Sida 2 av 18

Bänk och bord

Ja, den kombinationen blir det. En köksbänk på hjul, som också ska användas som bord. Robusta brädor från en riven vägg i stora huset har stått på vänt i vedboden. Nu fick de nytt liv! Plankorna sammanfogades, hyvlades och blev precis så fina som jag önskade.

Före. En väldigt bra och billig stomme att bygga vidare på.

Den som spar han har…

Hyvlat trä doftar så gott! Snygga prylar fick jag av en vän.

Efter. En fullt fungerande bänk/bord. Redan pyntat och klart;)

Nu återstår bara behandling av ytan. Tråkigt och svårt, brädorna är ju så fina som de är… Det blir förmodligen hårdvaxolja. Undrar om det finns i grå ton?

Höga stolar sökes nu med ljus och lykta. Därtill korgar eller annan förvaring till hyllorna under. Loppisrunda nästa alltså (YES!!).

Idag är det “Rosens dag”. Den här skönheten blommar hos oss nu.

Byte på kylskåpsdörren!

 

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bästa

Nu är det fart minsann! Det växer så det knakar (Varför säger man så? Knakljud i grönsakslandet?!). Naturen ger igen för förra årets heta sommar, så känns det i alla fall. Det som inte kunde växa då, har fått fullständigt fnatt i år. Vi måste vara i huset lite oftare nu, så vi inte missar allt. Så vi inte missar knaket.

Lycklig potatisodlare!

Midsommaraftonens delikatess

Jag kommer på mig själv med att stå och le när jag tittar ner i grytan med potatisen. “Så söta!”, tänker jag. Ja, på den nivån är det.

Gulliga!

Och så favoriternas favorit, alla gånger: gubbarna! Våra egna. En gammal sort vars smak inte kan beskrivas. Skörden är god, minst sagt, och vi hinner knappt med att äta. Jag har jordgubbar till allt. Nästan. Och Mats gjorde en smarrig midsommartårta. Honom kan man ha till mycket;)

Härunder gömmer de sig.

Också gulliga!

Också god!

I huset har vi begränsad tillgång till ingredienser och råvaror. Man får ta det man har, helt enkelt. Och det gillar jag. Det måste inte bli så jäkla märkvärdigt. Och det bästa är, att det blir lite godare då. Utan krusiduller.

Jordgubbar till allt…

Rosor i alla rum…

…från den här gamla strävsamma busken. Fint att den finns kvar!

En runda till “Kalk” i Löttorp hör till. Rekommenderas!

Och så invigdes brygghuset. Första natten i bäddsoffan. De sov gott! Jag ville aldrig gå därifrån. “Lekstuga-bygga-koja-känslan” ni vet. Så himla mysigt!

Och så blev köksön klar. Den blev precis som jag tänkt mig. Kik på detta i nästa inlägg!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Brum

En häpnadsväckande förvandling av traktorn har ägt rum. En hel vinter har den fått omvårdnad av en kunnig motormänniskas hand. All beundran! Att det bara går!

Stolt som en tupp gled ägaren (maken) hemåt längs öns östra sida. Följebilen (jag) skulle bara lämna av Mats och återvända hem. Men jag ångrade mig. I sakta mak, efter ekipaget, fick jag ta del av idel vinkningar, tummen-uppande och leenden. Det kunde jag inte missa. Gott att se hur ett åk från anno 1958 kan väcka nostalgi i folks ögon. Till och med korna såg glada ut när vi tuffade förbi.

före

efter

Jag har väl aldrig sett så mycket detaljer längs vägen.

Vallmofälten krävde ett stopp.

Det är rosornas sommar! Den här vid huset doftar ljuvligt.

Och så har vi sagt farväl till niorna. Och på återseende till övriga elever. Regnmolnen vilade tunga över Borgholm slott på morgonen, men när klasserna tågade in tittade solen fram. Ja, vad kan man säga?

Nu väntar välbehövlig vila. För oss alla. Innan vi släppte hem vår sjua bjöd vi eleverna på en mysig dag hemma hos mentorskollegan. Busstur, bad, lek, grillning, bakning och härliga samtal blev det. Trötta var vi, men väldigt nöjda. “Inte på högstadiet väl?”, en ofta förekommande fråga när jag berättar att jag är lärare. De som ställer den frågan har ingen aning om hur fina ungdomarna är. För det mesta. Understundom kan man referera till de tre små aporna; hör inte, ser inte, vet inte…

Hur många elever får plats i en pool?

Vi grillade och sedan blev det kladdkaka.

Som sagt, rosornas sommar.

Äntligen!

Trevlig midsommar!

 

 

 

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bliss

Mängder av böcker vill få oss att må bättre och leva ett gott liv. Jag har läst ett antal av dem, i jakten på det “perfekta livet”. Gick det bra? Sådär.. Men en författare som jag har fastnat för, vars filosofi och livsstil gör mig intresserad, är Maria Borelius. I senaste boken fortsätter hon utforskandet om en antiinflammatorisk livsstil. Hon söker information och ställer frågor om allt ifrån mat, stress och glädje ur ett nytt perspektiv. Att hon dessutom experimenterar med sig själv är spännande, och hon väjer inte för att skriva om alla motgångar på vägen.

Boken heter Bliss och är en akronym för livsstilens alla delar, men det är också ett engelskt uttryck. “Tillvarons renaste ton” skriver hon och det kan låta lite skumt, även i mina öron. Men det väckte min nyfikenhet! Vad betyder det?

Det som berör mig mest är sista s:et i Bliss,  “Sök förundran”. Vi vet någorlunda (eller väldigt väl) hur mat, motion, sömn och stress påverkar oss, men vet vi hur viktigt det är att förundras? Det visste inte jag. När förundras jag? Och av vad? När förundras du?

Musiken. Jag älskar att gå på konserter. Så klart söker jag konserter med musik och artister som jag tycker om. Men jag har även besökt konserter med band som jag vanligtvis inte lyssnar på. Och det händer något ändå. Publiken, basgången i marken, ögonblicket. Då förundras jag.

Bon Jovi i veckan som gick.

Förväntan. Hörselproppar i!

Speciella tillfällen. Bröllop, examen och högtider. Tillfällen och stunder som aldrig kommer åter. Det händer bara då, en enda gång. Tiden står stilla. Och jag förundras.

Naturligt vacker brudbukett i helgens fina sommarbröllop.

Maten. Att avnjutas på restaurang, hos familj och vänner eller tillagad av mig själv. Många är de måltider då jag “Mmm:at”, “Åhh:at” och gottat mig. Livet! Stunder då jag förundras.

Tonfisk och mozzarella till lunch, i ett sommarvarmt Stockholm.

Naturen. I det stora och i det lilla. Rangordning ej nödvändig. Allt är fint och värt att förundras över.

I kvällsljus

Och så allt det andra.  Allt annat som går att förundras över. Om man bara vill. Och viktigast av allt: alla människor som finns i mitt liv. De som jag ibland tar för givna, men som är värda all förundran. Och alla människor som jag mött. Möten som jag minns, i glädje och sorg. Några har gjort extra avtryck och stannar kvar för alltid. Tillvarons renaste ton.

Och här är boken.

 

 

 

 

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Barnsligt

Jag har köpt klippdockor. Ljuvligt fina och välbevarade, sorterade i påsar där varje docka har sin egen lilla uppsättning av kläder och accessoarer. Alla små “vikpluppar” är kvar och flera av dem har inte ens ett veck. Otroligt! Jag tror att jag hade likadana dockor när jag var en liten Mari, men det kan vara en efterhandskonstruktion.

Vad jag ska ha dem till? Titta på, plocka med och bevara. Inte vika.

En prislapp från “Epa”.

Ska vi leka?

Under hela vintern har jag ätit jordgubbar. Bara för att de finns att köpa året runt och bara för att jag inte kan låta bli. Trots att jag ibland har fått låtsas känna jordgubbssmak i vattniga och smaklösa gubbar, så har jag ändå ätit. Varför då? kan man ju undra. Med rätta.

Nu är det slut på låtsassmaker. Nu är de här, på riktigt. “Morgonskördade Ölandsjordgubbar” skyltades på torget. 60 kronor kostade en liter. Värt varenda krona. Värt varenda bär.

Bovetegröten toppas varje dag med kardemumma men idag var kryddburken tom. Hjälp! Längst in bland kryddpåsarna (måste städa!) fann jag en påse hela kardemummakärnor. Längst in bland bunkar och annan bråte (måste rensa!) stod morteln. Vilket grej! Varför använder jag inte den oftare? Vad sägs om alltid? Vilken skillnad mot malen kardemumma i påse. Slutköpt med det.

Barnsligt förtjust i jordgubbar!

Huvudrollen på gröten= jordgubbar!

Koppar gjorda efter vår smak. En present till oss själva.

Ska användas!

Och så är det byte på kylskåpsdörren;)

Dela gärna:
1 kommentar till Barnsligt

Bloggpaus

Är du kvar kära läsare? Vilken himla tur!

“Livet kom emellan”. Märkligt uttryck! Kom emellan vadå? Livet är väl det som pågår hela tiden, varje sekund? Eller? Vad kan klämma sig emellan själva livet? Va?! Nej, nu ska jag sluta.

Något kom i alla fall emellan. I mitt liv. Lust, driv och engagemang sätts på paus. På obestämd tid. Orken läggs på det viktigaste, allt annat får stå tillbaka. Så blir det ibland. I livet.

Kreativiteten har inte blomstrat, det vore synd att påstå. Men jag kan ana en gnutta längtan att färdigställa köksön, plocka ut sommarmöblerna på gräsmattan och få ner de stackars plantorna i jorden. Ja, de står fortfarande snällt och väntar i sina små krukor. Små, pinniga stackare. Medan dagarna går och jag fokuserar på annat. På det som är viktigast. Livet.

Likt ett gammalt tröskverk, som stannat mitt i skörden. Så känns det att börja skriva igen. Därför väljer jag ett antal bilder, utan inbördes ordning.  Bara för att komma i form, för att satsa på nytt. För allt blir bra. Nämligen.

Lilla huset väntar på oss.

Inte mina färger, men väldigt fin ändå.

Fin kappa från Rili

Eleverna reste tillbaka i tiden. En dag utan mobiler! Jo, det gick.

Fiber på gång!

I Rom är det ristat i sten.

Badrumsspegel som jag tycker om.

Nya madrasser (mjukare!) är inköpta till huset. Dessa är nu till salu. Som nya!

Jo men visst. Ett mera osammanhängande blogginlägg får man leta efter. Avspeglar mitt sinne ganska bra just nu. Tjipp tjopp!

 

 

Dela gärna:
1 kommentar till Bloggpaus

Blåst…

..blev glaset på Glasriket Open när Sveriges främsta glasblåsare tävlade. Största fatet och längsta cylindern. Väldigt spännande och imponerande att se, och flera kända glaskonstnärer fanns i publiken. Men. Min polare Anneli vann tävlingen på 80-talet. Och det är fränt! Riktigt fränt!

Den blev ju ganska lång.

Koncentration. Och domarna tar tiden.

Den fina lilla hyttan. Värd ett besök!

Det har varit dåligt med tillskott till min glassamling på senare tid. Men nu har två flyttat in. Dock inga Orreforsare, men väldigt fina. Svartvitt mönster och “mulligt” glas.

Och så dagens bevara-Romresan-bild. Stora, bulliga flaskor utanför en vinbutik. Snyggt!

Många fester senare..

Så mycket finare än vårt Systembolag.

Inte en vinbutik, men väl en finbutik (nödrim!). Nästa helg hittar vi på lite kul! Udda prylar i en udda butik. Ja, Udda helt enkelt.

Den här dörr.. förlåt skylten, hittar ni norr om Köpingsvik.

I naturen kan man nästan höra hur det växer. Fröna är i backen, så även potatisen. De små ömtåliga plantorna åker in och ut morgon och kväll, ett jäkla kånkande.. Men vad gör man inte för att skydda de små liven? När jag en natt glömde paprikaplantorna, och de hängde som små blöta trasor, ifrågasatte jag värdet av arbetet. Kan jag inte bara köpa paprikor i affären? Jo, klart jag kan. Men det är inte samma sak. Så jag kånkar på!

Efter ett par timmar i värmen piggade de på sig!

Rättning i leden!

Välkomna tillbaka!

Och så har det varit byte på kylskåpsdörren.

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Blandat

Ett virus (eller tusentals?) har stört mitt liv och leverne på senare tid. Oavsett antal, så har kampen mot halsont och feber varit lång och seg. Egentligen föredrar jag en rejäl influensa med sängläge som enda alternativ, än en fegisbacill som bara ligger någonstans i kroppen och lurar. Jag hatar (kraftuttryck, jag vet) att känna mig sjuk och inte kunna styra med allt som jag vill. Nu har livsandarna återvänt, och jag hoppas att viruset och jag har sagt upp bekantskapen. För den här gången…

Nog med pip och gnäll! Påsken har passerat och värmen omfamnar oss. Hönor, tuppar och fjädrar fick kompledigt i år. Även om jag piggade på mig under helgen så infann sig varken lust eller ork för pyntande. Det blev trevliga dagar ändå! Fika med vänner, ännu ett födelsedagsfirande (pappa;), god mat, vila och sol. Sämre kan man ha det.

Fin påskpresent

Barnsligt roligt!

Köpefika smakar alldeles utmärkt, och sparar dessutom på krafterna;)

Här kan man sitta.

Snart får pelargonerna flytta ut på heltid.

På alla sätt och vis försöker jag bevara semesterkänslan från Rom. Bilder är bästa sättet att “ta sig tillbaka”.

Direkt från kalla Norden. Innan vi fick hotellrummet;)

Påven har snygga lampor men han behöver fixa taket;)

Lilla brygghuset undrar nog vad som händer. Var är ni? Varför har hammarslagen tystnat? Ja, vi är ju ute och far, och hålls med annat.

Gubbarna håller ställningarna så länge. Eller lamporna.

Det lockar mera att vara utomhus. Förstås.

En sväng till lilla svärmor i huvudstaden har vi också lyckats få till.

Mor och son

Rätt nöjd är jag. Där fick du, virusjäkel! Igår toppade vi allt med en Alstermoresa. Min kära hembygd, alltid lika fint att besöka.

Här började mitt liv (foto från 70-talet?)

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bli påfylld

Efter några dagar i Rom är vi åter hemma på ön. Vi har hämtat energi i den eviga staden, och vi har fyllt på med mat, dryck, vackra omgivningar och upplevelser. Ni skulle somna om jag visade alla bilder. Alla “måste-sevärdheter” är avbockade till min makes stora lycka. Som den historienörd han är, har han njutit, wow:at, läst, lyssnat och lärt. Själv har jag, likt en bergsget, gjort honom sällskap genom utgrävningar, ruiner och palats. Och det är imponerande! Inte tu tal om det. Wow!

Mina ögon har upptäckt andra vyer och föremål, som jag valt att fotografera.

Fönsterluckor på alla hus. Så fint!

Jag njöt av att öppna dessa varje morgon.

Bästa sättet att ta sig fram i Rom.

Alla vackra lampor och lyktor!

LITE större än den vi har på brygghuset. Knack-knack;)

Second hand a´la´ Roma

Förstörd, enligt många. Fin, enligt mig.

Café med broderade dukar.

Cool butiksinredning!

Vår i Rom

Och så maten. Förstås! Pasta, pizza- check. Gnocchi- check. Tiramisu, pannacotta- check. Sambuca, Prosecco- check. Bland annat.

Och så den jobbiga delen. Det nya ordet “flygskam”. Ja, den känner vi. Skammen att bidra till miljöförstöring. Till vårt försvar: vi flyger väldigt sällan (om det nu är någon ursäkt!). Klimatkompenserar, och rodnaden på kinderna lägger sig en aning…

De vackra pinjeträden

Fotografen;)

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Blommor och brand

Flera dagar har passerat sedan förra inlägget. Födelsedagsfirande, brandövning och duttande med fröer. Allt kryddat med lite feber. Så är livet!

De allra vackraste blommorna fick lilla mor som har fyllt år. Värdefulla timmar tillsammans, med god mat och härliga samtal. Därtill en stund i solen, med trädgårdspyssel. Det älskar hon! Att få umgås med föräldrarna, det är “nypa-mig-i-armen-känsla” på det! Banne mig. En stund som jag förseglar väl, och bevarar i min lilla vrå för fina minnen.

Bukett a´la´Mari

En söt hortensia, som vi fick av dotter med sambo, börjar nu skifta färg. Förvånad har jag följt hur den gått från ljusblå till intensivt blå. Nu vet jag att det ska vara så. Vissa (alla?) hortensior gör så. Häftigt!

Kan jag förvänta mig ännu en färgskiftning?

En blomma av det hårdare slaget är vår brygghus-prydnad. Bollen i mitten följer årstiderna. Nu är den ljusblå. Eftersom jag inte räknat ut hur jag ska tillverka en utbytbar boll, så får ett litet garnnystan duga så länge;)

En skön plats i solen (oops, här var bollen röd;)

Ringklocka saknas, och det fanns heller ingen ambition att skaffa en sådan. Men, den lilla “bankeli-bank-på-dörren-katten” kunde vi ju inte låta bli. Tjugo kronor på loppis. Ja, jag vet att jag tjatar om mina återvinnings-fynd. Men jag kan inte låta bli. Och jag tänker inte låta bli. Heja återbruk!

Knack, knack. Öppna!

Lite tjurigt med bebisarna. Ny jord kanske hjälper…

Jag har också hunnit med en lärorik (och spännande!) dag med brand- och HLR-utbildning. Nu kan jag hålla liv i en människa i väntan på att proffsen anländer. Nu kan jag också använda en hjärtstartare. Det finns hjärtstartare på flera ställen i samhället idag, men de fyller ju knappast någon funktion om vi inte vet hur de används. Nu vet jag. Gör du?

Har ni brandvarnare? Fungerande brandvarnare?! Har ni brandstege om ni sover på övervåningen? Har ni brandsläckare? Om inte, skaffa det. Nu!

Efter en dag med flera påminnelser om hur viktigt allt detta är, tar jag lätt på mig konstapelkepsen och missionerar som värsta experten. Så: saknar du något brandskydd? Fixa det. Gör som jag säger!

Proffs! Jag är så imponerad.

Och så byte på kylskåpsdörren. Igen!?!

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar
« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑