En enkel vigsel på stranden, iklädd en Rili-klänning och barfota. Bara vi två. Så var planen. För inte skulle väl vi vara traditionella och styra med ett bröllop? Inte då! Vi, som dessutom varit gifta på var sitt håll tidigare. Inte skulle väl vi? Nää. Men:

Ett stämningsfullt bröllop i Sveriges minsta och vackraste kyrka, iklädd mammas brudklänning och fina vita skor. Vi och våra nära. Så blev det!

Idag är jag otroligt glad och tacksam för att planerna ändrades. Tänk om vi hade gått miste om denna stund i kyrkan, och det bröllop som blev ett minne med stort M. Idag är det nio år sedan jag blev fru Blad, och jag får (återigen!) en anledning att titta igenom alla bilder. Tårarna skymmer, som alltid när jag tänker tillbaka.

Mammas brudklänning från femtiotalet var en orsak till att vi svängde om till kyrkbröllop. Den syddes av moster Sonja och förvarades sedan länge i min garderob. Av en händelse plockade jag fram den en kväll på våren. “Fin”, tyckte Mats och jag provade den. Den var väldigt smal om midjan, men en skicklig kollega på skolan hjälpte mig att fixa till måtten och göra den fin. Sedan var bollen i rullning; boka kyrka, beställa tid hos frissan, designa brudbukett, skicka inbjudningskort … Allt det där som vi från början ville slippa. Allt det där som vi upplevde som onödigt och överkurs. Allt det där, som med facit i hand, blev alldeles underbart. Allt det där som vi bär med oss djupt därinne. Alltid.

Många bilder blir det nu, av skiftande kvalité. Jag kan liksom inte låta bli. Man får visa många, idag när det är bröllopsdag!

Blir det bra så här?

Febril aktivitet i klädkammaren.

Brudpar i bilen, och fjärilar i magen;)

Prästen tar emot oss. Därinne väntar alla.

Den främsta anledning till planändringen var naturligtvis att vi ville dela stunden med våra nära. Vilken himla tur!

I den minsta av kyrkor … Egby

Vi överraskades med sång och musik. Leif förevigade alla ögonblick.

“Tager du..?”

“Det finns inget finare än kärleken”. En Ledin-låt som utgångsmusik. Så klart!

Märkbart lättade … Och så kom det några droppar regn!

Gudmor tömmer hela påsen med risgryn. Och pappa har fått något i ögat;)

Sedan åt vi sommarbuffé på Klinta bykrog, mitt bland alla semesterfirare. Avslappnat och gott. Precis som vi ville ha det!

Buketten

Ringarna

Inbjudningskorten

Nattlinne på. Jag önskade att det aldrig tog slut … Visst kan man förnya löftena efter tio år?

 

 

Dela gärna: