Det händer inte så mycket just nu. Vila råder. Men några små projekt tuffar på,  i sakta mak. Om det inte står några idéer alls ”på vänt” är det riktigt illa;). Jag planerar och pekar. Mats utför. Perfekt fördelning, från mitt perspektiv…

Snygga grå stenar väntar på att bli en hylla. Plan finnes.

Planket mellan vedboden och brygghuset var tänkt som ett skydd för den öländska blåsten. Det blev bättre än så: bästa lilla vrån för morgonsol är skapad. Där bakom.

Jamen! Nu måste ju vedboden också snyggas till.

Den här varianten på handtag valde vi. (Ja! Vi ska måla över skruven.)

Det gäller att ta tillvara på stunderna och omge sig med dem som betyder mest. Dottern kom hem på middag i veckan som gick, och lördagen tillbringade vi med mor och far. Energi och glädje! I sin renaste form.

En bukett i Mari-färger till bästa föräldrarna!

Sötaste grisen fick följa med hem ifrån det stora möbelvaruhuset.

Andra söta grisar finns i Byxelkroks hamn.

Längs vägarna på Öland säljer en och annan odlare sina produkter. Hur mysigt är det inte att stanna bilen, välja ut varorna och betala i ett litet kassaskrin eller burk? (…finns ju swish också ;). Jag blir lycklig när pengarna i skrinet får ligga kvar, och jag kan tänka mig in i hur odlaren med nyfikenhet och förväntan vittjar dagens kassa. Mera sånt!

Vi köpte honung. Det går ju liksom inte att åka förbi..

Och så har vi ju egen odling också;)

Jag är så glad för att du läser. Tack!

Dags att bryta med sommaren. Det tar emot, inte tu tal om det. Skördefesten på ön satte punkt för säsongen. Husbilarna  tuffar hemåt, ljusen i stugorna släcks och butiker sätter upp ”Tack för i år”- skyltar. Vemodigt men naturligt. Det är årets gång, så här på en turistö.

Aldrig har sommarens sista blommor varit så färgstarka…

…som när de står i kontrast till höstens palett.

Skördefest vid sjöbodarna i Byxelkrok.

Skördefestare lämnar ön med färjan.

Jag är en analyserande typ. På gott och ont. Det mesta (allt!?) ska brytas ner och detaljer ska vridas och vändas på. Periodvis tar grunnandet över, så till den milda grad att nattsömnen får sig en törn. Inte bra. Utan sömn blir allt skört. Det som till synes är små vardagsbekymmer blir till stora berg. Monstertankar. Ältande. Så är det nu.

Dags att bryta av. Att pausa och ägna mig åt rätt saker. Prioritera. För att inte bryta ihop.

Mys i huset.

Ljus. Alltid.

Lite skördepynt piggar upp;)

Det behöver inta vara sommar för att grilla.

Nu ska jag se till att ljuset och glädjen ska bryta igenom den dimma av oro och trötthet som byggt bo. Det enda jag kan göra är att förhålla mig. Till att dagarna blir kortare, till att årstiderna tickar på och till att kropp och knopp ibland skriker stopp, sluta. Dessutom kan jag vara väldigt mycket snällare mot mig själv.

Kvällar vid havet.

Plupp-byte på brygghusblomman. 

Och så har det varit byte på kylskåpsdörren.

En klok person som står mig nära och som jag tycker väldigt mycket om (faktiskt så nära och så mycket att han är min make;) stöttar, uppmuntrar och ställer frågor. En kan vara: ”Vad är egentligen problemet?”. Och ja, det kan man ju undra… Hittelön för det svaret!

Fasen, vad deppigt det här blev då. Bryt! Jag har shoppat en snygg klänning;). Inte second hand. Det ni!

Färg + material = Mari

Inga tider, inga måsten och inga krav- receptet för en helg med fokus på återhämtning. Forskning, läkare och andra kloka personer (ni har väl lyssnat på Anders Hansens ”Sommarprat”?) menar att stress inte är farligt så länge tid ges för återhämtning. DET tog vi fasta på i helgen. Det går nämligen inte an att springa som skållade råttor och tro att man är tjugofem.. För si det är man inte!

Så: korgen packades med go mat och bra böcker och så for vi mot norr. Som en skänk från ovan dränktes huset i sol och vi låtsades att det fortfarande var sommar. För det var så det kändes. Som sommar!

Snacka om återhämtning! Mammas älsklingsblommor på bordet.

De små ringblommorna har kämpat tappert mot torkan..

Nu får man dra in både det ena och det andra. Och njuta!

Det är inte bara vi som trivs i vårt hus. Varje gång vi kommer har vi haft besök av diverse små varelser. Än så länge inga tvåbenta med ont uppsåt, tack och lov… Rådjur och grävling lämnar tydliga spår i gräsmattan (känns sådär..). En liten katt sover i stolen på verandan (mysigt!). Småfåglar verkar också trivas på verandan och lämnar vita bajsstämplar efter sig. Måånga! Den gamla måsen av trä får agera fågelskrämma och vi får väl se hur den lyckas med uppdraget;)

Förhoppningsvis rör sig vingarna i vinden. För blåsa brukar det ju…

Söndagar serveras det brunch på Källa mat & café. Nästa söndag är säsongens sista. Så passa på! Tänk att det finns ett sånt härligt ställe rakt över vägen. Uteserveringen badade i sol och det var nästan för varmt att sitta där. Ja, ni läste rätt. För varmt! D-vitamin de luxe.

Doften av nybakat.

Havtornssmoothie. Rosa sugrör till mig!

Och så finns det ju de som inte kan sitta still..

En rejäl bunke grå lasyr väntade. Jag vet inte om den skrek , knackade eller på annat sätt pockade på uppmärksamhet, men lasyren ströks på. Många pinnar är det…

Fortsättning följer.

I takt med att temperaturen sjunker och höstvindarna sveper runt knuten, höjs mysfaktorn. Behovet av tända ljus, täcken och mjuka kuddar är enormt. Det finns ingenting som slår den platsbyggda soffan på altanen. Sömngaranti råder. Med stängda skjutdörrar hålls värmen kvar därinne. Och jag njuter…

Många, många, många ljus går det åt.

I trädgården får man verkligen leta för att finna något vackert just nu. Fortsatt torka gör att allt ser deppigt ut. Skräpigt, slokande och bruna nyanser.

Men så blommar plötsligt Tidlösa. När bladen dör är det blommans tur, och de kallas även Nakna jungfrun. Härligt rosa sträcker de ut sig genom snårigt gräs. Jag fick nyss lära mig att tre lökar av Tidlösa kan planteras under plommonträdets krona, och på så sätt påverka nästa års skörd. Det ska tydligen ge massor av plommon, sägs det. Ett skämt? Inte vet jag, men det ska testas.

Nackdelen med stor kastanj.

Så fina! Min färg.

Lite krattning av grusgång och lasering av plank hanns också med denna helg.

Grus är snyggt!

En strykning till, så är vi nöjda.

Helgens höjdpunkt var vår klassfest. Några klasskamrater tog, efter 40 år (Va? Men! Nää?), initiativet till en träff. All beundran och tack till dem!

1979 var året då vi slutade nian i Älghults skola. En märklig känsla att återse människor efter så lång tid. Samma personer, fast ändå inte. Där fanns ansikten som jag vid första anblicken inte mindes. Rent av pinsamt.

Men så: en blick, ett leende, en min, en röst. Och så drogs vi tillbaka, till de vi en gång var. Glappet på 40 år krympte när alla minnen väcktes till liv. Underbart.

En paus på vägen dit…

…och förväntan inför kvällen.

Flera av dessa godingar var där! (Jag saknas på fotot;)

Här är jag med;)

Men nu är nu. Och tur är väl det!

Sista augustidagen är över och värmen håller oss i sitt grepp. Solstolen under parasollet var dagens hållplats och där, bakåtlutad, är det lätt att gilla värmen. Värre är det att jobba…Terminen kunde väl ha börjat bättre, varken jag eller eleverna har orkat lektionstiden ut. Pust. Att kreativiteten har blomstrat är ingen underdrift. Lektioner i skog, i skuggan vid husfasader och på skolgården. Inte vet jag om något har lärts, men vi har minsann arbetat på att lära känna varandra och skapat relationer. Det viktigaste av allt, även i skolans värld. Kanske blir det just de där annorlunda dagarna som ungdomarna bär med sig i framtiden. Då vi fick tid för samtalen, då vi hade tid att lyssna på varandra.

Vardagen är alltså på rull och det känns skönt. Men augusti har även bjudit på fest och vi har firat såväl födelsedag som bröllopsdag. Mor och far siktar nu mot de tyngsta metallerna, diamantåret är redan passerat. Underbart!

Emil (och vi!) bjöds på Elins bästa ”kladdis” med vit choklad.

Vårt hjärtligaste grattis till mor och far!

De här väntar på oss i kylskåpet. I morgon ska de avnjutas! Småländska…

Den här sommaren har jag ätit onormalt(?!) många creme brulee. För närvarande anser jag det vara högst normalt att låta en liten ”brulle” slinka ner om den råkar finnas på menyn. Den allra godaste, mjukaste och krispigaste åts på Arlanda i juli.

Att restaurangen ägdes av självaste Marcus Samuelsson kan ha bidragit..

En bra månad, helt enkelt! Nu tar vi oss an nästa.