Månad: december 2017 (sida 1 av 3)

Bye, bye 2017

I morgon lägger vi den sista biten till 2017 års pussel. Några av oss har lyckats få samtliga bitar på plats, medan andra går in i 2018 med bitar kvar att lägga. Kanske har någon mist en pusselbit för evigt. I år har jag med våld försökt trycka dit några bitar, för att sedan förstå att det är lönlöst. Allt har sin plats, varje liten bit måste passa in i helheten och sluta tätt med pusselbitarna runtomkring.

Pusslets viktigaste delar är hörnbitarna. Förutan dem är det svårt att få ihop ramen. Den ram som håller samman allt, och skapar stabilitet och balans. Mina hörnbitar är hälsa, familj, kärlek och trygghet. När hörnbitar saknas blir det tungt. I början av året slarvade jag bort en av dem, men jag hittade den i sista stund. Nu sitter den på plats och håller samman ramen, även om den är något avskavd och har tappat lite av sin färg och glans.

I morgon påbörjar vi 2018 års pussel.  Kanske väljer du samma motiv och antal bitar även detta år.  Eller är det kanske dags att hitta ett nytt motiv och så sakteliga påbörja en förändring? Hur du än gör så lägg hörnbitarna först, och gör ditt bästa för att hålla dem på plats. Vårda dem väl!

Undrar om man kan önska sig ett tiobitars nästa år? Det vore ju enkelt att lägga, men desto skörare om en pusselbit fattas.

2018- ett gott och trevligt år!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Barret

“Vi såg att ni var här. Vi såg ditt hår!” Det där har jag hört ett antal gånger. Jag håller på att skratta ihjäl mig (eller bör jag bli beklämd?) när jag ser fotografier på mig under årtionden tillbaka. Jag har likadan frilla på varje foto, typ. Ja, men kom igen! Likadan frisyr ÅRATAL tillbaka. Skolfotografen kan ju bara klippa in min frilla och återanvända den varje år. Sedan kan han skära ut en oval, likt de gör på nöjesfälten, så kan jag placera ansiktet däri. Ja, jisses!

För det sitter hårt inne att förändra frisyren. Det här är ju jag! Så in i bomben jag! Jag förstår inte hur alla ni som förändrar form och färg efter modet vågar. Min beundran till er!

Sommarblekt

Ej fastställt år, ej heller frisyr…

Vem sa hockeyfrilla?!

Med risgryn!

 

 

 

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Brygghuset?

Vad hände? Jo, vi har tagit en ofrivillig paus på grund av det förbaskade regnandet (det får man knappt yttra på vattenbristens Öland..). Här några bilder från sommarens takläggning. Hej och hå. Det platta taket över ingången byttes ut mot ett brutet. Mycket snyggare. Återkommer med nyheter när vi inte längre behöver gondol.

Orört

Presenning av och på. Det regnade en del i somras också.

Nya entrétaket. Teamwork!

 

Dela gärna:
1 kommentar till Brygghuset?

Blandade ringar

Den här grå mellandagen måste piggas upp med några härliga Rili-ringar av glas. Ringar, formade för hand över en het flamma, var Rilis första produkt. Och de har hängt med sedan dess. Många tillverkar ringar med fusingteknik, därför väljer vi bort dem. Annelis kunskaper från glastillverkning i hyttan möjliggör andra tillverkningssätt. Tur för oss! Finns att köpa här

Ops! Här smög sig en fusingring in.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bus

Jag ville hänga upp en stor knallrosa noshörning i trappan. Den var rolig, tyckte jag. Det tyckte inte Mats. Lyckligt lottad som jag är, säger maken nästan aldrig nej till mina idéer, även om han ibland irrar med blicken och tänker: händer detta på riktigt? Men när noshörningen kom på tal tog han sig ton. “Den kommer aldrig in i vårt hus!” Och så vidare. Jag försökte ändå smussla med den hem från butiken, men det var svårt att smyga in ett noshörningshuvud stort som en fotboll i bilen. Jaha, vad gör jag nu? Hur ska jag lyckas genomdriva detta? Sååå: Jag vek ner mig (tro det eller ej;) men fick ändå min vilja igenom. På mitt sätt.

Ser ni den? Och rosa blev den också

När vi ändå tittar på söta små djur. Gosedjur kan användas på olika sätt, här som praktiska nåldynor att sätta runt handleden. Från Beabrave.

Aajjj!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bakgrundsmusik

I juletid går min spellista varm, till glädje för alla och envar! Nja, okej, kanske inte alla. Jag kan ana ett visst motstånd när jag redan första advent vill påbörja lyssnandet för att höja julfeelingen. “Nej, inte än!!” hörs någons stämma, vilken jag inte låtsas om.  Själv hävdar jag att lyssnandet bör starta i god tid. Jag vill nämligen bli rejält less på julmusiken när helgerna är över. Om julmusik kunde barra, skulle jag slänga ut den vid nyår. Så urless vill jag bli! Först då får Magnus & Co vila till nästa år. Ska vi säga november?..

I bilen kommer ingen undan!

Musik som håller året runt, varje dag, ja helt enkelt alltid, är Ledins! I går fanns hans bok i en av klapparna. Yes! Mina vuxna barn kan hans låtar utantill. Om man blir impregnerad av en viss musik sedan barnsben så sätter den sig i märgen. Dessutom har de följt med morsan på ett antal konserter. Stackare? Nähädå! Elin imponerade med sina Ledinkunskaper i ett musikquiz häromveckan. Tänk vilken bedrift av en 24-åring!

  

Och på tal om Ledin. I samband med en spelning på Borgholms slott sommaren 2009 passerade han utanför vår lägenhet. Dessvärre var han inte på väg till oss, utan till Pubben. Fel val av honom, om du frågar mig..

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Berättelser

I Alstermo, där jag är född och uppvuxen, finns flera driftiga och framgångsrika företagare. Flertalet tillhör tillverkningsindustrin och Amo Kabel är en av de största. Den startades av min kusin och en kollega till honom. Idag breder industribyggnaderna ut sig åt alla väderstreck, men titta på bilden nedan… I kanten av de väldiga byggnaderna finns denna lilla timmerlada bevarad. Jag minns den väl. Vi gick ofta promenader här förbi, och vintertid åkte vi skidor i ett sagolikt vinterlandskap. Jag har hört att Amo Kabel medvetet har sparat den lilla ladan. Jag hoppas och tror att det är sant. Det vore fint. För det första är ladan vackert nött av tidens tand och för det andra är den betydelsefull för barnen. Varför? Jo, det sägs att tomten bor därinne och han vill gärna att barnen lämnar sina önskelistor där. När vi passerade ladan för några veckor sedan kikade vi in. Och mycket riktigt, där låg några handskrivna önskelistor. Så himla mysigt!

Vi tog även en promenad till dåtidens allra största industri därhemma: Alstermo Bruk. Där har pappa, mamma och många från deras generation tillbringat sina yrkesliv. Så även generationen före dem. Varje anställd hade sin uppgift och ett gediget yrkeskunnande. Några sydde, andra nitade och så vidare. Idag är det tyst och stilla, trots att viss verksamhet är igång. Resväskor och förvaringsboxar av returpapp var brukets huvudprodukt. En annan succé var unikaboxen, som några av er kanske minns.

Vid infarten till bruket ligger ån

Här finns en liten outlet-butik

Fabrikspipan som ljöd och

Exempel på artiklar genom åren

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bästa julhälsningar

…från mig till dig❤️

Oavsett om du springer runt som en skållad råtta och passar upp på folk, eller om du stilla njuter av ett hem i julskrud. Oavsett om allt gått fel och julen bara känns som något otyg som snart är över, eller om du helt enkelt skippar hela grejen och gör något annat. Oavsett vilka val du gör, eller om livet begränsar dina valmöjligheter, så hoppas jag att denna julhelg blir en god helg!

Jag vill också prisa alla er som läser min blogg. Med ödmjuk tacksamhet konstaterar jag att ni är väldigt många. Och tack för all respons ni ger, allt fint ni skriver och säger till mig. Det betyder mycket och det gör mig väldans glad!

Nu myser vi!

 

Gudmors fina tomtegäng

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Borstar

Verksamheten på Rili kretsar kring återvinning. Vi är ständigt på jakt efter föremål som förbrukats, som vi kan ta hand om. “Vad kan vi göra av detta?” är vår mest frekventa fråga. Som när vi såg de läckra färgerna på tandborstar! “Vad kan vi..?” Experimenten påbörjades och vi lyckades hitta en tilltalande “Rili-form”, vilken passade för våra halsband. Från allra första början har vi förknippats med färg och det vill vi fortfarande göra. Det är så lätt att tona ner, att anpassa produkterna mot en bred publik, att försvinna in i den grå nyansdimman. Men det ska vi inte. Vi ska tillbaka till vårt stuk, till det som är Rili och det vi står för. Vi behöver roliga, tokiga, pigga färger och saker omkring oss! Det tror vi på. Ja. Yes. Oui. Finns att köpa här

Silverfärgat horn från Beabrave

Rili

Bild från Aftonbladet (från Starstudio bildbank)

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Breakfast

Jag har läst att frukostvanor är starkt befästa och somliga människor äter tydligen samma sorts frukost hela livet. Det stämmer inte helt in på mig, men nästan. Jag mår bäst i kropp och knopp av gröt! I många år åt jag gröt gjord på rågflingor tills jag fick veta att magen mår bättre av bovete, som namnet till trots, inte är ett sädesslag. Och om min mage mår bra, gör jag detsamma. Så sedan ett par år äter jag bovetegröt till frukost.

Jag kokar upp 2 dl krossat bovete i 4 dl lättsaltat vatten. Låter det koka ihop någon minut, sätter sedan på locket och låter det stå i 15 minuter. En femtedel av gröten äter jag varje morgon och resten sparar jag i kylskåpet. Så smidigt att bara värma en portion på morgonen. Till sist strör jag gärna på lite kardemumma eller kanel och en liten dutt mjölk. Därtill en stor balja starkt kaffe, oftast smaksatt med choklad eller vanilj (beroendeframkallande!). Vi köper hela kaffebönor med smak och maler bönorna själva. Sedan byter vi ut ett eller två mått vanligt kaffe mot smaksatt. Topp! Testa! Och så använder vi en perkolator förstås, så kaffet blir rykande hett.

Gömt under banan, äpple och blåbär finns alltså gröt

Men, en vana är till för att brytas (eller var det traditioner kanske?). På lördagar serveras det pannkakor. Varje. Lördag. Nödvändigt. Punkt. Min käre make vispar smet och steker pannkisar, så väldans goda! Sedan mumsar vi i oss samtidigt som vi roar oss med Melodikrysset. Det må vara mossigt och dammigt, men det bryr vi oss inte om. För vi har trevligt och våra skilda musiksmaker kompletterar varandra perfekt. Om vi löser krysset? Givetvis! Baggis!

Uj, vilket schwung i greppet!

Blåbär och banan får förgylla pannkakorna också. Dessutom brieost, crème fraiche och kokosflingor.

Till sist tänker jag inte be om ursäkt för dessa matbilder av lägre rang. Jag har nämligen ingen ambition att likställas med alla suveräna mat-bloggare.

Dela gärna:
Lämna en kommentar
Äldre inlägg

© 2018 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑