Månad: oktober 2020

Bilder kök

Det blev som vi trodde. Det är i köket det händer. Det är där vi trivs som allra bäst. I ett tidigt skede väcktes tanken att öppna upp och att låta köket få ta större plats. Inte vara instängt och ensamt, som det en gång var.

Före. Här har vi börjat kasa runt på kyl och frys och planera för nytt kök.

Demontering. Kaos. Och så ljuslyktor mitt i alltihop, som sig bör..

En vägg togs ner till hälften och vips så kändes köket dubbelt så stort. En dörr, som någon byggt igen, togs återigen fram och köket fick kontakt med vardagsrummen. För inte vill jag stå och stöka i köket utan att ha koll på resten av huset? Jag menar, man kan ju missa något…

Före. Kök och matrum separerade.

Sådärja!

En tråkig del av renovering. Spackla och slipa. Hua.

Nytt fönster och köksbänken på plats. Spis och fläkt i hörnet är snyggt, men inte helt enkelt att få till..

Kaklet (eller klinkern, som det egentligen är) var tungt och jäkligt hårt att sätta. Men så värt jobbet (jojo, lätt för mig att tycka;). För det sätter stuket på köket. Utan tvekan. Min uppgift, efter idogt väljande, velande och letande, var att placera plattorna i rätt ordning. Eller oordning, om man så vill. 

Måtta och kladda. Och mörkret sänkte sig utanför.

Fönster åt alla håll, det har jag nu i vårt kök. Jag kan vila ögonen på höstträden utanför och följa solens upp- och nedgång. Köksbestyren blir betydligt angenämare då och det är första gången som jag inte behöver glo in i kaklet när jag diskar. Och om jag har tur sitter någon och underhåller mig vid bardisken. På senare tid är katten en trogen supporter vid diskbaljan. På gott. Och ont.

Här är gott att vara!

Morgonen gryr.

Snart dags för kaffe och tidning. Kan vara dagens bästa stund.

Spår av katt kan finnas! (Lugn, jag bytte bakplåtspappret;)

Doften av nybakat är inte helt ovanlig i det Bladska hemmet numera. Ytterligare en vinst med ett trivsamt kök. Bakning har hittills inte varit någon favoritsysselsättning, men nu gör jag mina tappra försök. Och det är ju trevligt! Och (mestadels) gott.

Medelhavsmuffins

Och så var det det där med att välja ett svart kök. Hur blev det då? Tack bra! Måhända syns damm och flottiga-fingrar-avtryck lite tydligare (torka, torka..) men jag kan ju stoltsera med rena luckor och handtag. Så tänker jag. 

Så här blev det.

Jaha. Nu är det ju på det lilla viset att köket är klart. (Typ.. om man bortser från kyl/frysväggen). Och det är ju skönt. Det borde det ju vara. Om man är normal. För ”klart” betyder att sista spiken är islagen, att gipsdammet har lagt sig och att färgen i rollern är ursköljd.

Men ”klart” stänger samtidigt dörren för nya idéer och ”färdigt” rimmar dåligt med kreativitet. Hmmm. Oklart och ofärdigt? Kan det vara bättre? Nej. Och ja. För då finns alla möjligheter att fortfarande planera och ändra.

Så. Med det skrivet är det tur att vi bor just i detta hus, där åtskilliga kvadratmetrar återstår att planera, renovera och inreda. Bland annat gästrummet:

RÖTT. Går det att rädda det fina trägolvet därunder?  Vi får se.

Men nu är det höstlov, läslov, potatislov. Lov är det, oavsett benämning. Några dagar att stanna upp, stanna hemma, läsa, ta upp/käka potatis, vila och försvåra för eventuella virusar att byta ägare…

All kan läsa sagor! De här finns kvar från min barndom. Tack mor och far för att ni sparat!

Små söta sagoböcker. Knut och jag ska läsa alla.

Och priset var ju överkomligt;)

Lille Iffe har kastrerats och vi hoppas att lugnet nu lägger sig. Han har varit rejält jobbig en period. Tonåring… Men en solig eftermiddag passade han på att vila i solen. Bland korgar och krukor fann han ro. Jag räfsade, skördade och plockade bort sommarens pinaler.

Söt

Vi skördar fortfarande tomater.

Jag avslutar med en mysig liten berättelse i Halloweentid.

Igår knackade några barn på hos Elin och Ulf. ”Har ni några barn?” ”Ja, en femmånaders pojke som ligger och sover”. De undrade då: ”Hinner han vakna till fem? För då är det spökvandring om han vill vara med”. Så gulligt!

Knut hoppade spökvandringen i år;) Vi hoppas inbjudan står kvar till nästa år. (foto: Elin)

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bara ett skåp

Hej! Är du kvar?

Det var då för väl. Några veckors sommaruppehåll skulle visa sig bli till månader. Den självvalda pausen, som inledningsvis var tänkt som några skärmfria veckor, blev både långvarig och ofrivillig.  Bland annat har vår uppkoppling varit skit. Sååå trögt att klockorna stannar. Livet på landet! Om vi har fiber? Neej. Om vi längtar efter fiber? JAA! Det festliga (eller tragiska!) är att turisterna ”åt upp” hela internet under sommaren. Det var alltså så pass många människor här att mobilmasterna kroknade. Stenåldern? Ja, f-n trot! Men nu har de sedan länge lämnat ön. Turisterna alltså. Och lämnat kvar lite surfsmulor åt oss;)

Sedan kröp den förlamande skrivkrampen på, och den kreativitet som jag vanligtvis är välsignad med försvann i det blå. Eller slank ner i något djupt svart hål. Inte vet jag, men borta var den.  Motståndet att sätta mig vid datorn och skriva växte för varje dag. ” I morgon ska jag blogga!” blev till ”Jag kan nog aldrig mer skriva…” Den där inspirationen ni vet, den litar jag inte på. Den kom nämligen aldrig. Motivationen lös (ovanlig form jag vet;) med sin frånvaro och jag tyckte nästan att tangentbordet brände mina fingertoppar. Ajjj! Tung och deppig känsla.

Men så hittade jag ett skåp. I söndags. Ett gammalt träskåp som ingen annan ville ha. Tydligen. Och långt därinne i magtrakten kände jag något. En liten gnutta av lust tändes när jag spanade in det där skåpet. Det skulle kunna sätta tonen för vårt nya badrum… YES!

Så nu kommer här äntligen ett blogginlägg, kära läsare! Och tack för att du är kvar!

Här är det! Skåpet som lockade tillbaka lusten.

Bottenplanet på huset saknar badrum och därför ska ett sådant byggas. Badrum är en dyr historia och inget man bara inreder i ett nafs. Det ska hålla länge och det ska kännas fräscht, mysigt och gärna vara lite pucko. Det ska nog gå. Med det där skåpet som ledstjärna. Svart, en maffig spegel, lite franskt.. så är planen för dagen.

Men det är ju en del kvar. Om man säger såå;)

Vi är ”på att” igen. Panelbyte! Eftersom det finns gott om utrymme inne så väljer vi att isolera inifrån. Ute blir det vindskydd och luftläkt (svänger mig med snickarsnickelisnack;). Från början fanns två ”förband” av pärlspont som binder ihop husets alla sidor. Dessa har vi valt att behålla. En bit av den gamla pärlsponten lämnades till ett lokalt snickeri och resultatet blev fint.

Vi började i söder.

Den nya pärlsponten på plats. Några meter kvarstår dock;) Vi säkrar också med en plåt längst ner.

Vindskyddet sattes upp tidigare i sommar, i värsta blåsten. Med akrobatik och en stor skopa tålamod fixar Mats allt. Nu kan det regna bäst det vill.

Grå toner. Inte så svårtippat!

Här, vid sidan av den stora linden, ska det byggas en altan. Perfekt för lapande av vårens första solstrålar. Vi får väl se vilken vår…

Kameran har fångat många bilder från sommaren som gick. Vilken blomning!

Stockrosor i mängder!

Femkronorspelargonerna (!!) i full blom under äppelträdet.

Vi har fått se alla trädgårdens rosor blomma.

Fint!

Bara en.

Sommaren i en bild: renovering, blommor och hästarna.

Men när lille Knut kommer lägger jag ner allt. Då kör vi vagn, tittar på allt som rör sig, blåser på magen, duttar, pratar bebisspråk och låter konstiga ljud. Tårarna rinner av glädje och skratt. Så är det att ha barnbarn.

En dag, mitt i kaoset. Renovera, vattna, sova, tvätta, fika. Underbart!

Mormors dubbelKnut i vagnen för bara några dagar sedan. Inbäddad i en gosig filt, en doppresent. För dop hade vi den 19 september, en solig och varm dag. På alla sätt!

Här bor Knut med sin mamma och pappa.

Häromdagen skördade jag både grönt och skönt. Det där som jag odlade, trots att jag inte skulle. Men se det kunde jag inte låta bli!

Kryddorna trivs i nya köket. Så gör också jag!!

Fyrfota tillökning har vi också fått i sommar. Först nu har vi kunnat fota honom eftersom han aldrig är stilla. Han heter Iffe men tilltalas allt mellan Gulleplutt till Kattfan beroende på lynne och om klorna är in or out.  Även öronens lutning indikerar aktuell sinnesstämning. Vi är rädda om vår blyertsfärgade sötnos och han får därför ha koppel ett tag till.

Medhjälpare i växthuset.

Vi längtar alla till en normalisering av tillvaron. Dagar när vi kan glädjas åt både stort och smått och när vi kan välja fritt. Att äta på restaurang till exempel. I helgen åt vi räkor i Kårehamn. Vid ett hörnbord höll vi avstånd och spritade händerna så vi knappt kunde greppa glasen. Gilla läget. Det funkar ju…

Tro inte att jag glömt.. Bytet på kylskåpsdörren är gjort!

Bredvid mig just nu. Gulleplutt, tror jag…

Dela gärna:
1 kommentar till Bara ett skåp

© 2024 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑