Bröllopsfirande

När möjligheten att resa iväg några dagar kom, så tog vi den. Dublin blev platsen för firandet av vår tionde bröllopsdag. Dublin av alla ställen, kan man tänka… Ja, men varför inte?

Vi hade totalt noll förväntningar på resmålet, det fick bli som det ville. Syftet var att fira oss, och det gjorde vi. På vårt sätt. Helt oplanerade dagar fylldes med timmar på uteserveringar, flanerande med ”Titta där! Oj! Ser du?” och pubrundor.

För den som älskar öl och som vill stampa takten till ”diddelididdeli-musik” är detta paradiset. Älskar jag öl? Nej. Tillhör jag den dansanta skaran av kvinnor? Nix. Men jag drack öl (måttligt vill jag tillägga) och jag stampade takten. För det är så man gör i denna vänliga stad.

För den som tycker om whiskey och är intresserad av hur den framställs, finns destillerier att besöka. Tycker jag om whiskey? Ja-a. Ville jag se hur framställningen gick till? Yes. Den avslutande provsmakningen var heller inte fy skam.

Gamla vackra byggnader kan inte passeras. Vid Trinity college finns ”Books of Kells” och det fantastiska biblioteket. Snacka om att gå in i en annan värld.

Det där regnet som alla varnat oss för, det föll aldrig. Sol, vind och skön temperatur. Man tackar!

Att bara åka iväg så där, utan planer och tider att passa, är ju härligt. Jag önskade nästan lite långtråkighet, lite sirap i klockan, för att förstärka ledighetskänslan. Kalla mig knäpp, men det är gott att bara låta minuter och timmar gå, utan några som helst krav. Det coola är att upplevelser och intryck kommer till en, om man bara är, saktar ner och kopplar på sinnena.

Vi landade på Arlanda vid midnatt (flygskam? Ja, det känner vi. Igen!) och bestämde oss för att köra hem. Bilköer i sommar- Stockholm är inte att leka med. Kaffe, godis och nattradio. Ganska mysigt faktiskt. Och samtalen i gryningen berikar. Det där med att få prata färdigt. Till punkt.

 

 

Och nu: mot tjugo! För vi har bestämt att vi ska fortsätta leva tillsammans. Länge.

Så det så!