Jag klär mig gärna i svart, vilket egentligen motsäger min vurm för färger. Men det svarta väger jag upp med rosa, lila och turkos detaljer. Oftast. Blått är också en favorit och har så varit i hela mitt liv. Blått är en skön och avkopplande färg överlag. Blått signalerar rymd, hopp och är en fräsch färg. För mig.

Det är intressant hur färger avspeglar olika känslor. Det jag beskriver som ”blå känslor” är för somliga gröna, och för andra gula eller röda. Men jag är ingen grön person, ej heller gul eller röd. Att jag inte klär i dessa färger kan jag förstå (och se!), men de är heller inte framträdande i inredningen. Undrar vad det beror på, att vi attraheras av olika färger? Undrar om det finns någon färg-gen?

Vårens första är blå.

Himmel och småländsk insjö, blått speglas i blått.

Blå himmel möter hav vid öländsk strand.

Kan det bli så mycket bättre?

Favoritklänning- blå! Om det inte slinker ner för många semlor kanske den får hänga med ännu ett år;)

 

Dela gärna: