Januariljuset, det kolossalt efterlängtade, lyser med sin frånvaro. Flertalet dagar är grå, som denna. MEN plötsligt spricker det upp och solen kittlar ögon och själ. Ljuset finns, där bakom molnen. Januariljuset, laddat med hopp, om det som komma skall.

Senaste tiden har det svettats (av såväl kroppsarbete som feber..), ätits ”när Mari får välja-mat”, besökts främmande galaxer och en alldeles verklig huvudstad. Bland annat.

Jag hann piffa till matrummet en aning innan golvet rök… De gamla tunga (men också vackra!) elementen har lämnat plats för den mer bekväma golvvärmen. Så: ner i böset och ös! Ny isolering, golvspånskivor, plåtar och slang. Klart.

Det lät väl tjipptjopp-enkelt? Det var det inte. Det var tungt. Det var dammigt. Det var då. Nu är det nu. Och nu är det gjort.

Plats för mysfika. Ett måste.

Ledin får hänga kvar ett tag till;)

Isolera mera…

Spårat för värme.

Och så ska slangarna ner i källaren.

Jaha. Det blev ju värsta lägga-värmegolv-lektionen. Och det är ju faktiskt så, att jag lär mig. Massor! Och det är ju också så, att det är väldigt tillfredsställande att veta hur det är byggt och hur det ser ut. Nedåt och uppåt. Ja, ha kontroll helt enkelt. Ganska typiskt mig alltså.

En tur till lilla svärmor gav en behövlig renoveringspaus.

Åh gud så gott det var!

Och detta! Italienskt..

Jag gillar svärmors innergård. Alla årstider.

Jag bjöds på underhållning vid ett skyltfönster. Urgullig snurrande räv;)

Ja, jag såg den. Otippat, jag vet.

Byte på kylskåpsdörren.

2019, du var ett skitår på många sätt. 2020, du blir desto bättre! Vi vinnlägger oss om detta.

 

 

Dela gärna: