Politikens vindar blåser snålt och ännu vet ingen hur landet Sverige ska styras. Samhället gungar och det ger effekter ända in i min plånbok, till mina små besparingar. Gudarna ska veta att det inte är lätt att spara, men jag knatar på så gott jag kan. En liten månatlig summa blir ändå en hyfsad peng på sikt. Många bäckar små…ja, ni vet. Tyvärr börjar de där små bäckarna bli ganska små, och lite torrlagda. Sparkonton utan ränta och sparfonder som backar, eller i bästa fall ligger still. Osäkert! Ja!

Det händer då och då att Mats och jag springer på något snyggt, och då menar vi inte varandra;)! Vi kan se en snygg tavla, en skulptur eller (inte så sällan) konstglas. Någonstans djupt därinne i min småländska själ ligger fascinationen av glas och lurar, och ibland går det inte att stå emot. Som i helgen, när vi tog en liten promenad i lilla Borgholm. I ett skyltfönster, i en fin liten butik, står en bunke, av glas. Ja, namnet på den maffiga, mulliga megavasen är Bunke. Bara så. Inget märkvärdigt. Det gillar vi.

Efter en skogspromenad, i syfte att hitta svamp, trillar Ulrica och gör sig illa i handen. Bertil och hon tar sig hem och det visar sig att hon fått en spricka i handleden. I hyttan står en Bunke och väntar på att bli klar och så ska det bli. Det införskaffas ett höjbart bord, vilket möjliggör att hon kan färdigställa pjäsen. Det handlar om Ulrica Hydman Wallien och det blir hennes sista unika alster. Vem kan motstå ett föremål med denna proveniens? Inte vi. Nu är den vår.

För att återknyta till min inledning. Kanske är det en efterhandskonstruktion, eller en täckmantel för ett (onödigt?!) lyxförvärv. Må så vara. Om nu sparande av pengar inte räntar sig, varför då inte investera i vackra föremål som vi dessutom får njuta av? Varje dag. Inte vet vi om våra val ger schysst avkastning i framtiden. Men för närvarande känns det minst lika säkert (eller osäkert) som att sätta in pengar på ett konto. Och det sker garanterat utan njutning. Varje dag.

Investering?

En annan glasskulptur som vi inte kunde motstå.