Blandat

Det händer inte så mycket just nu. Vila råder. Men några små projekt tuffar på,  i sakta mak. Om det inte står några idéer alls “på vänt” är det riktigt illa;). Jag planerar och pekar. Mats utför. Perfekt fördelning, från mitt perspektiv…

Snygga grå stenar väntar på att bli en hylla. Plan finnes.

Planket mellan vedboden och brygghuset var tänkt som ett skydd för den öländska blåsten. Det blev bättre än så: bästa lilla vrån för morgonsol är skapad. Där bakom.

Jamen! Nu måste ju vedboden också snyggas till.

Den här varianten på handtag valde vi. (Ja! Vi ska måla över skruven.)

Det gäller att ta tillvara på stunderna och omge sig med dem som betyder mest. Dottern kom hem på middag i veckan som gick, och lördagen tillbringade vi med mor och far. Energi och glädje! I sin renaste form.

En bukett i Mari-färger till bästa föräldrarna!

Sötaste grisen fick följa med hem ifrån det stora möbelvaruhuset.

Andra söta grisar finns i Byxelkroks hamn.

Längs vägarna på Öland säljer en och annan odlare sina produkter. Hur mysigt är det inte att stanna bilen, välja ut varorna och betala i ett litet kassaskrin eller burk? (…finns ju swish också ;). Jag blir lycklig när pengarna i skrinet får ligga kvar, och jag kan tänka mig in i hur odlaren med nyfikenhet och förväntan vittjar dagens kassa. Mera sånt!

Vi köpte honung. Det går ju liksom inte att åka förbi..

Och så har vi ju egen odling också;)

Jag är så glad för att du läser. Tack!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bryta

Dags att bryta med sommaren. Det tar emot, inte tu tal om det. Skördefesten på ön satte punkt för säsongen. Husbilarna  tuffar hemåt, ljusen i stugorna släcks och butiker sätter upp “Tack för i år”- skyltar. Vemodigt men naturligt. Det är årets gång, så här på en turistö.

Aldrig har sommarens sista blommor varit så färgstarka…

…som när de står i kontrast till höstens palett.

Skördefest vid sjöbodarna i Byxelkrok.

Skördefestare lämnar ön med färjan.

Jag är en analyserande typ. På gott och ont. Det mesta (allt!?) ska brytas ner och detaljer ska vridas och vändas på. Periodvis tar grunnandet över, så till den milda grad att nattsömnen får sig en törn. Inte bra. Utan sömn blir allt skört. Det som till synes är små vardagsbekymmer blir till stora berg. Monstertankar. Ältande. Så är det nu.

Dags att bryta av. Att pausa och ägna mig åt rätt saker. Prioritera. För att inte bryta ihop.

Mys i huset.

Ljus. Alltid.

Lite skördepynt piggar upp;)

Det behöver inta vara sommar för att grilla.

Nu ska jag se till att ljuset och glädjen ska bryta igenom den dimma av oro och trötthet som byggt bo. Det enda jag kan göra är att förhålla mig. Till att dagarna blir kortare, till att årstiderna tickar på och till att kropp och knopp ibland skriker stopp, sluta. Dessutom kan jag vara väldigt mycket snällare mot mig själv.

Kvällar vid havet.

Plupp-byte på brygghusblomman. 

Och så har det varit byte på kylskåpsdörren.

En klok person som står mig nära och som jag tycker väldigt mycket om (faktiskt så nära och så mycket att han är min make;) stöttar, uppmuntrar och ställer frågor. En kan vara: “Vad är egentligen problemet?”. Och ja, det kan man ju undra… Hittelön för det svaret!

Fasen, vad deppigt det här blev då. Bryt! Jag har shoppat en snygg klänning;). Inte second hand. Det ni!

Färg + material = Mari

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bara vara

Inga tider, inga måsten och inga krav- receptet för en helg med fokus på återhämtning. Forskning, läkare och andra kloka personer (ni har väl lyssnat på Anders Hansens “Sommarprat”?) menar att stress inte är farligt så länge tid ges för återhämtning. DET tog vi fasta på i helgen. Det går nämligen inte an att springa som skållade råttor och tro att man är tjugofem.. För si det är man inte!

Så: korgen packades med go mat och bra böcker och så for vi mot norr. Som en skänk från ovan dränktes huset i sol och vi låtsades att det fortfarande var sommar. För det var så det kändes. Som sommar!

Snacka om återhämtning! Mammas älsklingsblommor på bordet.

De små ringblommorna har kämpat tappert mot torkan..

Nu får man dra in både det ena och det andra. Och njuta!

Det är inte bara vi som trivs i vårt hus. Varje gång vi kommer har vi haft besök av diverse små varelser. Än så länge inga tvåbenta med ont uppsåt, tack och lov… Rådjur och grävling lämnar tydliga spår i gräsmattan (känns sådär..). En liten katt sover i stolen på verandan (mysigt!). Småfåglar verkar också trivas på verandan och lämnar vita bajsstämplar efter sig. Måånga! Den gamla måsen av trä får agera fågelskrämma och vi får väl se hur den lyckas med uppdraget;)

Förhoppningsvis rör sig vingarna i vinden. För blåsa brukar det ju…

Söndagar serveras det brunch på Källa mat & café. Nästa söndag är säsongens sista. Så passa på! Tänk att det finns ett sånt härligt ställe rakt över vägen. Uteserveringen badade i sol och det var nästan för varmt att sitta där. Ja, ni läste rätt. För varmt! D-vitamin de luxe.

Doften av nybakat.

Havtornssmoothie. Rosa sugrör till mig!

Och så finns det ju de som inte kan sitta still..

En rejäl bunke grå lasyr väntade. Jag vet inte om den skrek , knackade eller på annat sätt pockade på uppmärksamhet, men lasyren ströks på. Många pinnar är det…

Fortsättning följer.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Backa

I takt med att temperaturen sjunker och höstvindarna sveper runt knuten, höjs mysfaktorn. Behovet av tända ljus, täcken och mjuka kuddar är enormt. Det finns ingenting som slår den platsbyggda soffan på altanen. Sömngaranti råder. Med stängda skjutdörrar hålls värmen kvar därinne. Och jag njuter…

Många, många, många ljus går det åt.

I trädgården får man verkligen leta för att finna något vackert just nu. Fortsatt torka gör att allt ser deppigt ut. Skräpigt, slokande och bruna nyanser.

Men så blommar plötsligt Tidlösa. När bladen dör är det blommans tur, och de kallas även Nakna jungfrun. Härligt rosa sträcker de ut sig genom snårigt gräs. Jag fick nyss lära mig att tre lökar av Tidlösa kan planteras under plommonträdets krona, och på så sätt påverka nästa års skörd. Det ska tydligen ge massor av plommon, sägs det. Ett skämt? Inte vet jag, men det ska testas.

Nackdelen med stor kastanj.

Så fina! Min färg.

Lite krattning av grusgång och lasering av plank hanns också med denna helg.

Grus är snyggt!

En strykning till, så är vi nöjda.

Helgens höjdpunkt var vår klassfest. Några klasskamrater tog, efter 40 år (Va? Men! Nää?), initiativet till en träff. All beundran och tack till dem!

1979 var året då vi slutade nian i Älghults skola. En märklig känsla att återse människor efter så lång tid. Samma personer, fast ändå inte. Där fanns ansikten som jag vid första anblicken inte mindes. Rent av pinsamt.

Men så: en blick, ett leende, en min, en röst. Och så drogs vi tillbaka, till de vi en gång var. Glappet på 40 år krympte när alla minnen väcktes till liv. Underbart.

En paus på vägen dit…

…och förväntan inför kvällen.

Flera av dessa godingar var där! (Jag saknas på fotot;)

Här är jag med;)

Men nu är nu. Och tur är väl det!

 

Dela gärna:
2 kommentarer till Backa

Byt

Veckan som passerade handlade mest om jobb. Terminsstart innebär alltid nya klasser, och denna höst har jag tagit emot ett femtiotal nya elever. Nästan all energi går åt till att snabbt lära känna dessa unga människor. Därtill ska en rättvis bedömning göras på deras kunskaper och förmågor. Det tar på krafterna. Därför är det inte alls konstigt att kvällarna ägnas åt återhämtning, vila och diverse koppla-bort-jobbet-strategier. För det är svårt, att lämna jobbet på jobbet, så att säga. Men ack så nödvändigt! Viss planering måste göras efter skoltid, men det gäller att hålla koll, att sätta stopp när tiden är ute.

På grund av “social överdos” i veckorna förläggs trevligheter här hemma företrädesvis till helgerna. I söndags smakade vi de egenhändigt kokade kräftorna och vi bjöd in till kräftkalas;) Mysigt var det! Och gott!

Något för alla i väntan på huvudattraktionen- med klor!

Elin lägger alltid upp maten så fint.

Skagenröra, räkor och rom i färdigköpta krustader= klart!

En vän, tillika kusinfru, rensade i köksskåpen. Den här fick följa med hem till oss.

Grön?! Jag?! Ja, jag gillar den jättemycket. Från småländskt glasbruk förstås.

Ibland blir jag så jäkla trött på inredningen. Samma prylar på samma plats, i evigheter. Fy, så trist. Till slut ser jag dem knappt.

Att förändra behöver inte vara så märkvärdigt. Byt plats på ett par tavlor, placera en möbel på ett nytt ställe och säg hej då till sådant som du sett dig mätt på. Eller återuppta bekantskapen med prylar som stått gömda i ett skåp. Plötsligt ser du sakerna igen, med ny blick.

Hej då blev det till en gammal hylla med vitrinskåp. Varje gång vi passerade hyllan skallrade glasrutorna, och vi kunde på intet sätt få det stabilt, få det tyst. Nu är hyllan ett minne blott och ytan förvandlad till musikhörna. (Glasrutorna sparades! Jag smider planer för nytt användningsområde. Utan skaller då..)

Min tavla passar in i temat;)

Vilken tur att jag tar så många bilder. Sommarens resa till Dublin känns redan avlägsen och bilderna hjälper mig att stanna upp och minnas. Drinken som “Teeling” whiskeydestilleri  bjöd på var lite annorlunda.

Receptet!

Och så har det varit byte på kylskåpsdörren!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bra månad

Sista augustidagen är över och värmen håller oss i sitt grepp. Solstolen under parasollet var dagens hållplats och där, bakåtlutad, är det lätt att gilla värmen. Värre är det att jobba…Terminen kunde väl ha börjat bättre, varken jag eller eleverna har orkat lektionstiden ut. Pust. Att kreativiteten har blomstrat är ingen underdrift. Lektioner i skog, i skuggan vid husfasader och på skolgården. Inte vet jag om något har lärts, men vi har minsann arbetat på att lära känna varandra och skapat relationer. Det viktigaste av allt, även i skolans värld. Kanske blir det just de där annorlunda dagarna som ungdomarna bär med sig i framtiden. Då vi fick tid för samtalen, då vi hade tid att lyssna på varandra.

Vardagen är alltså på rull och det känns skönt. Men augusti har även bjudit på fest och vi har firat såväl födelsedag som bröllopsdag. Mor och far siktar nu mot de tyngsta metallerna, diamantåret är redan passerat. Underbart!

Emil (och vi!) bjöds på Elins bästa “kladdis” med vit choklad.

Vårt hjärtligaste grattis till mor och far!

De här väntar på oss i kylskåpet. I morgon ska de avnjutas! Småländska…

Den här sommaren har jag ätit onormalt(?!) många creme brulee. För närvarande anser jag det vara högst normalt att låta en liten “brulle” slinka ner om den råkar finnas på menyn. Den allra godaste, mjukaste och krispigaste åts på Arlanda i juli.

Att restaurangen ägdes av självaste Marcus Samuelsson kan ha bidragit..

En bra månad, helt enkelt! Nu tar vi oss an nästa.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bord, blommor och beslut

Snyggaste bordet har äntligen hittat till oss. Nja, hittat och hittat. Det kom ju inte gående precis..

Ruffigt, maffigt och annorlunda är det. Och så runt. Jag fastnar ofta för runda former. Bordsytan är allt annat än slät, vilket försvårar användningen. Idiotiskt, jag vet. Ett bords själva syfte är ju att ställa saker på det. Det är svårt att ställa glas och koppar rakt. Men det struntar jag i! För det är så rasande snyggt.

Perfekt i brygghuset!

Ibland får jag lust att rensa. Känslan dyker upp med jämna mellanrum och då gäller det att passa på. När vi nu passerat vår tionde bröllopsdag är det tid för ett jobbigt beslut. Brudbuketten, den färglösa, dammiga och upptorkade, ska slängas. Hur kan det vara ett jobbigt beslut? Det är det… Men nog med nostalgi och separationsvånda. Nu åker den ut.

När det begav sig.

Och tio år senare.

Nu får solrosorna ta plats här hemma. Något förvånade, eftersom gult inte är favoritfärgen. Som härliga, humörhöjande solar är de. Kan aldrig bli fel. Bilden nedan får mig att tänka på van Gogh (ingen jämförelse för övrigt;) Om ni inte har sett utställningen på Kalmar slott så gör det!

På tal om gult och gott humör. Den här näpna lilla väskan kan bli en munter accessoar i höst.

Lunchväska?

Sommaren dröjer sig kvar och det är fint. Ännu finns tid för lättare mat innan höstgrytorna ska värma våra magar. Addera tunna skivor av päron och grönmögelost till salladen. Då blir det lite drag!

Glasskålen i ljusaste blå fanns kvar i huset.

Till det en svalkande dryck, gärna i kvällssolen. Glädjande är att botanisera bland alla alkoholfria alternativ som tar plats i bolagshyllorna. Ökad efterfrågan har uppenbarligen fått tillverkarna att skärpa till sig rejält. Betydligt bättre smak, utan safttoner. Heja!

Slutet av augusti…

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bygge

Några hammarslag har hörts ifrån Mariefred i Kvarnstad i sommar, även om vi har tagit det lugnt. Vi har läst i gamla dokument att vårt hus kallades “torpstället Mariefred”. Därför använder vi namnet ibland, dock inte bland oinvigda. Då kan förvirringen bli total, eftersom staden Mariefred inte ens ligger i vår ända av landet..

Lille Viktor var tvungen att få tak över huvudet. Skämmes på oss om den fine traktorn skulle stå under bar himmel nu. Gräsklippare och andra trädgårdsredskap fick flytta till en ny lite redskapsbod, vilken Mats snickrade ihop på ett kick (i alla fall från min synvinkel;). Tjipp tjopp, brukar jag formulera ett snabbt förfarande. Det är inte alltid det synsättet överensstämmer med makens…

Tjipp! Grunden är lagd.

Tjopp! Den lilla boden är klar. Jättesöt.

Fikapaus på panelbrädorna. Den fina muggen skulle en kompis göra sig av med. Nu är den min favvis.

Öland: solen och vindarnas ö. Stämmer! För det mesta. Solen är sällan föremål för muttrande, men vinden kan ibland göra en tokig. Inte den där sköna vinden som svalkar en varm sommardag, inte heller den vind som friskar upp augustiluften. Men den där blåsten som kryper in mellan maskorna i tröjan och ger en tuppaskinn. Den där blåsten som hittar dig var du än sitter, och var du än står. Den Ölandsvinden får man barrikadera sig mot. Segelduk och vindtyg? Glöm det! Det kommer ändå att hamna i grannens skorsten, förr eller senare.

Ett rejält plank. Det är grejer det. Ställningen just nu, Blad vs blåsten: 1-0.

Mellan brygghus och vedbod: Herr Blåsts favoritpassage. Snart får han ta en annan väg..

Oavsett väder ska grödorna upp. Vi är just nu självförsörjande på potatis, morötter, rödbetor och palsternackor. “För den som äter palsternackor han går inte av för hackor…tralalalala. ”

Så jäkla gott!

På tal om väder och vind; kul skylt från Dublin.

Vårt kära hus!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bilder

Så här i slutet av min ledighet konstaterar jag att mobilen är full av bilder. Under två månader har jag zoomat in mängder med motiv, några väl värda att sparas, andra inte. Utan någon ordning eller röd tråd kommer här ett urval:

Tittar ut från ett svalt brygghus…

…i vilket jag trivs. Väldigt bra. Här slår jag mig gärna ner en stund och filosoferar och njuter av tystnaden. För i detta lilla hus, där är det t..y..s..t.. (förutom ett litet “domp” när vattenpumpen går igång). Fortfarande finns några små projekt att slutföra, men det hör ju till att aldrig bli riktigt klar.  Sägs det. Jag menar, vilket hus saknar inte en liten list någonstans?

Second hand. Ja visst!

Av någon outgrundlig anledning har loppisbesöken lyst med sin frånvaro denna sommar. Bara något enstaka. Vad hände?! Men en Hydman-skål hittades i alla fall, dock med ett nagg i kanten. Fin ändå och för en billig peng.

Tips på gott rosévin. Gillar du sötare viner? Då är detta inget för dig.

Visst finns ännu tid för ett glas rosé med en liten jordgubbe däri? Jag kan ha köpt sommarens sista jordgubbar igår och jag måste vänja mig vid tanken. För jordgubbsavvänjning är ingen lek, minsann.

Till vinet kan man äta pizza gjord på libabröd. Perfekt för kylskåpets rester och småslattar. Dessutom bra för midjemåttet. Så är det!

Inget för den utsvultne;)

Lille Viktor, traktorn, har ju äntligen kommit hem efter vinterns renovering. Nu står en slåtterbalk på önskelistan, för att få  nästa sommars vackraste blomsteräng. Under tiden åker vi och Viktor på små utflykter. Han kan ju inte bara stå i garaget och deppa.

Jag tar plats på skärmen;)

Fin blomma från kusin med fru.

Mullebullig kruka från dottern.

Cool butik i Dublin. Jag hade valt den rosa!

Hur har sommaren varit då? Klassisk fråga. Jo tack bra! Men den är inte slut än. Långt ifrån. Återstår gör de sköna sensommardagarna med klar och frisk luft. De dagarna ser jag fram emot…

…lika mycket som de här kvällarna.

Byte på kylskåpsdörren- klart!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Beklämd

Lite tungt, för en stund. Det kan vi stå ut med.

Det satt en ung man på en av broarna i Dublin. Lutad mot räcket, med huvudet dolt av en grå huva, iklädd jeans och gympadojjor. Bredvid honom stod en sliten bag, däri låg förmodligen allt han ägde. Jag mötte hans blick. Jag rotade i mina fickor i jakt på en peng, men i kontantlösa kreditkortens tidevarv, fanns där ingen.

Det gör mig ont. Att jag inte kunde ge honom något, och jag bär honom med mig i tankarna. Utan att här diskutera eventuellt förbud mot tiggeri, vill jag se bakom problemet, till människan. Till dem som inte klarar dagen och som måste tigga och be för att överleva. Jag vet att det finns tiggare som ingår i organiserade ligor, men det är inte dem jag skriver om här. Här lyfter jag dem som måste sitta timme efter timme vid våra fötter, med hopp om att vi ska skänka. Kvinnor med bilder på sina barn (ja, jag vet att det kan vara en bluff!!) som drömmer om ett annat liv. Det skulle jag ha gjort. Om jag suttit där. Det kunde varit jag.

“Vi bor alla under samma himmel. Och vi har samma rättigheter”. Så står det i en annons, jag har glömt för vad. Under allas vår himmel borde rättvisa råda. Det gör det inte. Och hur kan vi då hjälpa?

Kanske sitter han där ännu, den unge mannen på bron. Och jag gav honom inte en spänn. Det kunde varit min son.

Så. Nu höjer vi.

Det är klart att vi ska må bra, uppleva, unna oss och njuta av livet. Han på bron får det inte bättre för att jag skaver på en torr brödkant. Det begriper jag. Men när det gnälls över att vinet är för torrt, köerna är för långa och uppkopplingen är för slö, stoppa då. Tvärnita tanken. Svårt, jag vet. Jag är precis likadan. Senast igår svor jag över att maten hann kallna…

Ge ett bidrag, om du kan. Lämna kläder och föremål till hjälporganisationer istället för att slänga. Addera lite mera ödmjukhet och empati i tillvaron, de ädla egenskaperna som gör världen lite bättre. Det tror jag på.

Vi måste vara snälla mot varandra.
Dela gärna:
Lämna en kommentar
« Äldre inlägg

© 2019 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑