Det blev som vi trodde. Det är i köket det händer. Det är där vi trivs som allra bäst. I ett tidigt skede väcktes tanken att öppna upp och att låta köket få ta större plats. Inte vara instängt och ensamt, som det en gång var.

Före. Här har vi börjat kasa runt på kyl och frys och planera för nytt kök.

Demontering. Kaos. Och så ljuslyktor mitt i alltihop, som sig bör..

En vägg togs ner till hälften och vips så kändes köket dubbelt så stort. En dörr, som någon byggt igen, togs återigen fram och köket fick kontakt med vardagsrummen. För inte vill jag stå och stöka i köket utan att ha koll på resten av huset? Jag menar, man kan ju missa något…

Före. Kök och matrum separerade.

Sådärja!

En tråkig del av renovering. Spackla och slipa. Hua.

Nytt fönster och köksbänken på plats. Spis och fläkt i hörnet är snyggt, men inte helt enkelt att få till..

Kaklet (eller klinkern, som det egentligen är) var tungt och jäkligt hårt att sätta. Men så värt jobbet (jojo, lätt för mig att tycka;). För det sätter stuket på köket. Utan tvekan. Min uppgift, efter idogt väljande, velande och letande, var att placera plattorna i rätt ordning. Eller oordning, om man så vill. 

Måtta och kladda. Och mörkret sänkte sig utanför.

Fönster åt alla håll, det har jag nu i vårt kök. Jag kan vila ögonen på höstträden utanför och följa solens upp- och nedgång. Köksbestyren blir betydligt angenämare då och det är första gången som jag inte behöver glo in i kaklet när jag diskar. Och om jag har tur sitter någon och underhåller mig vid bardisken. På senare tid är katten en trogen supporter vid diskbaljan. På gott. Och ont.

Här är gott att vara!

Morgonen gryr.

Snart dags för kaffe och tidning. Kan vara dagens bästa stund.

Spår av katt kan finnas! (Lugn, jag bytte bakplåtspappret;)

Doften av nybakat är inte helt ovanlig i det Bladska hemmet numera. Ytterligare en vinst med ett trivsamt kök. Bakning har hittills inte varit någon favoritsysselsättning, men nu gör jag mina tappra försök. Och det är ju trevligt! Och (mestadels) gott.

Medelhavsmuffins

Och så var det det där med att välja ett svart kök. Hur blev det då? Tack bra! Måhända syns damm och flottiga-fingrar-avtryck lite tydligare (torka, torka..) men jag kan ju stoltsera med rena luckor och handtag. Så tänker jag. 

Så här blev det.

Jaha. Nu är det ju på det lilla viset att köket är klart. (Typ.. om man bortser från kyl/frysväggen). Och det är ju skönt. Det borde det ju vara. Om man är normal. För ”klart” betyder att sista spiken är islagen, att gipsdammet har lagt sig och att färgen i rollern är ursköljd.

Men ”klart” stänger samtidigt dörren för nya idéer och ”färdigt” rimmar dåligt med kreativitet. Hmmm. Oklart och ofärdigt? Kan det vara bättre? Nej. Och ja. För då finns alla möjligheter att fortfarande planera och ändra.

Så. Med det skrivet är det tur att vi bor just i detta hus, där åtskilliga kvadratmetrar återstår att planera, renovera och inreda. Bland annat gästrummet:

RÖTT. Går det att rädda det fina trägolvet därunder?  Vi får se.

Men nu är det höstlov, läslov, potatislov. Lov är det, oavsett benämning. Några dagar att stanna upp, stanna hemma, läsa, ta upp/käka potatis, vila och försvåra för eventuella virusar att byta ägare…

All kan läsa sagor! De här finns kvar från min barndom. Tack mor och far för att ni sparat!

Små söta sagoböcker. Knut och jag ska läsa alla.

Och priset var ju överkomligt;)

Lille Iffe har kastrerats och vi hoppas att lugnet nu lägger sig. Han har varit rejält jobbig en period. Tonåring… Men en solig eftermiddag passade han på att vila i solen. Bland korgar och krukor fann han ro. Jag räfsade, skördade och plockade bort sommarens pinaler.

Söt

Vi skördar fortfarande tomater.

Jag avslutar med en mysig liten berättelse i Halloweentid.

Igår knackade några barn på hos Elin och Ulf. ”Har ni några barn?” ”Ja, en femmånaders pojke som ligger och sover”. De undrade då: ”Hinner han vakna till fem? För då är det spökvandring om han vill vara med”. Så gulligt!

Knut hoppade spökvandringen i år;) Vi hoppas inbjudan står kvar till nästa år. (foto: Elin)

Nu har vi bott i huset i drygt tre veckor och jag är otålig. Går och gnäller över allt som inte blir gjort. Påminns av maken att vi faktiskt är nyinflyttade och ombeds öka mitt tålamod. Nåja, ska försöka. Kanske.

Annars njuter jag, till fullo. Jag trivs verkligen här, på denna plats, i detta hus. Kan inte nog känna tacksamhet över det. Ni känner ju till den oro jag hade för att inte känna mig hemma här…

De tre veckorna har vi: byggt ny balkong, fixat till en skön plats i trädgården, bytt två fönster, grävt för ett grönsaksland (som vi ju inte skulle göra i år..) och gjutit ett fundament till växthuset. Dessutom har vi packat upp (nästan!) alla flyttkartonger och placerat ut prylarna där de hör hemma. De få kartonger som är kvar får stå på vänt i källaren, för att tids nog överraska oss med sitt innehåll;)

Före

Ny balkongdörr krävdes.

Olika bredd på ”pinnarna” blev fint.

Nytt golv. Stabilt och härligt!

Klart! Nästan..

Knoppar och vit färg. Det blir bra!

Vi hittade de stora runda knopparna (eller vad de nu kallas) på nätet. När paketet anlände passade min käre make på att köpa en fin vattenkanna, nytt stift till vinylspelaren och lite gott att dricka till musiken. Han skämmer bort mig!

Överraskningar;)

Platsen för växthuset blir här, efter beslutsångest..

Här försöker vi få till en plats i solen.

Min lilla vrå är i stort sett klar. Här slår jag ner rumpan när kvällen kommer.

Fyra månader tidigare.

Kameran används flitigt numera. Vem kan motstå allt vackert som växer upp i trädgården? Som detta:

På framsidan

På baksidan

Och så plockas det in en del…

Känslan att vara och stöka i någon annans kök, den finns ännu kvar. Ny ugn och ny plats för köksredskapen. Men jag övar, rotar runt bland lådorna och lär mig hur allt fungerar. Några brända korvar har det blivit, men även en del lyckade måltider.

Fläskpannkakan blev ju fin!

Och pannkaksfrukostarna är tillbaka. Tack och lov! Tallrikar som passar köket;)

Grannarna lämnade en välkomstpresent. En söt blomma i påsktider, därtill salt, bröd och en liten slant. Allt för lycka och välgång, sägs det. Gulligt av dem! Ett tack på trappan kändes futtigt, men vi får bjuda in dem när världen återgår till det normala…

Och så har vi firat käre far. Hurra, hurra! Ja, vi vågade oss på en stund tillsammans i trädgården, helt utan kramar och långt mellan stolarna. Det var så mysigt och det gäller bara att gilla läget. Med avstånd och allt…

Tulpan från trädgården.

Nyss kom ett sms från dottern. Deras hus kom idag. Så glad för deras skull. Och snart kommer en liten minimänniska (bara dagar kvar!) som ska fylla huset med liv, pryttlar, blöjor och ljud (eller oljud, vi får väl se, haha;)

Jaha. Men är allt bara så himla fint och härligt och frid och fröjd då? Möter vi inga motgångar eller hinder? Klart vi gör. Ett duvpar som terroriserar oss och skiter överallt. Hatar dem! Gödselspridning precis när jag har hängt ut tvätten. Flugjävlar. Farhågor för ormar, fästingar och andra äckliga kryp. Men: det är livet på landet det! Och det byter jag inte bort!

Välkomna till bloggen. I en tid då vintermånaderna har passerat och fågelsången börjar ljuda. Med böjd rygg avsöker jag systematiskt trädgården, och varje synlig blomma och knopp ger energi och hopp. Om ännu en vår.

Inne fortsätter skapandet av vårt nya hem. Sju fönster (av nitton!!) är på plats. Fokus läggs på de rum där vi inledningsvis ska bo. Bara vi får dit vårt pick och pack ska vi tagga ner, bo in oss och därefter fortsätta. I sakta mak.

Ehhh, nej… Det där med sakta mak tror jag inte ens på när jag skriver det. Det låter ju förnuftigt och bra, men jag vet hur det blir. Även om jag lockar med eld i braskaminen (den är på plats!), mys i soffan och gofika förlorar jag gissningsvis mot husets alla projekt. Min käre man har svårt att sitta still och jag bereder mig på: ”Jag ska bara..”

Men jag klagar inte, för guds skull. Alternativet vore en mardröm. Ett hus, modell XL, att renovera och underhålla, och en lat man. Orimlig mix.

Inifrån. I förgrunden ses bänkskivan..

Utifrån. Det tandkrämsfärgade huset (Huua!) ska så småningom bli grått.

Gigantiskt fönster till vänster fick ge plats åt två mindre. Bli nog bra.

Och så köket, som kan vara husets viktigaste plats. Det är där man hamnar, till vardags och fest, för morgonkaffe och middagar. Förhoppningsvis lyckas vi utforma det kök som passar oss och vårt liv. Just nu. I dagsläget bådar det gott. Det jag tänkt och funderat ut, verkar fungera i verkligheten.

Svart kök kräver ett maffigt kakel för att få det rätta uttrycket. Tyvärr fanns inget kakel som föll fru Blad på läppen, så det fick bli klinker (avsett för golv). Hårt, tungt och bångstyrigt, till Mats förtret. I min plan och i mitt huvud vet jag exakt hur det ska se ut, och då letar jag tills jag finner det. Det rätta. Även om det råkar vara klinker…

Handgjort och ingen platta är den andra lik. Bra där!

När mellanväggen för fläkten är byggd och det obligatoriska, och ack så viktiga, tätskiktet är på plats är det dags för kakel. Min uppgift var att sätta plattorna i rätt ordning. ”Rätt”=som passar mitt känsliga öga;) Ångervecka finns icke, inte ens en timme.

Ja, där under plasten är köket. Visas för er inom kort!

Äkta makar hjälps åt. Bröllopsbilden i bakgrunden påminner om att det är vi. I nöd och lust..

Men vem bestämmer egentligen var skåpet ska stå?;)

Arbete kräva mat och dryck, och kurrande magar måste snabbt mättas. Planering av menyer ligger inte alltid (typ aldrig!) i fas med hungern i dessa renoverings- och flyttider, och då steker vi på några wurrar. Korv och bröd, senap och ketchup, rostad lök och gegg (typ räksallad). Funkar alltid! Om man förbiser näringsvärde, kostcirklar och fetthalter vill säga.

Quick fix;)

Lite nyttigare denna dag. Jag är en jäkel på pajer;)

Och så till veckans höjdpunkt: nyheten om ännu en Ledinkonsert på Borgholms slott. Om jag köpt biljetter?! Klart som korvspad. Lika uppenbart som att solen går upp. Och ner. Lika självklart som att andas. Lika väntat som att sommaren är kort.

Instämmer!

Om du följt med ända hit, vill jag tacka dig för att du följer min blogg. Det betyder väldigt mycket. Mycket mer än du tror.

Byte på kylskåpsdörren!

Alltså. Jag har så många bilder så jag blir helt blockerad. Var ska jag börja? Vilka ska jag välja? Det är bara att konstatera att det inte finns någon början, ej heller några självklara val. Därför plockar jag hej vilt. Smått, stort, lågt, högt. Väl bekomme!

Vi flyttar, kånkar, bär och sorterar. Vi förfasas och förundras. Förfasas över allt som hittas i skåp och lådor (Varför har vi sparat det här?!). Förundras över allt som nu dyker upp (Vilken tur att vi sparade just detta!). Dilemmat är så klart att veta vad som bör sparas, och inte. Vi har väl alla gjort oss av med saker som vi sedan letat efter ”Jäklar, den slängde vi!”. Samtidigt kan inte varje vrå fyllas av prylar. Inte hos mig, i alla fall.

Finservisens tid bakom stängda skåpdörrar är nu i alla fall över. Det vore ju märkligt om åratal av omtanke och kärlek från moster Sonja och hennes Erno ska stå och samla damm. Nu ska den användas. Det hade de tyckt om!

”Blå blomst”, födelsedagspresent under många år.

Lite sparat som förhoppningsvis kommer till nytta igen. 26 år senare..

Kaffedoften ligger konstant i vårt nya hus. Många är besöken, av alla som vill följa utformningen av vårt nya hem. Familjen, vänner, grannar och bybor. Ibland är det rena folkvandringen;)

Den här fina magen (med tillhörande blivande föräldrar) besöker oss regelbundet.

Vår fina glasveranda! I bakgrunden anas huset där trevliga grannar bor.

Massor har hänt i huset. Min käre make kör hårt och jag misstänker att han har fler timmar på dygnet än vi andra. Hur får han annars ihop det?

De efterlängtade fönsterna har kommit och några är redan på plats. Snacka om att vi var nervösa hur de skulle te sig, om hus och fönster skulle gilla varandra… Att omskapa en fasad, och förutse hur det kommer att bli, är svårt. Men det blev bra. Tack och lov för det!

Stor lastbil anländer…

.. och hästarna håller koll.

Snart ser vi ljuset!

Planering pågår

Fönsterna passade huset. Så himla bra. Faktiskt helt perfekt.

Jag väntar ju inte… som ni vet.

Och så vita tulpaner förstås.

Det var inte planerat att matcha tavla med verktyg. Men det blev fint för en stund.

Köket har anlänt. Små delar av ett kök. Hur alla dessa pryttlar ska förvandlas till ett fungerande kök, det begriper inte jag. Tror knappast det funkar med trollspö denna gången heller, så jag förlitar mig på man och son.

Svart ska det bli. Köket alltså. ”Oh, oj, hua, men” mumlas det och ögonbryn höjs. ”Har du tänkt dig för nu Mari?” Ja. Det. Har. Jag. Två fullt fungerande armar, med tillhörande händer, får väl damma av luckorna vid behov. Och förresten ska vi, likt de flesta andra, ha handtag på lådorna. Och handtagens själva funktion är ju att hållas i. Så att…

Vi har en plan. En köksplan. Och den planen tror vi på. Stenhårt. Så, mumlanden och ögonbrynshöjningar till trots, kör vi vårt race. Det brukar bli bra.

Var börjar man?..

En bit på väg.

Samtidigt fixas väggar och tak.

Utgång till framtida altan.

Bunkerkänslan, i rummen utan fönster, kräver doser av ljus. Då går vi ut!

Fulla av förväntan synar vi vår nya trädgård. Vad finns där under löv och jord? Snödropparna har gett sig tillkänna och andra små gröna blad ligger och lurar under löven. Ett valnötsträd vet vi att vi har. Inte illa!

Tänk när detta börjar grönska..

Födelsedagen blev mysig och den planerade kidnappningen av make lyckades. Vi åkte en tur till Kosta och mellanlandade i Pukeberg (ja, vi har varit där flera gånger, och vi gillar det!).

Fin miljö, glas och god mat!

Färdkost värdig en 57-åring;)

Firades av dotter med sambo dagen efter. Mys!!

Ännu en fin uppvaktning blev det i helgen, när mor och far hälsade på. När den röda lilla bilen kommer rullandes mot huset, då värms mitt hjärta. Bagageluckan var fylld med godsaker, vilka avnjöts i renoveringsstöket. Obetalbart, ovärderligt och oersättligt.

O!

Till sist: Byte på kylskåpsdörren förstås!

Dock ingen snö på denna ö. Må gott!

En berättigad fråga, och svaret är ja.  Med ena handen i målarburken och den andra sopandes sågspån. Med skytteltrafik till återvinningen och plockande till förbannelse. Med planerande, bläddrande i inredningsmagasin och en uppsjö av beslut. Med stunder av vila och återhämtning, det viktigaste av allt. Med detta blir bloggen åsidosatt. Just nu, vill säga. För kameran är med, hela vägen. Och bilder sparas!

Ja, nu bjuds det på bilder från veckorna som passerat. Väl bekomme!

Mörkret är inget hinder när fönsterna ska plockas ut.

Huset väntar på sina nya fönster. De kommer inom kort. Tills dess plockas gamla fönster ut och alla förberedelser görs. När fönsterna är här: Tjopp! Klart! (Mitt vanliga sätt att förenkla processen;)

De oproportionerligt stora fönsterna, som vi nu väljer bort, sattes in av konstnärer. De flyttade in på 1960-talet och de ville ha LJUS. Fint och praktiskt när alster ska växa fram, men knappast försvarbart idag. Det drar… kan man säga.

Vi har via gamla foton försökt efterforska hur huset såg ut från början, 1908, och vi har funnit att huset hade så kallade flaggfönster. Och så ska det åter bli. Vi håller tummar och tår för att vi har valt rätt, både vad gäller utförande och (framförallt!) storlek.

I väntan på fönster. Här är det gipsat och klart på väggarna. Heja!

Vanligt förekommande motiv just nu.

Lucka ner till källaren, där slangarna går ner.

Och i slangarna sveper nu varmvatten fram. Lycka! Vi har äntligen bestämt oss för ett ljust trägolv. Det var ingen lek att ta det beslutet. Golv! Jätteviktigt ju!

Nu ligger ett ljust ekgolv i kök och matrum, under den tråkiga masoniten… Ja, jag fattar att det måste skyddas och allt det där. Men jag vill ju bara se, känna, planera, inreda och fantisera! Jag får snällt ge mig till tåls, ännu en tid…

Golvläggning pågår.

Fika på gång, gissar jag;)

Vi unnar oss verkligen avbrott. Ibland lyxar vi till det med scones, ibland köper vi färdiga wienerbröd. Spelar egentligen inte så stor roll, bara pausen blir av. Igår kom mor och far med soppa. Bästa, bästa!

Hittade inte äggkopparna…

Fikabordet flyttas mellan rummen.

Renoveringens baksida. Men björkarna är ju fina;)

Inom några timmar blir jag 57. Undrar om vi inte ska sopa av oss byggdammet och göra något helt annat i morgon? Jag får väl gömma snickarbältet och batteriet till skruvdragaren ikväll. Göra en kupp helt enkelt. Kidnappning. Det blir kul!

Boendet är viktigt för mig. Väldigt viktigt. Som den hemmagris jag är måste jag få vara på en plats där det känns bra, där det känns som hemma. I och för sig kan man flytta jorden runt om man inte är hemma i sig själv. Sökandet efter trygghet, lugn och trivsel kan bli evigt och tröstlöst om bristen på hemkänsla faktiskt beror på dig själv. En orolig själ hittar inte hem, oavsett koja eller slott. Så tänker jag.

Jag har tidigare skrivit om känslan att hamna rätt, om känslan för platser. Om du inte tror dig bära på den egenskapen, känner du säkert när du inte trivs, när något skaver… Det kan ta tid att bo in sig i ett nytt hem och få känslan av ”mitt”. Och den tiden får man ge det, om grundkänslan finns där och om det känns gott i magen. Om minsta tvivel finns från första stund bör man tänka till, och söka vidare. Tids nog hittas den plats där det stämmer, där allt känns rätt. ”Här är det!” liksom…

Så kände vi när vi hittade vårt hus, vårt nya hem.

Byggår 1908…

… då fanns det vackra tapeter.

Det här köket passar varken huset eller oss tyvärr.

Så nu är det borta och Emil funderar på lösningar inför nya köket.

Som ni ser i bakgrunden är allt sig likt. Jag pyntar medan resten av familjen röjer och bygger;) Huvud med hatt måste finnas i mitt hem. Och adventskalender så klart!

Före…

Den här väggen ska öppnas upp mot vardagsrummen. Köket ska få en helt annan planlösning.

Adventsmys samsas med bygglamporna i blivande sovrum.

Julveckan. Ta det nu lugnt! ”Det blir jul ändå”, säger vi så klokt och präktigt. Ändå far vi runt med pulsen på högvarv. Gör inte det.

Vi väljer att pausa julen i år, av flera anledningar. Det ska dofta glögg, senap och kanel och ljus ska tändas i massor. Det blir allt. Och det blir bra.

För nästa jul. Då!

Då ska mormor fira jul. Så det står härliga till!

Det är snart på dagen åtta år sedan vi köpte huset på norra ön. Bilderna påminner om hur mycket arbete vi har lagt ner, och de får oss att se igenom hemmablindheten. För det är lätt att ta för givet att huset är så fint och iordninggjort, och väldigt lätt att glömma hur det en gång såg ut. Så: några före- och efterbilder på övervåningens hall.

Suddigt men det går att ana utgångsläget ändå. Trästolen är det enda som finns kvar.

Som ni vet vid det här laget har jag svårt att vänta. Under en period målade jag allt i vitt och hängde upp några hjärtan på tråd. Onödig mellanakt kan tyckas…

… eftersom allt skulle ut. I samband med att taket byttes blev övervåningen helrenoverad. Nya innerväggar, ny el… Ja, himmel och pannkaka!

Här är golvet lagt och skyddas av papp. Men än är det många timmars arbete kvar..

Ungefär så här ser det ut idag.

Blocketfynd!

Några som renoverar på ett helt annat sätt är Adam och Sara. Deras gård på östra ön hanteras minst sagt varsamt, och  metoder, material och färger väljs med omsorg och stor kunskap. Vi bugar och beundrar deras tålamod och deras strävan att bevara.

Under pappen finns ett vackert trägolv.

Vi bjöds på god fika en kulen oktobereftermiddag.

Vi springer inte bara i stugorna och äter, men det har blivit några sittningar på senaste tiden. Mysigt och välbehövligt!

Örtbröd á lá kusinfru;). Lika gott som det ser ut!

Därtill en genuin söndagsmiddag, trots att den serverades på en lördag.

Ny månad betyder byte på kylskåpsdörren. November. Burr… men också fint med alla ljus på kyrkogårdarna. Minnena av dem som vi förlorat finns alltid inom oss. Det är ändå fint med en speciell  tid på året då alla ljusen brinner för tröst och hopp.

Älghults kyrka i höstsol och den blåaste av himlar. Där  brinner våra ljus.

Några hammarslag har hörts ifrån Mariefred i Kvarnstad i sommar, även om vi har tagit det lugnt. Vi har läst i gamla dokument att vårt hus kallades ”torpstället Mariefred”. Därför använder vi namnet ibland, dock inte bland oinvigda. Då kan förvirringen bli total, eftersom staden Mariefred inte ens ligger i vår ända av landet..

Lille Viktor var tvungen att få tak över huvudet. Skämmes på oss om den fine traktorn skulle stå under bar himmel nu. Gräsklippare och andra trädgårdsredskap fick flytta till en ny lite redskapsbod, vilken Mats snickrade ihop på ett kick (i alla fall från min synvinkel;). Tjipp tjopp, brukar jag formulera ett snabbt förfarande. Det är inte alltid det synsättet överensstämmer med makens…

Tjipp! Grunden är lagd.

Tjopp! Den lilla boden är klar. Jättesöt.

Fikapaus på panelbrädorna. Den fina muggen skulle en kompis göra sig av med. Nu är den min favvis.

Öland: solen och vindarnas ö. Stämmer! För det mesta. Solen är sällan föremål för muttrande, men vinden kan ibland göra en tokig. Inte den där sköna vinden som svalkar en varm sommardag, inte heller den vind som friskar upp augustiluften. Men den där blåsten som kryper in mellan maskorna i tröjan och ger en tuppaskinn. Den där blåsten som hittar dig var du än sitter, och var du än står. Den Ölandsvinden får man barrikadera sig mot. Segelduk och vindtyg? Glöm det! Det kommer ändå att hamna i grannens skorsten, förr eller senare.

Ett rejält plank. Det är grejer det. Ställningen just nu, Blad vs blåsten: 1-0.

Mellan brygghus och vedbod: Herr Blåsts favoritpassage. Snart får han ta en annan väg..

Oavsett väder ska grödorna upp. Vi är just nu självförsörjande på potatis, morötter, rödbetor och palsternackor. ”För den som äter palsternackor han går inte av för hackor…tralalalala. ”

Så jäkla gott!

På tal om väder och vind; kul skylt från Dublin.

Vårt kära hus!

Ja, den kombinationen blir det. En köksbänk på hjul, som också ska användas som bord. Robusta brädor från en riven vägg i stora huset har stått på vänt i vedboden. Nu fick de nytt liv! Plankorna sammanfogades, hyvlades och blev precis så fina som jag önskade.

Före. En väldigt bra och billig stomme att bygga vidare på.

Den som spar han har…

Hyvlat trä doftar så gott! Snygga prylar fick jag av en vän.

Efter. En fullt fungerande bänk/bord. Redan pyntat och klart;)

Nu återstår bara behandling av ytan. Tråkigt och svårt, brädorna är ju så fina som de är… Det blir förmodligen hårdvaxolja. Undrar om det finns i grå ton?

Höga stolar sökes nu med ljus och lykta. Därtill korgar eller annan förvaring till hyllorna under. Loppisrunda nästa alltså (YES!!).

Idag är det ”Rosens dag”. Den här skönheten blommar hos oss nu.

Byte på kylskåpsdörren!