Några hammarslag har hörts ifrån Mariefred i Kvarnstad i sommar, även om vi har tagit det lugnt. Vi har läst i gamla dokument att vårt hus kallades “torpstället Mariefred”. Därför använder vi namnet ibland, dock inte bland oinvigda. Då kan förvirringen bli total, eftersom staden Mariefred inte ens ligger i vår ända av landet..

Lille Viktor var tvungen att få tak över huvudet. Skämmes på oss om den fine traktorn skulle stå under bar himmel nu. Gräsklippare och andra trädgårdsredskap fick flytta till en ny lite redskapsbod, vilken Mats snickrade ihop på ett kick (i alla fall från min synvinkel;). Tjipp tjopp, brukar jag formulera ett snabbt förfarande. Det är inte alltid det synsättet överensstämmer med makens…

Tjipp! Grunden är lagd.

Tjopp! Den lilla boden är klar. Jättesöt.

Fikapaus på panelbrädorna. Den fina muggen skulle en kompis göra sig av med. Nu är den min favvis.

Öland: solen och vindarnas ö. Stämmer! För det mesta. Solen är sällan föremål för muttrande, men vinden kan ibland göra en tokig. Inte den där sköna vinden som svalkar en varm sommardag, inte heller den vind som friskar upp augustiluften. Men den där blåsten som kryper in mellan maskorna i tröjan och ger en tuppaskinn. Den där blåsten som hittar dig var du än sitter, och var du än står. Den Ölandsvinden får man barrikadera sig mot. Segelduk och vindtyg? Glöm det! Det kommer ändå att hamna i grannens skorsten, förr eller senare.

Ett rejält plank. Det är grejer det. Ställningen just nu, Blad vs blåsten: 1-0.

Mellan brygghus och vedbod: Herr Blåsts favoritpassage. Snart får han ta en annan väg..

Oavsett väder ska grödorna upp. Vi är just nu självförsörjande på potatis, morötter, rödbetor och palsternackor. “För den som äter palsternackor han går inte av för hackor…tralalalala. ”

Så jäkla gott!

På tal om väder och vind; kul skylt från Dublin.

Vårt kära hus!

Dela gärna: