Månad: juni 2019

Bästa

Nu är det fart minsann! Det växer så det knakar (Varför säger man så? Knakljud i grönsakslandet?!). Naturen ger igen för förra årets heta sommar, så känns det i alla fall. Det som inte kunde växa då, har fått fullständigt fnatt i år. Vi måste vara i huset lite oftare nu, så vi inte missar allt. Så vi inte missar knaket.

Lycklig potatisodlare!

Midsommaraftonens delikatess

Jag kommer på mig själv med att stå och le när jag tittar ner i grytan med potatisen. ”Så söta!”, tänker jag. Ja, på den nivån är det.

Gulliga!

Och så favoriternas favorit, alla gånger: gubbarna! Våra egna. En gammal sort vars smak inte kan beskrivas. Skörden är god, minst sagt, och vi hinner knappt med att äta. Jag har jordgubbar till allt. Nästan. Och Mats gjorde en smarrig midsommartårta. Honom kan man ha till mycket;)

Härunder gömmer de sig.

Också gulliga!

Också god!

I huset har vi begränsad tillgång till ingredienser och råvaror. Man får ta det man har, helt enkelt. Och det gillar jag. Det måste inte bli så jäkla märkvärdigt. Och det bästa är, att det blir lite godare då. Utan krusiduller.

Jordgubbar till allt…

Rosor i alla rum…

…från den här gamla strävsamma busken. Fint att den finns kvar!

En runda till ”Kalk” i Löttorp hör till. Rekommenderas!

Och så invigdes brygghuset. Första natten i bäddsoffan. De sov gott! Jag ville aldrig gå därifrån. ”Lekstuga-bygga-koja-känslan” ni vet. Så himla mysigt!

Och så blev köksön klar. Den blev precis som jag tänkt mig. Kik på detta i nästa inlägg!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Brum

En häpnadsväckande förvandling av traktorn har ägt rum. En hel vinter har den fått omvårdnad av en kunnig motormänniskas hand. All beundran! Att det bara går!

Stolt som en tupp gled ägaren (maken) hemåt längs öns östra sida. Följebilen (jag) skulle bara lämna av Mats och återvända hem. Men jag ångrade mig. I sakta mak, efter ekipaget, fick jag ta del av idel vinkningar, tummen-uppande och leenden. Det kunde jag inte missa. Gott att se hur ett åk från anno 1958 kan väcka nostalgi i folks ögon. Till och med korna såg glada ut när vi tuffade förbi.

före

efter

Jag har väl aldrig sett så mycket detaljer längs vägen.

Vallmofälten krävde ett stopp.

Det är rosornas sommar! Den här vid huset doftar ljuvligt.

Och så har vi sagt farväl till niorna. Och på återseende till övriga elever. Regnmolnen vilade tunga över Borgholm slott på morgonen, men när klasserna tågade in tittade solen fram. Ja, vad kan man säga?

Nu väntar välbehövlig vila. För oss alla. Innan vi släppte hem vår sjua bjöd vi eleverna på en mysig dag hemma hos mentorskollegan. Busstur, bad, lek, grillning, bakning och härliga samtal blev det. Trötta var vi, men väldigt nöjda. ”Inte på högstadiet väl?”, en ofta förekommande fråga när jag berättar att jag är lärare. De som ställer den frågan har ingen aning om hur fina ungdomarna är. För det mesta. Understundom kan man referera till de tre små aporna; hör inte, ser inte, vet inte…

Hur många elever får plats i en pool?

Vi grillade och sedan blev det kladdkaka.

Som sagt, rosornas sommar.

Äntligen!

Trevlig midsommar!

 

 

 

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bliss

Mängder av böcker vill få oss att må bättre och leva ett gott liv. Jag har läst ett antal av dem, i jakten på det ”perfekta livet”. Gick det bra? Sådär.. Men en författare som jag har fastnat för, vars filosofi och livsstil gör mig intresserad, är Maria Borelius. I senaste boken fortsätter hon utforskandet om en antiinflammatorisk livsstil. Hon söker information och ställer frågor om allt ifrån mat, stress och glädje ur ett nytt perspektiv. Att hon dessutom experimenterar med sig själv är spännande, och hon väjer inte för att skriva om alla motgångar på vägen.

Boken heter Bliss och är en akronym för livsstilens alla delar, men det är också ett engelskt uttryck. ”Tillvarons renaste ton” skriver hon och det kan låta lite skumt, även i mina öron. Men det väckte min nyfikenhet! Vad betyder det?

Det som berör mig mest är sista s:et i Bliss,  ”Sök förundran”. Vi vet någorlunda (eller väldigt väl) hur mat, motion, sömn och stress påverkar oss, men vet vi hur viktigt det är att förundras? Det visste inte jag. När förundras jag? Och av vad? När förundras du?

Musiken. Jag älskar att gå på konserter. Så klart söker jag konserter med musik och artister som jag tycker om. Men jag har även besökt konserter med band som jag vanligtvis inte lyssnar på. Och det händer något ändå. Publiken, basgången i marken, ögonblicket. Då förundras jag.

Bon Jovi i veckan som gick.

Förväntan. Hörselproppar i!

Speciella tillfällen. Bröllop, examen och högtider. Tillfällen och stunder som aldrig kommer åter. Det händer bara då, en enda gång. Tiden står stilla. Och jag förundras.

Naturligt vacker brudbukett i helgens fina sommarbröllop.

Maten. Att avnjutas på restaurang, hos familj och vänner eller tillagad av mig själv. Många är de måltider då jag ”Mmm:at”, ”Åhh:at” och gottat mig. Livet! Stunder då jag förundras.

Tonfisk och mozzarella till lunch, i ett sommarvarmt Stockholm.

Naturen. I det stora och i det lilla. Rangordning ej nödvändig. Allt är fint och värt att förundras över.

I kvällsljus

Och så allt det andra.  Allt annat som går att förundras över. Om man bara vill. Och viktigast av allt: alla människor som finns i mitt liv. De som jag ibland tar för givna, men som är värda all förundran. Och alla människor som jag mött. Möten som jag minns, i glädje och sorg. Några har gjort extra avtryck och stannar kvar för alltid. Tillvarons renaste ton.

Och här är boken.

 

 

 

 

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Barnsligt

Jag har köpt klippdockor. Ljuvligt fina och välbevarade, sorterade i påsar där varje docka har sin egen lilla uppsättning av kläder och accessoarer. Alla små ”vikpluppar” är kvar och flera av dem har inte ens ett veck. Otroligt! Jag tror att jag hade likadana dockor när jag var en liten Mari, men det kan vara en efterhandskonstruktion.

Vad jag ska ha dem till? Titta på, plocka med och bevara. Inte vika.

En prislapp från ”Epa”.

Ska vi leka?

Under hela vintern har jag ätit jordgubbar. Bara för att de finns att köpa året runt och bara för att jag inte kan låta bli. Trots att jag ibland har fått låtsas känna jordgubbssmak i vattniga och smaklösa gubbar, så har jag ändå ätit. Varför då? kan man ju undra. Med rätta.

Nu är det slut på låtsassmaker. Nu är de här, på riktigt. ”Morgonskördade Ölandsjordgubbar” skyltades på torget. 60 kronor kostade en liter. Värt varenda krona. Värt varenda bär.

Bovetegröten toppas varje dag med kardemumma men idag var kryddburken tom. Hjälp! Längst in bland kryddpåsarna (måste städa!) fann jag en påse hela kardemummakärnor. Längst in bland bunkar och annan bråte (måste rensa!) stod morteln. Vilket grej! Varför använder jag inte den oftare? Vad sägs om alltid? Vilken skillnad mot malen kardemumma i påse. Slutköpt med det.

Barnsligt förtjust i jordgubbar!

Huvudrollen på gröten= jordgubbar!

Koppar gjorda efter vår smak. En present till oss själva.

Ska användas!

Och så är det byte på kylskåpsdörren;)

Dela gärna:
1 kommentar till Barnsligt

© 2024 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑