taget, och hålla ut. För det vänder. Det vet jag också.

Så anas blänk av ljus vid horisonten. Förändring och förbättring är ledorden nu. De ord som drar mig och lockar mig att ta mig an en ny dag. Med längtan kisar jag mot blänket och väntar på att det ska glimra till, att det ska lysa upp mitt liv. Det måste bli bra.

Novemberkaktusen hos mor och far gör sitt bästa för att sätta färg på dagen.

2020 blir förändringens år, inga tvivel om det. Dotter med sambo planerar husbygge i vår, och i maj blir de tre. Då blir det till att avnjuta den där livets efterrätt som alla mor- och farföräldrar talar om.

Till små fötter!

I dagarna har nästa husprojekt startat. Vi slipar sågbladen, vecklar ut tumstockarna och plockar fram penslarna. Igen. Hoppas ni följer med oss, in i bloggens tredje år.

Tack för att du läser. Tack för all uppmuntran. Tack för allt snällt som ni skriver och säger. Tack.

Nya vyer från fikabordet;)

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Begär efter färg

Alltså. Nu är det så jäkla mörkt, regnigt och trist så jag tror jag får nippran. Det gäller att skynda sig om man ska hinna se dagsljuset. Tack och lov börjar ljusslingor tändas i trädgårdarna redan nu. Fullt förståeligt att folk inte vill vänta till advent. Jag fantiserar om varmare dagar och spanar efter bilder med färg. Mycket färg.

Försjunk en stund i soliga kulörer.

Till våren ska jag ha massor !

Sol genom det gröna. Hos bina i Skedstad.

Den här blommar just nu. Inne.

Min pom-pom-pall gör mig glad.

I helgen firade vi far. En härlig eftermiddag med hela vår lilla familj. Festligt dukat och god mat. Fint!

Mamma gör bästa såsen!

Och så är årets glitterkalender utvald och inköpt. Öppning sker vid middagsbordet och jag hoppas att  urgulliga bilder gömmer sig bakom luckorna. Ibland är det en fulbrun halmbal, en risig granruska eller någon annan gammal grunka som tittar fram. Stor besvikelse.

Nej. Gulliga små grisar, änglar och julmöss ska det vara! Om jag får be.

Skitsöt!

Nu håller vi i…på…om…in. Ut!

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Blandade bilder

Det är snart på dagen åtta år sedan vi köpte huset på norra ön. Bilderna påminner om hur mycket arbete vi har lagt ner, och de får oss att se igenom hemmablindheten. För det är lätt att ta för givet att huset är så fint och iordninggjort, och väldigt lätt att glömma hur det en gång såg ut. Så: några före- och efterbilder på övervåningens hall.

Suddigt men det går att ana utgångsläget ändå. Trästolen är det enda som finns kvar.

Som ni vet vid det här laget har jag svårt att vänta. Under en period målade jag allt i vitt och hängde upp några hjärtan på tråd. Onödig mellanakt kan tyckas…

… eftersom allt skulle ut. I samband med att taket byttes blev övervåningen helrenoverad. Nya innerväggar, ny el… Ja, himmel och pannkaka!

Här är golvet lagt och skyddas av papp. Men än är det många timmars arbete kvar..

Ungefär så här ser det ut idag.

Blocketfynd!

Några som renoverar på ett helt annat sätt är Adam och Sara. Deras gård på östra ön hanteras minst sagt varsamt, och  metoder, material och färger väljs med omsorg och stor kunskap. Vi bugar och beundrar deras tålamod och deras strävan att bevara.

Under pappen finns ett vackert trägolv.

Vi bjöds på god fika en kulen oktobereftermiddag.

Vi springer inte bara i stugorna och äter, men det har blivit några sittningar på senaste tiden. Mysigt och välbehövligt!

Örtbröd á lá kusinfru;). Lika gott som det ser ut!

Därtill en genuin söndagsmiddag, trots att den serverades på en lördag.

Ny månad betyder byte på kylskåpsdörren. November. Burr… men också fint med alla ljus på kyrkogårdarna. Minnena av dem som vi förlorat finns alltid inom oss. Det är ändå fint med en speciell  tid på året då alla ljusen brinner för tröst och hopp.

Älghults kyrka i höstsol och den blåaste av himlar. Där  brinner våra ljus.

 

Dela gärna:
1 kommentar till Blandade bilder

Blandat

Det händer inte så mycket just nu. Vila råder. Men några små projekt tuffar på,  i sakta mak. Om det inte står några idéer alls “på vänt” är det riktigt illa;). Jag planerar och pekar. Mats utför. Perfekt fördelning, från mitt perspektiv…

Snygga grå stenar väntar på att bli en hylla. Plan finnes.

Planket mellan vedboden och brygghuset var tänkt som ett skydd för den öländska blåsten. Det blev bättre än så: bästa lilla vrån för morgonsol är skapad. Där bakom.

Jamen! Nu måste ju vedboden också snyggas till.

Den här varianten på handtag valde vi. (Ja! Vi ska måla över skruven.)

Det gäller att ta tillvara på stunderna och omge sig med dem som betyder mest. Dottern kom hem på middag i veckan som gick, och lördagen tillbringade vi med mor och far. Energi och glädje! I sin renaste form.

En bukett i Mari-färger till bästa föräldrarna!

Sötaste grisen fick följa med hem ifrån det stora möbelvaruhuset.

Andra söta grisar finns i Byxelkroks hamn.

Längs vägarna på Öland säljer en och annan odlare sina produkter. Hur mysigt är det inte att stanna bilen, välja ut varorna och betala i ett litet kassaskrin eller burk? (…finns ju swish också ;). Jag blir lycklig när pengarna i skrinet får ligga kvar, och jag kan tänka mig in i hur odlaren med nyfikenhet och förväntan vittjar dagens kassa. Mera sånt!

Vi köpte honung. Det går ju liksom inte att åka förbi..

Och så har vi ju egen odling också;)

Jag är så glad för att du läser. Tack!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bryta

Dags att bryta med sommaren. Det tar emot, inte tu tal om det. Skördefesten på ön satte punkt för säsongen. Husbilarna  tuffar hemåt, ljusen i stugorna släcks och butiker sätter upp “Tack för i år”- skyltar. Vemodigt men naturligt. Det är årets gång, så här på en turistö.

Aldrig har sommarens sista blommor varit så färgstarka…

…som när de står i kontrast till höstens palett.

Skördefest vid sjöbodarna i Byxelkrok.

Skördefestare lämnar ön med färjan.

Jag är en analyserande typ. På gott och ont. Det mesta (allt!?) ska brytas ner och detaljer ska vridas och vändas på. Periodvis tar grunnandet över, så till den milda grad att nattsömnen får sig en törn. Inte bra. Utan sömn blir allt skört. Det som till synes är små vardagsbekymmer blir till stora berg. Monstertankar. Ältande. Så är det nu.

Dags att bryta av. Att pausa och ägna mig åt rätt saker. Prioritera. För att inte bryta ihop.

Mys i huset.

Ljus. Alltid.

Lite skördepynt piggar upp;)

Det behöver inta vara sommar för att grilla.

Nu ska jag se till att ljuset och glädjen ska bryta igenom den dimma av oro och trötthet som byggt bo. Det enda jag kan göra är att förhålla mig. Till att dagarna blir kortare, till att årstiderna tickar på och till att kropp och knopp ibland skriker stopp, sluta. Dessutom kan jag vara väldigt mycket snällare mot mig själv.

Kvällar vid havet.

Plupp-byte på brygghusblomman. 

Och så har det varit byte på kylskåpsdörren.

En klok person som står mig nära och som jag tycker väldigt mycket om (faktiskt så nära och så mycket att han är min make;) stöttar, uppmuntrar och ställer frågor. En kan vara: “Vad är egentligen problemet?”. Och ja, det kan man ju undra… Hittelön för det svaret!

Fasen, vad deppigt det här blev då. Bryt! Jag har shoppat en snygg klänning;). Inte second hand. Det ni!

Färg + material = Mari

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bara vara

Inga tider, inga måsten och inga krav- receptet för en helg med fokus på återhämtning. Forskning, läkare och andra kloka personer (ni har väl lyssnat på Anders Hansens “Sommarprat”?) menar att stress inte är farligt så länge tid ges för återhämtning. DET tog vi fasta på i helgen. Det går nämligen inte an att springa som skållade råttor och tro att man är tjugofem.. För si det är man inte!

Så: korgen packades med go mat och bra böcker och så for vi mot norr. Som en skänk från ovan dränktes huset i sol och vi låtsades att det fortfarande var sommar. För det var så det kändes. Som sommar!

Snacka om återhämtning! Mammas älsklingsblommor på bordet.

De små ringblommorna har kämpat tappert mot torkan..

Nu får man dra in både det ena och det andra. Och njuta!

Det är inte bara vi som trivs i vårt hus. Varje gång vi kommer har vi haft besök av diverse små varelser. Än så länge inga tvåbenta med ont uppsåt, tack och lov… Rådjur och grävling lämnar tydliga spår i gräsmattan (känns sådär..). En liten katt sover i stolen på verandan (mysigt!). Småfåglar verkar också trivas på verandan och lämnar vita bajsstämplar efter sig. Måånga! Den gamla måsen av trä får agera fågelskrämma och vi får väl se hur den lyckas med uppdraget;)

Förhoppningsvis rör sig vingarna i vinden. För blåsa brukar det ju…

Söndagar serveras det brunch på Källa mat & café. Nästa söndag är säsongens sista. Så passa på! Tänk att det finns ett sånt härligt ställe rakt över vägen. Uteserveringen badade i sol och det var nästan för varmt att sitta där. Ja, ni läste rätt. För varmt! D-vitamin de luxe.

Doften av nybakat.

Havtornssmoothie. Rosa sugrör till mig!

Och så finns det ju de som inte kan sitta still..

En rejäl bunke grå lasyr väntade. Jag vet inte om den skrek , knackade eller på annat sätt pockade på uppmärksamhet, men lasyren ströks på. Många pinnar är det…

Fortsättning följer.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Backa

I takt med att temperaturen sjunker och höstvindarna sveper runt knuten, höjs mysfaktorn. Behovet av tända ljus, täcken och mjuka kuddar är enormt. Det finns ingenting som slår den platsbyggda soffan på altanen. Sömngaranti råder. Med stängda skjutdörrar hålls värmen kvar därinne. Och jag njuter…

Många, många, många ljus går det åt.

I trädgården får man verkligen leta för att finna något vackert just nu. Fortsatt torka gör att allt ser deppigt ut. Skräpigt, slokande och bruna nyanser.

Men så blommar plötsligt Tidlösa. När bladen dör är det blommans tur, och de kallas även Nakna jungfrun. Härligt rosa sträcker de ut sig genom snårigt gräs. Jag fick nyss lära mig att tre lökar av Tidlösa kan planteras under plommonträdets krona, och på så sätt påverka nästa års skörd. Det ska tydligen ge massor av plommon, sägs det. Ett skämt? Inte vet jag, men det ska testas.

Nackdelen med stor kastanj.

Så fina! Min färg.

Lite krattning av grusgång och lasering av plank hanns också med denna helg.

Grus är snyggt!

En strykning till, så är vi nöjda.

Helgens höjdpunkt var vår klassfest. Några klasskamrater tog, efter 40 år (Va? Men! Nää?), initiativet till en träff. All beundran och tack till dem!

1979 var året då vi slutade nian i Älghults skola. En märklig känsla att återse människor efter så lång tid. Samma personer, fast ändå inte. Där fanns ansikten som jag vid första anblicken inte mindes. Rent av pinsamt.

Men så: en blick, ett leende, en min, en röst. Och så drogs vi tillbaka, till de vi en gång var. Glappet på 40 år krympte när alla minnen väcktes till liv. Underbart.

En paus på vägen dit…

…och förväntan inför kvällen.

Flera av dessa godingar var där! (Jag saknas på fotot;)

Här är jag med;)

Men nu är nu. Och tur är väl det!

 

Dela gärna:
2 kommentarer till Backa

Byt

Veckan som passerade handlade mest om jobb. Terminsstart innebär alltid nya klasser, och denna höst har jag tagit emot ett femtiotal nya elever. Nästan all energi går åt till att snabbt lära känna dessa unga människor. Därtill ska en rättvis bedömning göras på deras kunskaper och förmågor. Det tar på krafterna. Därför är det inte alls konstigt att kvällarna ägnas åt återhämtning, vila och diverse koppla-bort-jobbet-strategier. För det är svårt, att lämna jobbet på jobbet, så att säga. Men ack så nödvändigt! Viss planering måste göras efter skoltid, men det gäller att hålla koll, att sätta stopp när tiden är ute.

På grund av “social överdos” i veckorna förläggs trevligheter här hemma företrädesvis till helgerna. I söndags smakade vi de egenhändigt kokade kräftorna och vi bjöd in till kräftkalas;) Mysigt var det! Och gott!

Något för alla i väntan på huvudattraktionen- med klor!

Elin lägger alltid upp maten så fint.

Skagenröra, räkor och rom i färdigköpta krustader= klart!

En vän, tillika kusinfru, rensade i köksskåpen. Den här fick följa med hem till oss.

Grön?! Jag?! Ja, jag gillar den jättemycket. Från småländskt glasbruk förstås.

Ibland blir jag så jäkla trött på inredningen. Samma prylar på samma plats, i evigheter. Fy, så trist. Till slut ser jag dem knappt.

Att förändra behöver inte vara så märkvärdigt. Byt plats på ett par tavlor, placera en möbel på ett nytt ställe och säg hej då till sådant som du sett dig mätt på. Eller återuppta bekantskapen med prylar som stått gömda i ett skåp. Plötsligt ser du sakerna igen, med ny blick.

Hej då blev det till en gammal hylla med vitrinskåp. Varje gång vi passerade hyllan skallrade glasrutorna, och vi kunde på intet sätt få det stabilt, få det tyst. Nu är hyllan ett minne blott och ytan förvandlad till musikhörna. (Glasrutorna sparades! Jag smider planer för nytt användningsområde. Utan skaller då..)

Min tavla passar in i temat;)

Vilken tur att jag tar så många bilder. Sommarens resa till Dublin känns redan avlägsen och bilderna hjälper mig att stanna upp och minnas. Drinken som “Teeling” whiskeydestilleri  bjöd på var lite annorlunda.

Receptet!

Och så har det varit byte på kylskåpsdörren!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bra månad

Sista augustidagen är över och värmen håller oss i sitt grepp. Solstolen under parasollet var dagens hållplats och där, bakåtlutad, är det lätt att gilla värmen. Värre är det att jobba…Terminen kunde väl ha börjat bättre, varken jag eller eleverna har orkat lektionstiden ut. Pust. Att kreativiteten har blomstrat är ingen underdrift. Lektioner i skog, i skuggan vid husfasader och på skolgården. Inte vet jag om något har lärts, men vi har minsann arbetat på att lära känna varandra och skapat relationer. Det viktigaste av allt, även i skolans värld. Kanske blir det just de där annorlunda dagarna som ungdomarna bär med sig i framtiden. Då vi fick tid för samtalen, då vi hade tid att lyssna på varandra.

Vardagen är alltså på rull och det känns skönt. Men augusti har även bjudit på fest och vi har firat såväl födelsedag som bröllopsdag. Mor och far siktar nu mot de tyngsta metallerna, diamantåret är redan passerat. Underbart!

Emil (och vi!) bjöds på Elins bästa “kladdis” med vit choklad.

Vårt hjärtligaste grattis till mor och far!

De här väntar på oss i kylskåpet. I morgon ska de avnjutas! Småländska…

Den här sommaren har jag ätit onormalt(?!) många creme brulee. För närvarande anser jag det vara högst normalt att låta en liten “brulle” slinka ner om den råkar finnas på menyn. Den allra godaste, mjukaste och krispigaste åts på Arlanda i juli.

Att restaurangen ägdes av självaste Marcus Samuelsson kan ha bidragit..

En bra månad, helt enkelt! Nu tar vi oss an nästa.

Dela gärna:
Lämna en kommentar
Äldre inlägg

© 2019 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑