Backa bandet

Vilket band? frågar eleverna. “Jo, ni vet förr… då kunde man spola tillbaka bandet i bandspelaren”. Tomma blickar. De begriper inte vad jag talar om. Ändå är det inte SÅ himla länge sedan. Tycker ju jag då. Jag som har lyssnat till rullbandspelaren Tandberg i takt med magisterns byte av diabilder. Eller bildband. High tech;)

Men nu backar jag bandet i alla fall. Det är nyttigt att göra det ibland. Att blicka tillbaka på hur det har varit, hur det en gång sett ut. Hur mycket vi faktiskt har gjort.

Sovrummet på övervåningen fick rymd i och med att vinden togs bort. Vi satte dit fuskbjälkar och målade dem svarta. På bjälkarna ligger nu ljuslister, vilka går att dimra, Wow! High tech.

Före. Och där står väl den lilla pallen som nu är klädd i bollar;)

Efter

Vi har skapat ett vilsamt sovrum med rymd, snedtaket till trots. Sparsam möblering gör det lätt att hålla i ordning. Hemmabyggd säng, saker som fanns i huset, saker som jag haft länge, mixat med några loppis- och reafynd. Kanske hamnar vi under tusenlappen… Bra för plånbok. Bra för miljön.

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bli påmind

Mängder av föremål har passerat genom livet. Några minns jag mycket väl, medan andra har fallit i glömska. Totalt. Jag vet inte ens att minnet av en pryl finns kvar någonstans långt därinne, förrän jag ser den.

I Växjö, för en dryg månad sedan, hände det. På en fin second-hand-butik stod en tallrik på en hylla. En barntallrik. En sån där vars motiv uppenbarar sig i takt med att maten på tallriken äts upp. Lite i taget. Motivet väckte mitt minne på en sekund. “En sån tallrik hade ju jag!” Ja, ni vet känslan. Om jag köpte den? Givetvis.

Jag minns den så väl.

Under samma Växjö-tripp besöktes en butik som höll på att plocka ihop. För alltid. I ett hörn stod två gamla planscher och såg bortglömda ut. Motiven väckte mitt minne igen. En sekund. “Såna fanns på damfriseringen där hemma!” Fullt förvissad om att de icke var till salu, frågade jag ändå. På vinst och förlust. Det var de. För hundra kronor, typ. Underbart!

Lite nött, men det gör ingenting.

Supertrendig. Då. En skatt. Nu.

Jag behöver knappast bli påmind om att det nu är mars. Hög tid för fröna att komma ner i jorden. Det small bara till (lätt överdrift) innan de gröna, sköna bladen tittade upp.

I takt med förhöjd grönsakskonsumtion utökas såväl årets grönsaksland som kompostbehållare. Mycket skal blir det. Om man säger så…

Grönkål. Nytt för i år. Blad i form av hjärtan…

Ute regnar det mest hela tiden. Inne fylls rummen av Mello-låtar. Vi peppar inför kvällens final. Det är roligt. Heja Lundvik! (Förlåt Arvingarna)

Om och om igen. Det hör till.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Belyst

I helgen var det nödvändigt att göra något annat, att åka över bron. Ibland skriker kropp och själ efter återhämtning och nya intryck.

Ett trevligt utflyktsmål, inom rimligt avstånd, är Kosta. Mitt hjärta klappar lite extra för glasbruksbygden, och jag slutar aldrig imponeras över glaskonsten. På Kosta glashotell finns massor av glas! Allt belyst. Det är det som är grejen. Glas + belysning. Då händer det grejer!

Och så lite shopping på det. Och så lite god mat. Och så färden hem genom ett mörkt Småland. Mys! Och sen Mellon. Bra dag helt enkelt! Kropp och själ i balans.

Till salu. Om du har ett par miljoner till övers…

Belyst bar i blått!

Belyst glas vid trapporna.

Lite mat och dryck för att balansera alla intryck.

Glas i all ära, men inget går upp mot solljuset så här års. Inget.

Eftermiddagssol vid huset

Välkomna!

Byte på kylskåpsdörren! Söte lille Östen som följer oss genom året.

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Brygghuset

Snart dags för sovtest i brygghuset. Bäddsoffan, som vi fyndade på Blocket för ett bra tag sedan, är nu på plats och sitter som en smäck. Klart den gör, vi har ju byggt mellanväggen efter soffans mått;) Väggen ströks med svart bets, lika den vi har på dörrarna. Efter en strykning drog väggen åt brunbeige och vi nöjde oss med det. Matchar soffan- ja!

Sista tuffa projektet heter “Murstock” och nu är det påbörjat. Ambitionen är inte att få den slät och symmetrisk, tvärtom. Den får stå där som en krokig och lite väderbiten filur. Vit färg vore det naturliga valet, men vi väljer en annan väg. Med en grå färg, liknande golvets, är målet att få golv och murstock att förenas. Att få murstocken att färgmässigt smälta samman med golvet. Det är planen. Om den håller får vi se…

En fin liten keramikmoj som låg på vinden integreras i murstocken. Den får alltså stanna kvar i huset. Fint.

När vi bar in soffan var det snö ute.

Mellanväggen matchar (även om det blir 70-talsvarning)

Här slevas det på!

En sida klar.

Fint litet fynd från gamla vinden måste få vara med.

Nu ska murbruket torka en tid. Återkommer när det är dags för målning.

I helgen var det dags. Till och med termosen ser förvånad ut! Är det vår nu?

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bänk

Ja, eller en hylla kanske det är. På det stora möbelvaruhuset snokar jag runt på fyndavdelningen, som värsta rearåttan. Jakten efter en möbel till matrummet gav denna gång resultat. Dock störde jag mig på träfärgen, så jag tog fram min bästa inredningskompis: lakritsfärgen. Resultatet blev “Mari”. Passar mig, och huset, precis.

Original. Lite mesig för min smak.

Med lakritsfärg. En helt annan grej.

Perfekt storlek “bakom” matbordet.

En annan bänk (svart!) ska förvandlas till brygghusets köksö. Med stomme av metall och försedd med hjul blir den en utmärkt grund. Planen är att återanvända gamla plank från huset och på något vis få till en maffig bänkskiva. Bara en plan än så länge, men vi (Mats!) löser nog det. Fortsättning följer…

Köksö var det! Inte förvaring för färgburkar och annan bråte… Herregud.

Sportlovsmorgon. Då vankas det scones.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bli rätt

Jag såg dem direkt. En del prylar kan jag inte passera utan att de “skriker” på mig. De små läckra fönsterluckorna var sådana. De måste bli mina.

Det fanns ingen plan om var jag skulle placera dem. Det finns det sällan, när jag “måste ha”. Jag visste inte ens om jag kunde sätta upp dem. Om huset och luckorna var kompisar, liksom. Första testet blev glasverandan, men det klickade inte alls. Därefter sprang jag runt och höll upp luckorna vid husets alla fönster. Det klickade inte någonstans. Trist men sant. Och jag ser ju direkt när det inte stämmer. Att avvakta och eventuellt vänja sig vid ett föremåls placering är ingen idé. Bara bort! Med en gång!

Lite avskavda. Så fina. Några tior på en loppis.

Testing, testing…

Nej.

I fyra år har luckorna legat i uthuset. På vänt. I helgen hittade de sin plats. I brygghuset. Jaha, det visste jag väl. Förr eller senare blir det rätt. Jag vet ju det. Alltid.

Med den avskavda och lite “ruffiga” framtoningen smälter de in i brygghuset. Det känns nästan lite franskt…

Perfekt i storlek och form.

Pysselsugen i sportlovstider? Gör en liten tavla av papp, folie och svart färg. Forma pappen till önskat mönster och täck med folie. Pressa ner folie vid varje liten kant. Måla!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bus och så

Födelsedagen för ett par veckor sedan fick en busig touch. Min förre “två-meters-kollega”, som jag för övrigt saknar väldigt mycket, har nu bevisat att han har ett oerhört gott minne.

På bloggen den 26 december 2017 publicerade jag det här:

“Jag ville hänga upp en stor knallrosa noshörning i trappan. Den var rolig, tyckte jag. Det tyckte inte Mats. Lyckligt lottad som jag är, säger maken nästan aldrig nej till mina idéer, även om han ibland irrar med blicken och tänker: händer detta på riktigt? Men när noshörningen kom på tal tog han sig ton. “Den kommer aldrig in i vårt hus!” Och så vidare. Jag försökte ändå smussla med den hem från butiken, men det var svårt att smyga in ett noshörningshuvud stort som en fotboll i bilen. Jaha, vad gör jag nu? Hur ska jag lyckas genomdriva detta? Sååå: Jag vek ner mig (tro det eller ej;) men fick ändå min vilja igenom. På mitt sätt.”

Ser ni den lille?

Döm om min förvåning när det på min arbetsplats stod ett gigantiskt paket från denne norrländske  filur, med en räv bakom varje öra. Jag menar, bara att han kom ihåg min födelsedag är ju fantastiskt i sig, men att därtill göra sig besväret att buda en present. Så roligt. Och så väldigt fint.

I paketet gömde sig detta:

Whhhaaa!!

Mats uppskattade presenten. Not!

Men gladast är jag, när det nu pryder sin plats. Till historien hör att denne rolighetsminister tillverkat huvudet med hjälp av en 3D-skrivare. Även träplattan är “hemmagjord”. Det gör inte saken sämre. Vilket engagemang! Det är såna människor som du Magnus, som gör livet ljusare.

Och i rosa toner fortsatte dagen.

Jag bjöds på bubbel och fick behålla glasen.

Sköna sockor. I rosa.

Ute är det allt annat än rosa idag. Regnet står som spön i backen, men på glasverandan är det värsta djungeln. Meningen är att mammas pelargoner ska ta vintervila, men de gör inte som jag säger. De blommar hej vilt. Även olivträden har fått fnatt. De brukar vara lite trötta så här års.

Clownhunden har vaktat huset sedan första dagen. En fin liten barnstol, som vi hittade i uthusen, är hans plats.

Vi tror att farbrorn som ägde huset före oss har tillverkat stolen.

En liten mus håller koll bakåt;) Känns tryggt.

Och så är det ju Mello-veckor. Jag intalar mig själv att det är kul. Jag vill att det ska vara så.

 

Dela gärna:
2 kommentarer till Bus och så

Bolinder

Den gamle traktorn har väntat länge nog. “Pärlan” ska äntligen väckas till liv och få komma till nytta. Mats drömmer om att puttra fram på vår ängsmark och utöka trädgårdslandet, medan jag fantiserar om hur vi i sommarvärmen tar traktorn ner till havet. Sittande på skärmen i en sommarklänning med vinden i håret… Romantiskt värre;) Eller blir det kanske hörlurar och gasmask?! Att ta traktorn ner till badet blir hur som helst coolt.

För närvarande får traktorn den bästa av omvårdnad. I en verkstad på södra Öland renoveras den med kunnig hand. Livslång kunskap om teknik och motorer är inte att förringa. Vi bävar och imponeras!

Gamla färgerna kan anas under lager av smuts.

En detalj som glänser!

Hit ska vi!

Sommardrömmar kan vävas, men verkligheten stavas februari. Snö och kyla. Ljuset kan anas och det känns ändå gott. Det finns hopp. Men det är långt kvar. Långt.

Månadsbyte på kylskåpsdörren.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bara mysa

Dagarna lunkar på i ett ganska skönt tempo just nu. Det går ju alltid att hänge sig åt pip och gnäll, men vad vinner man på det? Inte mycket.

Vintern har gett sig tillkänna på vår ö, och den årstiden toppar ju inte min lista. Men jag försöker hitta det vackra, företrädesvis på den varma sidan av fönstret. “Allt har sin skönhet, men det är inte alla som ser den”, som en gammal filosof sa. Så sant.

Kvällsarbete i brygghuset kräver tända ljus och musik.

Slingan därute får lysa ännu några dagar.

En värmande fika.

Arbetet har varit att betsa. Bland annat…

Snart dags att flytta in soffan!

Jag kan inte se mig mätt på lilla badrummet!!

En stund vid tv:n när vinden viner utanför. Mysigt.

En stund vid fönstret i morgonljuset. Också mysigt.

Jag är lite orolig för alla enar. Sommarens värme tog hårt på dem..

Fågelrestaurangen har öppnat igen (och gungan får hänga kvar)

Är det dags att blomma nu?!

En väldigt fin bukett som jag fick av gudmor på min födelsedag.

Och ett fint kuvert från mor och far. Det stora paketet var annorlunda… (återkommer till det!)

Därtill mängder av “digitala” gratulationer. Jag blev rent av generad! Tack.

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bakom dörrarna

Ja, eller framför. Det beror på hur man ser det. Två gamla fina spegeldörrar inköptes i somras på Blocket. Sent omsider fick de en behandling av skrapa och sandpapper. Planen var att måla dem, med de blev alldeles för fina för att döljas av färg.

Två viljor och två tv-rum. Det är bra för husfriden. Jag, med min förkärlek för inredningsprogram, dansk dogma och drama. Han, med sin vurm för historiska dramer, science fiction och bilbyggen. Vem ska kompromissa? Ingen. För nu drar vi igen dörrarna. Vid behov.

Bättre sent än ännu senare. De väntade länge…

Gratis arbetskraft;)

En hel del att skrapa…

Förberedelser pågår!

Sneda väggar + sneda dörrar= problem

Stora, och då menar jag stora! knoppar får agera handtag.

Fint med gammalt trä!

Ena sidan…

.. och andra sidan.

Öppet …

… och stängt.

Den uppmärksamme kan konstatera att listen över dörrarna är omålad. Helt rätt. Det där allra sista, hur svårt är inte det att få till?

Så. Om man nu inte bor i en våning med vackra pardörrar mellan rummen, men ändå vill ha det. Då kan man fuska. Det gjorde vi!

Dela gärna:
2 kommentarer till Bakom dörrarna
« Äldre inlägg

© 2019 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑