”Man är ju bara människa”. Är inte det ett märkligt uttryck? Bara människa. Ja, vad skulle man annars vara? Och vadå bara? Det är minsann inte bara, att vara. Det kan vara ett himla sjå. För det vill till att vara när livet stormar och diverse bekymmer flåsar en i nacken. Och det krävs ett jäkla att vara för att kunna ta emot livets alla glädjeämnen. Det är allt annat än bara.
Att få till ett blogginlägg är inte heller så bara, uppenbarligen… Men här kommer i alla fall ett.
Vi håller i och vi håller ut. Vi håller med, mot, undan och efter. Och så håller vi om, varandra. Inte andra. Och vi håller på, som vanligt. Med huset, bland annat. Självklart begränsat. Loppis och second hand har haft stängda dörrar under en lång tid. En del öppnar nu upp och några kunder vågar sig dit. Inte jag, så vad återstår? Nätshopping och planeringssurr i huvudet. Dessvärre måste flera planer vänta tills jag släpps ut, eller in. Tills C (ids inte ens skriva ordet) ebbat ut.
Vad har hänt med huset sedan sist då? Vardagsrummen är klara, den gamla lanthandelsdelen är ombyggd och klar, gästrummet är klart, mitt ”lekrum” är klart och ytterdörren är bytt. Renovering av glasverandan pågår, nya badrummet är på gång och bygglovet till garaget är beviljat. Altanen i söderläge ska byggas och nytt tak är på gång. Konstateras kan att all tid här hemma har gett resultat. Här har inte slöats på några restauranger, njutits på hotell eller åkts på några tripper. Och rulla-tummarna-alternativet är ju inget för oss, som ni vet.
Ja, men då är det väl hög tid för några bilder?
Pannlampa, det är bra det.
Efter konstens alla regler, som alltid. Tätt vare här;)
Vi ska gå på stjärnor… inte helt lätt att hitta passande kakel till väggarna. Men vi löser det!
Ute väntar ett garage på att byggas.
Men nu är det nytt plåttak som gäller. Bort med allt det gamla först.
Sedan kommer Plåtis och bandtäcker.
Fy attan så fint det blir! Det blänker ganska mycket i början, men det kommer att mattas ner. Sedan kan det storma och regna småspik och jag kan sitta inne vid brasan och inte bry mig ett skit. Så gutt!
Nya ytterdörren anas bakom ställningar och bråte.
Byggnadsställningar och Plåtisar hindrar inte mig från att trängas i trädgården;)
Trångt i växthuset! Tulpanlökarna jag satte ner innan jul är på gång.
Kaffepaus i röran..
Odlingarna inne är pinsamt små..
Golvet i gästrummet före..
.. och efter. Väl värt en slipning!
Svart (!) tak…
.. är nu vitt.
I händelsernas centrum: Iffe. Alltid!
Jag hamnar alltid i denna färgskala, hur jag än gör.. Fortsättning följer.
En annan del av huset. Det tar vi nästa gång. Fönster i väggen!? Kan bli så…
Vy från en promenad.
Och så den lille som jag släpper allt för. Han som doftar ljuvligt och som jag nosar i nacken. Han med de blåaste ögon och som upptäcker världen varje dag. Han som alltid är glad och som på kvällarna ska borsta sina fyra små tänder.
Mormors finaste lille dubbelKnut!
Egen tandborste måste med när man ska sova hos mormor.
Första teckningen!
På en sekund är han någon helt annanstans… (foto: Elin)
Jag har köpt en liten skottkärra till Knut (jag skyller alla barnsligheter på dig nu, lille Knut!). Den har säkert rullat åtskilliga lass, och ska förhoppningsvis rulla många gånger än. Rostig, nött och vansinnigt söt. Kan aldrig jämföras med en ny.
En annan goding, som växer så det knakar. Vår Iffe!
