Mängder av böcker vill få oss att må bättre och leva ett gott liv. Jag har läst ett antal av dem, i jakten på det “perfekta livet”. Gick det bra? Sådär.. Men en författare som jag har fastnat för, vars filosofi och livsstil gör mig intresserad, är Maria Borelius. I senaste boken fortsätter hon utforskandet om en antiinflammatorisk livsstil. Hon söker information och ställer frågor om allt ifrån mat, stress och glädje ur ett nytt perspektiv. Att hon dessutom experimenterar med sig själv är spännande, och hon väjer inte för att skriva om alla motgångar på vägen.

Boken heter Bliss och är en akronym för livsstilens alla delar, men det är också ett engelskt uttryck. “Tillvarons renaste ton” skriver hon och det kan låta lite skumt, även i mina öron. Men det väckte min nyfikenhet! Vad betyder det?

Det som berör mig mest är sista s:et i Bliss,  “Sök förundran”. Vi vet någorlunda (eller väldigt väl) hur mat, motion, sömn och stress påverkar oss, men vet vi hur viktigt det är att förundras? Det visste inte jag. När förundras jag? Och av vad? När förundras du?

Musiken. Jag älskar att gå på konserter. Så klart söker jag konserter med musik och artister som jag tycker om. Men jag har även besökt konserter med band som jag vanligtvis inte lyssnar på. Och det händer något ändå. Publiken, basgången i marken, ögonblicket. Då förundras jag.

Bon Jovi i veckan som gick.

Förväntan. Hörselproppar i!

Speciella tillfällen. Bröllop, examen och högtider. Tillfällen och stunder som aldrig kommer åter. Det händer bara då, en enda gång. Tiden står stilla. Och jag förundras.

Naturligt vacker brudbukett i helgens fina sommarbröllop.

Maten. Att avnjutas på restaurang, hos familj och vänner eller tillagad av mig själv. Många är de måltider då jag “Mmm:at”, “Åhh:at” och gottat mig. Livet! Stunder då jag förundras.

Tonfisk och mozzarella till lunch, i ett sommarvarmt Stockholm.

Naturen. I det stora och i det lilla. Rangordning ej nödvändig. Allt är fint och värt att förundras över.

I kvällsljus

Och så allt det andra.  Allt annat som går att förundras över. Om man bara vill. Och viktigast av allt: alla människor som finns i mitt liv. De som jag ibland tar för givna, men som är värda all förundran. Och alla människor som jag mött. Möten som jag minns, i glädje och sorg. Några har gjort extra avtryck och stannar kvar för alltid. Tillvarons renaste ton.

Och här är boken.

 

 

 

 

 

 

Dela gärna: