Månader av behandlingar är över. Dagar och nätter med oro och värk har passerat. Cellgifterna vann till slut över det sjuka som tagit plats i hennes kropp. Min vän är färdigbehandlad!
Glädjen är stor för oss som står bredvid. Lättnaden är stor för oss som har följt henne genom sjukdomen, och som bevittnat hur en kär person har kämpat mot cancermonstret.
Lika plötsligt som det mörka och hemska sjukdomsbeskedet kom, lika plötsligt kom nu vändningen, ljus och vacker. Märkt av sjukdomen och med en kristallklar insikt om livets skörhet, åker känslorna berg- och dalbana. Att från en dag till en annan byta riktning på känslokarusellen måste vara svårt. Sakta och försiktigt ska förvissningen om tillfrisknandet få landa, och tryggheten byggas upp igen. Det måste få ta tid. Och det får ta den tid det tar. För nu finns den där igen: Tiden. Och framtiden!
Vänner sedan länge!
Lämna ett svar