Månad: november 2018

Bråda tider

Nu är det full fart! Tack och lov! November stämplar ut om några timmar och årets mörkaste månad är redan över. Schwooop! Ungefär så lät det.

Brygghuset har numera både el och vatten. Jajamän! Om det känns bra? Det må ni tro! Lamporna ska nu upp i taket, efter ”lämplighetskontroll”. Varenda pryl som kommer innanför brygghusets dörr ska passa in och ha en given plats. Så måste det bli. Nu har vi lagt ner så mycket energi och tid att allt måste bli bra. Eller perfekt. Faktiskt.

Test av lamporna. Passar de in i stilen? Ja. Godkända!

Annorlunda emballage som för tankarna till Bag-in-box;)

Coola påslag!

En skål av svart metall. Handplockad till lilla huset. Tjugo kronor.

Denna ljushållare kanske gör sig bättre i lilla huset. Kan den ha suttit på en orgel?

Och så skulle potatisen upp.

Adventsmys på Slottsgatan 22 i torsdags kväll.

Ett besök i ”Creperiet”. Gott och annorlunda.

Årets adventskalender är överlämnad till dottern.

Och mitt i alltihop, mellan fönsterputs, adventspyntande och betygssättning, påbörjar vi ett nytt projekt. Inte helt olikt oss… En av sommarens hetaste dagar köpte jag två gamla dörrar på Blocket. Sedan dess har de stått nere i porten och pockat på uppmärksamhet. Jag har varje dag ignorerat dörrarna och låtsats som om jag inte sett dem. Men nu gick det inte längre. Hur svårt kan det vara? Liksom.

Nu står två ursnygga dörrar uppe i lägenheten och väntar på att bli monterade. Sen tog vi ner en vägg med hyllor som jag var skittrött på, sen målade vi om, sen byggde vi (Mats) ett gigantiskt skåp, sen… Återkommer i nästa inlägg. Hej och hå!

Har man inga snygga pardörrar i ”våningen” så får man fixa ett par själv;)

 

Dela gärna:
1 kommentar till Bråda tider

Bästa klappen

Ingen lär bli förvånad att jag hyllar valet av årets julklapp. Hur många gånger har jag inte lyft fram hur viktigt och roligt det är att ta till vara och att återanvända? Otaliga gånger!

Årets julklapp är en företeelse som vanligtvis går mig förbi.  Men när det gäller 2018: det återvunna plagget, då blir jag glad och det vill jag härmed högtidlighålla. Det var på tiden! Jag välkomnar allt som stävjar köphysterin och allt vad svarta fredagar heter. Hia er! Visst, ibland känns det lindrande att försöka shoppa sig lycklig. Men tyvärr, det håller inte i längden.

Och ni som följer mig vet att jag inte bara förespråkar återvunna plagg, utan all form av återvinning. Undantag: avslutade relationer.

I veckan hittade jag en liten godis-kavaj som gjorde min dag. Ja, jag vet att den signalerar 80-tal och jag tror banne mig att den är därifrån.

Sammet! Kall rosa! Lycka!

Bling-rosa knapp. Nja… tveksamt. Kanske får den sitta kvar.

Matchar mina älskade blom-kängor!

Flamingokvintetten nästa? Ja, kanske det. Men det blir inte roligare än man gör sig. Och det är en av fördelarna med att vara 55. Jag klär mig precis som jag vill!

Fyndade även ett nytt bubbelglas. A la Mari.

Ett utmärkt sätt att ta tillvara gamla kläder och andra trasor är att gå på dem. Som mattor. Nej, jag har inte börjat väva. Det finns det andra som gör. Så mycket bättre!

Ljuvliga färger!

Och sist, men inte minst: Vårt kära Rili! Som vi har kämpat på i återvinningsgebitet. Outtröttligt. Äntligen får vi en fjäder i hatten, eller var vi nu vill sätta den. Heja oss!

Vintervitt av lakan, dukar och spetsar.

Jag klämmer in en rosa till fingret också, när jag ändå är igång;)

 

Dela gärna:
2 kommentarer till Bästa klappen

Babbel

Idag blir det lite babbel. Ingen röd tråd kan binda samman dagarna som gått. Det har varit festligheter, mysig fika, adventsinspiration, shopping och lite inredning. Bra dagar i Blads liv, helt enkelt.

En helkväll på Ekerum blev present till käraste vännen.

Besök hos kusin med fru. Fick en dos inspiration till advent!

Dags för glögg! Varför vänta?

Lilla skåpet i köket är tillverkat av en låda som vi hittade i uthusen. Och ett litet fönster;) Alla glas fanns i huset när vi köpte det. Så fina!

Coola muggar. Second hand.

En sommarpresent passar som bäst just nu.

Och så har vi letat lampor till lilla huset. De två gubbarna ska ta plats i taket och hålla lampsladdarna. Den planen har funnits länge. I lördags hittade vi lamporna vi ville ha.

Klara, färdiga…. Snart är det dags att ta sig upp i taket!

Lampsladdarna… fortsättning följer.

Och så hittade vi största stjärnan. Ska bli något fint i stora fönstret!

Så. Nu får gärna två veckor gå snabbt som en blinkning. Jag vill ha advent. Nu. Vi behöver ljus och jag behöver pyssla! Lägenheten är omgärdad av byggställningar och det ska bli så skönt att få bort dem. Stjärnorna ska upp!

Söndag kväll. Pasta och sallad. Massor av ljus. Och ful byggställning.

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bästa läsare

”Det trodde jag aldrig!”, som tanterna i Antikrundan brukar utbrista. Att jag skulle blogga i ett helt år. Men nu har jag det. Hurra till mig!

Några av er, kära läsare, har följt mig sedan första dagen. Några har tillkommit och några har säkert tröttnat. Några av er läser noggrant alla inlägg, medan andra läser lite då och då. Oavsett vilken läsare du är, så vill jag tacka dig. Utan dig – ingen blogg.

Döm om min förvåning när jag första gången såg statistiken och kunde konstatera att ni besökte min blogg regelbundet. ”Nämen, inte kan väl jag..” ni vet!  Idag blir jag rent generad när jag ser att antalet läsare ständigt ökar. Fantastiskt.

Ni ger mig energi och ni ger mig en spark i baken. De dagar då jag inte tar bilder eller skriver utkast känns lite tomma. Min blogg har blivit en vana. En god vana, som jag inte vill vara förutan.

Från ett rent egoistiskt perspektiv har jag skapat en skatt. Vi har vår renovering dokumenterad, vi har flera av mina projekt nedtecknade och vi har många fina minnen bevarade. I ord och bild. Ja, det är verkligen en skatt.

Till dig som berömmer min blogg när vi träffas på Ica. Till dig som gillar på Facebook och Instagram. Till dig som lämnar en vänlig kommentar på bloggen. Till dig som undrar om något har hänt mig, när det varit tyst på bloggen. Till dig som säger att du blir glad av min blogg. Och till dig som ”bara” läser. TACK. Och du Hanna! Om du inte hade sagt ”Du borde verkligen ha en blogg”. Då hade det här aldrig blivit.

Året som gått. Ett år fyllt med kreativitet och lust:

Tofsar och bollar i mängder

Detaljer till vindskivorna

Längtan efter vita tulpaner

En annorlunda lampskärm

Många loppisfynd

En del mat

Egen odling

Vår härliga altan

Fasadblomman blev till

Knäppaste julbelysningen

Ringar av glas

Nagellack kan man ha till mycket

Min fina pall

Jeans kan återanvändas

Gamla fönster. Glassamlande. Det är livet;)

En tidig ”Blad”

Jag bankade värmeljushållare och köpte finfina huvuden.

Och så renoveringarna förstår. Våra hus, som förvandlats från skrajsna små stugor till kaxiga kåkar. Men det får bli en annan dag.

Dela gärna:
6 kommentarer till Bästa läsare

Brygghuset

Vi stånkar på i vårt lilla hus! Rörmokaren har kommit halvvägs och elektrikern är snart klar. Jag skrev tidigare om hur trist det är med badrumsinredning, men jag blev trots det väldigt nöjd med vårt val. En kombination av färdig skåpstomme och eget hantverk. I färgen svart, så klart.

Mest förvånansvärt är hur rymligt badrummet ändå blev, trots sina ynka kvadratmeter. Jag får en riktigt bra känsla här!

Compact living!

Svarta strömbrytare = bra val!

Även köksdelen tar form.

Ett skåp kvar att montera. Yippie!

Mammas växter får övervintra i huset. Jag var inte sen att piffa i fönstret. Mitt älskade fönster!!

Novembersolen kämpar på.

Förkylning vik hädan! Recept från tidningen Land.

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Berg- och dalbana

Jag skrev tidigare om livets båda vågskålar. Veckan som gick bekräftar min tes. Glädje och sorg följs åt, likt ett kretslopp, och det är bara att följa med.

När oktober lämnar över till november knyter det sig lite i min mage. Ni som följer mig vet att vintern och jag inte drar jämt, och nu är det dags igen. Frusna bilrutor, kalla fingrar och hala vägar. Ingen återvändo. Trösten är den kommande adventstidens slingor, stjärnor och ljus. Den tiden tycker jag bättre om.

Just nu deltar jag i en utbildning där stor vikt läggs vid relationers betydelser. Det kan inte nog poängteras hur viktigt det är med relationer och trygghet. Stundtals, när jag i mitt arbete får social överdos, orkar jag knappt med mig själv. Då är det klokt och sunt att pausa och säga ”nej tack”. Men ibland kan ett ”ja tack” ge ny energi och glädje. Och jag är väldigt glad att jag tackade ja till en mysig middag med arbetslaget i början av veckan. Och jag är väldigt nöjd att vi hann se Leonardo da Vinci–utställningen.

Byte på kylskåpsdörren!

Vackraste dukningen! En tisdagskväll i Köpingsvik.

Finsmakarmeny!

Ett utmärkt sätt att möta novembermörkret.

Kerstins hem gav mig både inspiration och energi.

Kalmar slott i skymningen.

Sevärd utställning som slutar på söndag.

Slottsbutiken. Ett trevligt utflyktsmål!

Novembers första dag tog vi farväl av gudfar. Kyrkorummet och orgelmusiken träffar rakt i hjärtat och det gör ont. En solstråle, stark och ljus, riktades rakt emot oss när vi lämnade kyrkan. Med den kom värme och hopp. Prästen använde årstiderna som en metafor för livet. Ungdomens vår, vuxenlivets sommar, ålderns höst och vinterns vila. Det var fint.

Det blir så tomt…

”Man ska leva för varandra, och ta vara på den tid man har..”. Så sjöng han. Och det är precis så det är. Och ska vara.

Vi. Och snart är det sommar igen.

 

 

Dela gärna:
4 kommentarer till Berg- och dalbana

© 2024 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑