Månad: februari 2019

Bänk

Ja, eller en hylla kanske det är. På det stora möbelvaruhuset snokar jag runt på fyndavdelningen, som värsta rearåttan. Jakten efter en möbel till matrummet gav denna gång resultat. Dock störde jag mig på träfärgen, så jag tog fram min bästa inredningskompis: lakritsfärgen. Resultatet blev “Mari”. Passar mig, och huset, precis.

Original. Lite mesig för min smak.

Med lakritsfärg. En helt annan grej.

Perfekt storlek “bakom” matbordet.

En annan bänk (svart!) ska förvandlas till brygghusets köksö. Med stomme av metall och försedd med hjul blir den en utmärkt grund. Planen är att återanvända gamla plank från huset och på något vis få till en maffig bänkskiva. Bara en plan än så länge, men vi (Mats!) löser nog det. Fortsättning följer…

Köksö var det! Inte förvaring för färgburkar och annan bråte… Herregud.

Sportlovsmorgon. Då vankas det scones.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bli rätt

Jag såg dem direkt. En del prylar kan jag inte passera utan att de “skriker” på mig. De små läckra fönsterluckorna var sådana. De måste bli mina.

Det fanns ingen plan om var jag skulle placera dem. Det finns det sällan, när jag “måste ha”. Jag visste inte ens om jag kunde sätta upp dem. Om huset och luckorna var kompisar, liksom. Första testet blev glasverandan, men det klickade inte alls. Därefter sprang jag runt och höll upp luckorna vid husets alla fönster. Det klickade inte någonstans. Trist men sant. Och jag ser ju direkt när det inte stämmer. Att avvakta och eventuellt vänja sig vid ett föremåls placering är ingen idé. Bara bort! Med en gång!

Lite avskavda. Så fina. Några tior på en loppis.

Testing, testing…

Nej.

I fyra år har luckorna legat i uthuset. På vänt. I helgen hittade de sin plats. I brygghuset. Jaha, det visste jag väl. Förr eller senare blir det rätt. Jag vet ju det. Alltid.

Med den avskavda och lite “ruffiga” framtoningen smälter de in i brygghuset. Det känns nästan lite franskt…

Perfekt i storlek och form.

Pysselsugen i sportlovstider? Gör en liten tavla av papp, folie och svart färg. Forma pappen till önskat mönster och täck med folie. Pressa ner folie vid varje liten kant. Måla!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bus och så

Födelsedagen för ett par veckor sedan fick en busig touch. Min förre “två-meters-kollega”, som jag för övrigt saknar väldigt mycket, har nu bevisat att han har ett oerhört gott minne.

På bloggen den 26 december 2017 publicerade jag det här:

“Jag ville hänga upp en stor knallrosa noshörning i trappan. Den var rolig, tyckte jag. Det tyckte inte Mats. Lyckligt lottad som jag är, säger maken nästan aldrig nej till mina idéer, även om han ibland irrar med blicken och tänker: händer detta på riktigt? Men när noshörningen kom på tal tog han sig ton. “Den kommer aldrig in i vårt hus!” Och så vidare. Jag försökte ändå smussla med den hem från butiken, men det var svårt att smyga in ett noshörningshuvud stort som en fotboll i bilen. Jaha, vad gör jag nu? Hur ska jag lyckas genomdriva detta? Sååå: Jag vek ner mig (tro det eller ej;) men fick ändå min vilja igenom. På mitt sätt.”

Ser ni den lille?

Döm om min förvåning när det på min arbetsplats stod ett gigantiskt paket från denne norrländske  filur, med en räv bakom varje öra. Jag menar, bara att han kom ihåg min födelsedag är ju fantastiskt i sig, men att därtill göra sig besväret att buda en present. Så roligt. Och så väldigt fint.

I paketet gömde sig detta:

Whhhaaa!!

Mats uppskattade presenten. Not!

Men gladast är jag, när det nu pryder sin plats. Till historien hör att denne rolighetsminister tillverkat huvudet med hjälp av en 3D-skrivare. Även träplattan är “hemmagjord”. Det gör inte saken sämre. Vilket engagemang! Det är såna människor som du Magnus, som gör livet ljusare.

Och i rosa toner fortsatte dagen.

Jag bjöds på bubbel och fick behålla glasen.

Sköna sockor. I rosa.

Ute är det allt annat än rosa idag. Regnet står som spön i backen, men på glasverandan är det värsta djungeln. Meningen är att mammas pelargoner ska ta vintervila, men de gör inte som jag säger. De blommar hej vilt. Även olivträden har fått fnatt. De brukar vara lite trötta så här års.

Clownhunden har vaktat huset sedan första dagen. En fin liten barnstol, som vi hittade i uthusen, är hans plats.

Vi tror att farbrorn som ägde huset före oss har tillverkat stolen.

En liten mus håller koll bakåt;) Känns tryggt.

Och så är det ju Mello-veckor. Jag intalar mig själv att det är kul. Jag vill att det ska vara så.

 

Dela gärna:
2 kommentarer till Bus och så

Bolinder

Den gamle traktorn har väntat länge nog. “Pärlan” ska äntligen väckas till liv och få komma till nytta. Mats drömmer om att puttra fram på vår ängsmark och utöka trädgårdslandet, medan jag fantiserar om hur vi i sommarvärmen tar traktorn ner till havet. Sittande på skärmen i en sommarklänning med vinden i håret… Romantiskt värre;) Eller blir det kanske hörlurar och gasmask?! Att ta traktorn ner till badet blir hur som helst coolt.

För närvarande får traktorn den bästa av omvårdnad. I en verkstad på södra Öland renoveras den med kunnig hand. Livslång kunskap om teknik och motorer är inte att förringa. Vi bävar och imponeras!

Gamla färgerna kan anas under lager av smuts.

En detalj som glänser!

Hit ska vi!

Sommardrömmar kan vävas, men verkligheten stavas februari. Snö och kyla. Ljuset kan anas och det känns ändå gott. Det finns hopp. Men det är långt kvar. Långt.

Månadsbyte på kylskåpsdörren.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

© 2019 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑