… blir jag när små prylar som jag köpt hittar sin plats. Vissa föremål ”pratar” med mig och dessa har jag svårt att lämna kvar i butiken. Och när prislappen ligger på några tior är det inget att tveka på. Jag samlar på mig och plötsligt passar de in. Någonstans. Bara så där helt rätt.

Nu är det dags för finliret i brygghuset och nu är det upp till bevis: Blev det så bra som jag föreställt mig? Jodå. Det funkar.

Jungnelius nagellack och den lilla vasen. Som gjorda för varandra. Och för lilla huset.

Lite mindre föremål passar här.

En liten ljusslinga. Förstås. Och en gammal IKEA-skål på köksbänken. Perfekt.

Min dotter med sambo vet precis vad jag gillar. Fin present.

Barnsligt förtjust blir jag också när lilla huset är belyst. Som barn på julafton sprang vi runt och tittade, fotograferade och bävade. Så jäkla fint. Efter flera år med en mörk trädgård har vi nu belysning. Ute. Varde ljus, liksom. Såklart gör slingor och annan trädbelysning sitt. Ja, nu njuter vi!

Till och med gruset runt huset blir fint i belysningen.

Kära lilla hus!

Belyst kastanj. Dramatiskt.

Julpyntat i Kvarnstad.

Dela gärna: