Jag såg dem direkt. En del prylar kan jag inte passera utan att de ”skriker” på mig. De små läckra fönsterluckorna var sådana. De måste bli mina.

Det fanns ingen plan om var jag skulle placera dem. Det finns det sällan, när jag ”måste ha”. Jag visste inte ens om jag kunde sätta upp dem. Om huset och luckorna var kompisar, liksom. Första testet blev glasverandan, men det klickade inte alls. Därefter sprang jag runt och höll upp luckorna vid husets alla fönster. Det klickade inte någonstans. Trist men sant. Och jag ser ju direkt när det inte stämmer. Att avvakta och eventuellt vänja sig vid ett föremåls placering är ingen idé. Bara bort! Med en gång!

Lite avskavda. Så fina. Några tior på en loppis.

Testing, testing…

Nej.

I fyra år har luckorna legat i uthuset. På vänt. I helgen hittade de sin plats. I brygghuset. Jaha, det visste jag väl. Förr eller senare blir det rätt. Jag vet ju det. Alltid.

Med den avskavda och lite ”ruffiga” framtoningen smälter de in i brygghuset. Det känns nästan lite franskt…

Perfekt i storlek och form.

Pysselsugen i sportlovstider? Gör en liten tavla av papp, folie och svart färg. Forma pappen till önskat mönster och täck med folie. Pressa ner folie vid varje liten kant. Måla!

 

 

Dela gärna: