Veckan som gick kändes som höst, sommar och vår. Samtidigt. What? Efter välbehövliga regn på en uppvärmd ö startar naturen om. Som om det vore vår. Igen. Kastanjen, vars löv föll under den heta julimånaden, visar sina spröda ljusgröna löv och små, små blombebisar och gräset är grönare än någonsin.
Hur blir det här nu då? Kylan, som står och stampar i farstun, klipper de små skotten på en natt. Förmodligen. Ur led är tiden.
Olivträdet tackar och bugar för regnet.
Vita blommor klänger längs taket på altanen. Och doftar ljuvligt!
Gamla fina pelargonen har fått den allra djupaste färgen.
De här snyggingarna har tittat fram.
Ölandstokarna som funnits på tomten väldigt länge. Kräver ingenting. Bara finns.
Kastanjen har fått vår-feeling.
Återhämtning de lux!
Vår egen guldgruva. Rödbetor, morötter och potatis. Vad mera krävs?
Terminsstart och förkylning. Dessa ständiga följeslagare! Så även denna höst. Men, i kombo med husfix, god mat och vila står jag rycken!
Matt, vitt kakel får balansera det mönstrade golvet.
Nöjd! Detaljerna i badrummet blir nog ganska svarta. Tror jag…
Nu är det dags för mina bankeli-bank-blommor att ta plats;)
Blivande lamphållare. En arbetskamrat såg bloggen och gröna gubben fick en kompis. Tack Anette!
Ännu några dagar för uteserveringen på Pappa Blå.
Mysig söndag hos Elin och Ulf i den nya lägenheten.
Vi bjöds på godaste brödet!
Mumsig burgare på Kalk i Löttorp. Härlig atmosfär!
Fredagseftermiddag. Mys!
Alltid lite vemodigt att lämna huset. Men det är ju liksom grejen. Att längta.
Lämna ett svar