Ett virus (eller tusentals?) har stört mitt liv och leverne på senare tid. Oavsett antal, så har kampen mot halsont och feber varit lång och seg. Egentligen föredrar jag en rejäl influensa med sängläge som enda alternativ, än en fegisbacill som bara ligger någonstans i kroppen och lurar. Jag hatar (kraftuttryck, jag vet) att känna mig sjuk och inte kunna styra med allt som jag vill. Nu har livsandarna återvänt, och jag hoppas att viruset och jag har sagt upp bekantskapen. För den här gången…

Nog med pip och gnäll! Påsken har passerat och värmen omfamnar oss. Hönor, tuppar och fjädrar fick kompledigt i år. Även om jag piggade på mig under helgen så infann sig varken lust eller ork för pyntande. Det blev trevliga dagar ändå! Fika med vänner, ännu ett födelsedagsfirande (pappa;), god mat, vila och sol. Sämre kan man ha det.

Fin påskpresent

Barnsligt roligt!

Köpefika smakar alldeles utmärkt, och sparar dessutom på krafterna;)

Här kan man sitta.

Snart får pelargonerna flytta ut på heltid.

På alla sätt och vis försöker jag bevara semesterkänslan från Rom. Bilder är bästa sättet att ”ta sig tillbaka”.

Direkt från kalla Norden. Innan vi fick hotellrummet;)

Påven har snygga lampor men han behöver fixa taket;)

Lilla brygghuset undrar nog vad som händer. Var är ni? Varför har hammarslagen tystnat? Ja, vi är ju ute och far, och hålls med annat.

Gubbarna håller ställningarna så länge. Eller lamporna.

Det lockar mera att vara utomhus. Förstås.

En sväng till lilla svärmor i huvudstaden har vi också lyckats få till.

Mor och son

Rätt nöjd är jag. Där fick du, virusjäkel! Igår toppade vi allt med en Alstermoresa. Min kära hembygd, alltid lika fint att besöka.

Här började mitt liv (foto från 70-talet?)

 

Dela gärna: