Det blev som vi trodde. Det är i köket det händer. Det är där vi trivs som allra bäst. I ett tidigt skede väcktes tanken att öppna upp och att låta köket få ta större plats. Inte vara instängt och ensamt, som det en gång var.
Före. Här har vi börjat kasa runt på kyl och frys och planera för nytt kök.
Demontering. Kaos. Och så ljuslyktor mitt i alltihop, som sig bör..
En vägg togs ner till hälften och vips så kändes köket dubbelt så stort. En dörr, som någon byggt igen, togs återigen fram och köket fick kontakt med vardagsrummen. För inte vill jag stå och stöka i köket utan att ha koll på resten av huset? Jag menar, man kan ju missa något…
Före. Kök och matrum separerade.
Sådärja!
En tråkig del av renovering. Spackla och slipa. Hua.
Nytt fönster och köksbänken på plats. Spis och fläkt i hörnet är snyggt, men inte helt enkelt att få till..
Kaklet (eller klinkern, som det egentligen är) var tungt och jäkligt hårt att sätta. Men så värt jobbet (jojo, lätt för mig att tycka;). För det sätter stuket på köket. Utan tvekan. Min uppgift, efter idogt väljande, velande och letande, var att placera plattorna i rätt ordning. Eller oordning, om man så vill.
Måtta och kladda. Och mörkret sänkte sig utanför.
Fönster åt alla håll, det har jag nu i vårt kök. Jag kan vila ögonen på höstträden utanför och följa solens upp- och nedgång. Köksbestyren blir betydligt angenämare då och det är första gången som jag inte behöver glo in i kaklet när jag diskar. Och om jag har tur sitter någon och underhåller mig vid bardisken. På senare tid är katten en trogen supporter vid diskbaljan. På gott. Och ont.
Här är gott att vara!
Morgonen gryr.
Snart dags för kaffe och tidning. Kan vara dagens bästa stund.
Spår av katt kan finnas! (Lugn, jag bytte bakplåtspappret;)
Doften av nybakat är inte helt ovanlig i det Bladska hemmet numera. Ytterligare en vinst med ett trivsamt kök. Bakning har hittills inte varit någon favoritsysselsättning, men nu gör jag mina tappra försök. Och det är ju trevligt! Och (mestadels) gott.
Medelhavsmuffins
Och så var det det där med att välja ett svart kök. Hur blev det då? Tack bra! Måhända syns damm och flottiga-fingrar-avtryck lite tydligare (torka, torka..) men jag kan ju stoltsera med rena luckor och handtag. Så tänker jag.
Så här blev det.
Jaha. Nu är det ju på det lilla viset att köket är klart. (Typ.. om man bortser från kyl/frysväggen). Och det är ju skönt. Det borde det ju vara. Om man är normal. För ”klart” betyder att sista spiken är islagen, att gipsdammet har lagt sig och att färgen i rollern är ursköljd.
Men ”klart” stänger samtidigt dörren för nya idéer och ”färdigt” rimmar dåligt med kreativitet. Hmmm. Oklart och ofärdigt? Kan det vara bättre? Nej. Och ja. För då finns alla möjligheter att fortfarande planera och ändra.
Så. Med det skrivet är det tur att vi bor just i detta hus, där åtskilliga kvadratmetrar återstår att planera, renovera och inreda. Bland annat gästrummet:
RÖTT. Går det att rädda det fina trägolvet därunder? Vi får se.
Men nu är det höstlov, läslov, potatislov. Lov är det, oavsett benämning. Några dagar att stanna upp, stanna hemma, läsa, ta upp/käka potatis, vila och försvåra för eventuella virusar att byta ägare…
All kan läsa sagor! De här finns kvar från min barndom. Tack mor och far för att ni sparat!
Små söta sagoböcker. Knut och jag ska läsa alla.
Och priset var ju överkomligt;)
Lille Iffe har kastrerats och vi hoppas att lugnet nu lägger sig. Han har varit rejält jobbig en period. Tonåring… Men en solig eftermiddag passade han på att vila i solen. Bland korgar och krukor fann han ro. Jag räfsade, skördade och plockade bort sommarens pinaler.
Söt
Vi skördar fortfarande tomater.
Jag avslutar med en mysig liten berättelse i Halloweentid.
Igår knackade några barn på hos Elin och Ulf. ”Har ni några barn?” ”Ja, en femmånaders pojke som ligger och sover”. De undrade då: ”Hinner han vakna till fem? För då är det spökvandring om han vill vara med”. Så gulligt!
Knut hoppade spökvandringen i år;) Vi hoppas inbjudan står kvar till nästa år. (foto: Elin)
Lämna ett svar