Nu har vi bott i huset i drygt tre veckor och jag är otålig. Går och gnäller över allt som inte blir gjort. Påminns av maken att vi faktiskt är nyinflyttade och ombeds öka mitt tålamod. Nåja, ska försöka. Kanske.
Annars njuter jag, till fullo. Jag trivs verkligen här, på denna plats, i detta hus. Kan inte nog känna tacksamhet över det. Ni känner ju till den oro jag hade för att inte känna mig hemma här…
De tre veckorna har vi: byggt ny balkong, fixat till en skön plats i trädgården, bytt två fönster, grävt för ett grönsaksland (som vi ju inte skulle göra i år..) och gjutit ett fundament till växthuset. Dessutom har vi packat upp (nästan!) alla flyttkartonger och placerat ut prylarna där de hör hemma. De få kartonger som är kvar får stå på vänt i källaren, för att tids nog överraska oss med sitt innehåll;)
Vi hittade de stora runda knopparna (eller vad de nu kallas) på nätet. När paketet anlände passade min käre make på att köpa en fin vattenkanna, nytt stift till vinylspelaren och lite gott att dricka till musiken. Han skämmer bort mig!
Kameran används flitigt numera. Vem kan motstå allt vackert som växer upp i trädgården? Som detta:
Känslan att vara och stöka i någon annans kök, den finns ännu kvar. Ny ugn och ny plats för köksredskapen. Men jag övar, rotar runt bland lådorna och lär mig hur allt fungerar. Några brända korvar har det blivit, men även en del lyckade måltider.
Grannarna lämnade en välkomstpresent. En söt blomma i påsktider, därtill salt, bröd och en liten slant. Allt för lycka och välgång, sägs det. Gulligt av dem! Ett tack på trappan kändes futtigt, men vi får bjuda in dem när världen återgår till det normala…
Och så har vi firat käre far. Hurra, hurra! Ja, vi vågade oss på en stund tillsammans i trädgården, helt utan kramar och långt mellan stolarna. Det var så mysigt och det gäller bara att gilla läget. Med avstånd och allt…
Nyss kom ett sms från dottern. Deras hus kom idag. Så glad för deras skull. Och snart kommer en liten minimänniska (bara dagar kvar!) som ska fylla huset med liv, pryttlar, blöjor och ljud (eller oljud, vi får väl se, haha;)
Jaha. Men är allt bara så himla fint och härligt och frid och fröjd då? Möter vi inga motgångar eller hinder? Klart vi gör. Ett duvpar som terroriserar oss och skiter överallt. Hatar dem! Gödselspridning precis när jag har hängt ut tvätten. Flugjävlar. Farhågor för ormar, fästingar och andra äckliga kryp. Men: det är livet på landet det! Och det byter jag inte bort!
2 kommentarer till Balkong