Backa

I takt med att temperaturen sjunker och höstvindarna sveper runt knuten, höjs mysfaktorn. Behovet av tända ljus, täcken och mjuka kuddar är enormt. Det finns ingenting som slår den platsbyggda soffan på altanen. Sömngaranti råder. Med stängda skjutdörrar hålls värmen kvar därinne. Och jag njuter…

Många, många, många ljus går det åt.

I trädgården får man verkligen leta för att finna något vackert just nu. Fortsatt torka gör att allt ser deppigt ut. Skräpigt, slokande och bruna nyanser.

Men så blommar plötsligt Tidlösa. När bladen dör är det blommans tur, och de kallas även Nakna jungfrun. Härligt rosa sträcker de ut sig genom snårigt gräs. Jag fick nyss lära mig att tre lökar av Tidlösa kan planteras under plommonträdets krona, och på så sätt påverka nästa års skörd. Det ska tydligen ge massor av plommon, sägs det. Ett skämt? Inte vet jag, men det ska testas.

Nackdelen med stor kastanj.

Så fina! Min färg.

Lite krattning av grusgång och lasering av plank hanns också med denna helg.

Grus är snyggt!

En strykning till, så är vi nöjda.

Helgens höjdpunkt var vår klassfest. Några klasskamrater tog, efter 40 år (Va? Men! Nää?), initiativet till en träff. All beundran och tack till dem!

1979 var året då vi slutade nian i Älghults skola. En märklig känsla att återse människor efter så lång tid. Samma personer, fast ändå inte. Där fanns ansikten som jag vid första anblicken inte mindes. Rent av pinsamt.

Men så: en blick, ett leende, en min, en röst. Och så drogs vi tillbaka, till de vi en gång var. Glappet på 40 år krympte när alla minnen väcktes till liv. Underbart.

En paus på vägen dit…

…och förväntan inför kvällen.

Flera av dessa godingar var där! (Jag saknas på fotot;)

Här är jag med;)

Men nu är nu. Och tur är väl det!

 

Dela gärna:
2 kommentarer till Backa

Byt

Veckan som passerade handlade mest om jobb. Terminsstart innebär alltid nya klasser, och denna höst har jag tagit emot ett femtiotal nya elever. Nästan all energi går åt till att snabbt lära känna dessa unga människor. Därtill ska en rättvis bedömning göras på deras kunskaper och förmågor. Det tar på krafterna. Därför är det inte alls konstigt att kvällarna ägnas åt återhämtning, vila och diverse koppla-bort-jobbet-strategier. För det är svårt, att lämna jobbet på jobbet, så att säga. Men ack så nödvändigt! Viss planering måste göras efter skoltid, men det gäller att hålla koll, att sätta stopp när tiden är ute.

På grund av “social överdos” i veckorna förläggs trevligheter här hemma företrädesvis till helgerna. I söndags smakade vi de egenhändigt kokade kräftorna och vi bjöd in till kräftkalas;) Mysigt var det! Och gott!

Något för alla i väntan på huvudattraktionen- med klor!

Elin lägger alltid upp maten så fint.

Skagenröra, räkor och rom i färdigköpta krustader= klart!

En vän, tillika kusinfru, rensade i köksskåpen. Den här fick följa med hem till oss.

Grön?! Jag?! Ja, jag gillar den jättemycket. Från småländskt glasbruk förstås.

Ibland blir jag så jäkla trött på inredningen. Samma prylar på samma plats, i evigheter. Fy, så trist. Till slut ser jag dem knappt.

Att förändra behöver inte vara så märkvärdigt. Byt plats på ett par tavlor, placera en möbel på ett nytt ställe och säg hej då till sådant som du sett dig mätt på. Eller återuppta bekantskapen med prylar som stått gömda i ett skåp. Plötsligt ser du sakerna igen, med ny blick.

Hej då blev det till en gammal hylla med vitrinskåp. Varje gång vi passerade hyllan skallrade glasrutorna, och vi kunde på intet sätt få det stabilt, få det tyst. Nu är hyllan ett minne blott och ytan förvandlad till musikhörna. (Glasrutorna sparades! Jag smider planer för nytt användningsområde. Utan skaller då..)

Min tavla passar in i temat;)

Vilken tur att jag tar så många bilder. Sommarens resa till Dublin känns redan avlägsen och bilderna hjälper mig att stanna upp och minnas. Drinken som “Teeling” whiskeydestilleri  bjöd på var lite annorlunda.

Receptet!

Och så har det varit byte på kylskåpsdörren!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bra månad

Sista augustidagen är över och värmen håller oss i sitt grepp. Solstolen under parasollet var dagens hållplats och där, bakåtlutad, är det lätt att gilla värmen. Värre är det att jobba…Terminen kunde väl ha börjat bättre, varken jag eller eleverna har orkat lektionstiden ut. Pust. Att kreativiteten har blomstrat är ingen underdrift. Lektioner i skog, i skuggan vid husfasader och på skolgården. Inte vet jag om något har lärts, men vi har minsann arbetat på att lära känna varandra och skapat relationer. Det viktigaste av allt, även i skolans värld. Kanske blir det just de där annorlunda dagarna som ungdomarna bär med sig i framtiden. Då vi fick tid för samtalen, då vi hade tid att lyssna på varandra.

Vardagen är alltså på rull och det känns skönt. Men augusti har även bjudit på fest och vi har firat såväl födelsedag som bröllopsdag. Mor och far siktar nu mot de tyngsta metallerna, diamantåret är redan passerat. Underbart!

Emil (och vi!) bjöds på Elins bästa “kladdis” med vit choklad.

Vårt hjärtligaste grattis till mor och far!

De här väntar på oss i kylskåpet. I morgon ska de avnjutas! Småländska…

Den här sommaren har jag ätit onormalt(?!) många creme brulee. För närvarande anser jag det vara högst normalt att låta en liten “brulle” slinka ner om den råkar finnas på menyn. Den allra godaste, mjukaste och krispigaste åts på Arlanda i juli.

Att restaurangen ägdes av självaste Marcus Samuelsson kan ha bidragit..

En bra månad, helt enkelt! Nu tar vi oss an nästa.

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bord, blommor och beslut

Snyggaste bordet har äntligen hittat till oss. Nja, hittat och hittat. Det kom ju inte gående precis..

Ruffigt, maffigt och annorlunda är det. Och så runt. Jag fastnar ofta för runda former. Bordsytan är allt annat än slät, vilket försvårar användningen. Idiotiskt, jag vet. Ett bords själva syfte är ju att ställa saker på det. Det är svårt att ställa glas och koppar rakt. Men det struntar jag i! För det är så rasande snyggt.

Perfekt i brygghuset!

Ibland får jag lust att rensa. Känslan dyker upp med jämna mellanrum och då gäller det att passa på. När vi nu passerat vår tionde bröllopsdag är det tid för ett jobbigt beslut. Brudbuketten, den färglösa, dammiga och upptorkade, ska slängas. Hur kan det vara ett jobbigt beslut? Det är det… Men nog med nostalgi och separationsvånda. Nu åker den ut.

När det begav sig.

Och tio år senare.

Nu får solrosorna ta plats här hemma. Något förvånade, eftersom gult inte är favoritfärgen. Som härliga, humörhöjande solar är de. Kan aldrig bli fel. Bilden nedan får mig att tänka på van Gogh (ingen jämförelse för övrigt;) Om ni inte har sett utställningen på Kalmar slott så gör det!

På tal om gult och gott humör. Den här näpna lilla väskan kan bli en munter accessoar i höst.

Lunchväska?

Sommaren dröjer sig kvar och det är fint. Ännu finns tid för lättare mat innan höstgrytorna ska värma våra magar. Addera tunna skivor av päron och grönmögelost till salladen. Då blir det lite drag!

Glasskålen i ljusaste blå fanns kvar i huset.

Till det en svalkande dryck, gärna i kvällssolen. Glädjande är att botanisera bland alla alkoholfria alternativ som tar plats i bolagshyllorna. Ökad efterfrågan har uppenbarligen fått tillverkarna att skärpa till sig rejält. Betydligt bättre smak, utan safttoner. Heja!

Slutet av augusti…

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bygge

Några hammarslag har hörts ifrån Mariefred i Kvarnstad i sommar, även om vi har tagit det lugnt. Vi har läst i gamla dokument att vårt hus kallades “torpstället Mariefred”. Därför använder vi namnet ibland, dock inte bland oinvigda. Då kan förvirringen bli total, eftersom staden Mariefred inte ens ligger i vår ända av landet..

Lille Viktor var tvungen att få tak över huvudet. Skämmes på oss om den fine traktorn skulle stå under bar himmel nu. Gräsklippare och andra trädgårdsredskap fick flytta till en ny lite redskapsbod, vilken Mats snickrade ihop på ett kick (i alla fall från min synvinkel;). Tjipp tjopp, brukar jag formulera ett snabbt förfarande. Det är inte alltid det synsättet överensstämmer med makens…

Tjipp! Grunden är lagd.

Tjopp! Den lilla boden är klar. Jättesöt.

Fikapaus på panelbrädorna. Den fina muggen skulle en kompis göra sig av med. Nu är den min favvis.

Öland: solen och vindarnas ö. Stämmer! För det mesta. Solen är sällan föremål för muttrande, men vinden kan ibland göra en tokig. Inte den där sköna vinden som svalkar en varm sommardag, inte heller den vind som friskar upp augustiluften. Men den där blåsten som kryper in mellan maskorna i tröjan och ger en tuppaskinn. Den där blåsten som hittar dig var du än sitter, och var du än står. Den Ölandsvinden får man barrikadera sig mot. Segelduk och vindtyg? Glöm det! Det kommer ändå att hamna i grannens skorsten, förr eller senare.

Ett rejält plank. Det är grejer det. Ställningen just nu, Blad vs blåsten: 1-0.

Mellan brygghus och vedbod: Herr Blåsts favoritpassage. Snart får han ta en annan väg..

Oavsett väder ska grödorna upp. Vi är just nu självförsörjande på potatis, morötter, rödbetor och palsternackor. “För den som äter palsternackor han går inte av för hackor…tralalalala. ”

Så jäkla gott!

På tal om väder och vind; kul skylt från Dublin.

Vårt kära hus!

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bilder

Så här i slutet av min ledighet konstaterar jag att mobilen är full av bilder. Under två månader har jag zoomat in mängder med motiv, några väl värda att sparas, andra inte. Utan någon ordning eller röd tråd kommer här ett urval:

Tittar ut från ett svalt brygghus…

…i vilket jag trivs. Väldigt bra. Här slår jag mig gärna ner en stund och filosoferar och njuter av tystnaden. För i detta lilla hus, där är det t..y..s..t.. (förutom ett litet “domp” när vattenpumpen går igång). Fortfarande finns några små projekt att slutföra, men det hör ju till att aldrig bli riktigt klar.  Sägs det. Jag menar, vilket hus saknar inte en liten list någonstans?

Second hand. Ja visst!

Av någon outgrundlig anledning har loppisbesöken lyst med sin frånvaro denna sommar. Bara något enstaka. Vad hände?! Men en Hydman-skål hittades i alla fall, dock med ett nagg i kanten. Fin ändå och för en billig peng.

Tips på gott rosévin. Gillar du sötare viner? Då är detta inget för dig.

Visst finns ännu tid för ett glas rosé med en liten jordgubbe däri? Jag kan ha köpt sommarens sista jordgubbar igår och jag måste vänja mig vid tanken. För jordgubbsavvänjning är ingen lek, minsann.

Till vinet kan man äta pizza gjord på libabröd. Perfekt för kylskåpets rester och småslattar. Dessutom bra för midjemåttet. Så är det!

Inget för den utsvultne;)

Lille Viktor, traktorn, har ju äntligen kommit hem efter vinterns renovering. Nu står en slåtterbalk på önskelistan, för att få  nästa sommars vackraste blomsteräng. Under tiden åker vi och Viktor på små utflykter. Han kan ju inte bara stå i garaget och deppa.

Jag tar plats på skärmen;)

Fin blomma från kusin med fru.

Mullebullig kruka från dottern.

Cool butik i Dublin. Jag hade valt den rosa!

Hur har sommaren varit då? Klassisk fråga. Jo tack bra! Men den är inte slut än. Långt ifrån. Återstår gör de sköna sensommardagarna med klar och frisk luft. De dagarna ser jag fram emot…

…lika mycket som de här kvällarna.

Byte på kylskåpsdörren- klart!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Beklämd

Lite tungt, för en stund. Det kan vi stå ut med.

Det satt en ung man på en av broarna i Dublin. Lutad mot räcket, med huvudet dolt av en grå huva, iklädd jeans och gympadojjor. Bredvid honom stod en sliten bag, däri låg förmodligen allt han ägde. Jag mötte hans blick. Jag rotade i mina fickor i jakt på en peng, men i kontantlösa kreditkortens tidevarv, fanns där ingen.

Det gör mig ont. Att jag inte kunde ge honom något, och jag bär honom med mig i tankarna. Utan att här diskutera eventuellt förbud mot tiggeri, vill jag se bakom problemet, till människan. Till dem som inte klarar dagen och som måste tigga och be för att överleva. Jag vet att det finns tiggare som ingår i organiserade ligor, men det är inte dem jag skriver om här. Här lyfter jag dem som måste sitta timme efter timme vid våra fötter, med hopp om att vi ska skänka. Kvinnor med bilder på sina barn (ja, jag vet att det kan vara en bluff!!) som drömmer om ett annat liv. Det skulle jag ha gjort. Om jag suttit där. Det kunde varit jag.

“Vi bor alla under samma himmel. Och vi har samma rättigheter”. Så står det i en annons, jag har glömt för vad. Under allas vår himmel borde rättvisa råda. Det gör det inte. Och hur kan vi då hjälpa?

Kanske sitter han där ännu, den unge mannen på bron. Och jag gav honom inte en spänn. Det kunde varit min son.

Så. Nu höjer vi.

Det är klart att vi ska må bra, uppleva, unna oss och njuta av livet. Han på bron får det inte bättre för att jag skaver på en torr brödkant. Det begriper jag. Men när det gnälls över att vinet är för torrt, köerna är för långa och uppkopplingen är för slö, stoppa då. Tvärnita tanken. Svårt, jag vet. Jag är precis likadan. Senast igår svor jag över att maten hann kallna…

Ge ett bidrag, om du kan. Lämna kläder och föremål till hjälporganisationer istället för att slänga. Addera lite mera ödmjukhet och empati i tillvaron, de ädla egenskaperna som gör världen lite bättre. Det tror jag på.

Vi måste vara snälla mot varandra.
Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bröllopsfirande

När möjligheten att resa iväg några dagar kom, så tog vi den. Dublin blev platsen för firandet av vår tionde bröllopsdag. Dublin av alla ställen, kan man tänka… Ja, men varför inte?

Vi hade totalt noll förväntningar på resmålet, det fick bli som det ville. Syftet var att fira oss, och det gjorde vi. På vårt sätt. Helt oplanerade dagar fylldes med timmar på uteserveringar, flanerande med “Titta där! Oj! Ser du?” och pubrundor.

För den som älskar öl och som vill stampa takten till “diddelididdeli-musik” är detta paradiset. Älskar jag öl? Nej. Tillhör jag den dansanta skaran av kvinnor? Nix. Men jag drack öl (måttligt vill jag tillägga) och jag stampade takten. För det är så man gör i denna vänliga stad.

För den som tycker om whiskey och är intresserad av hur den framställs, finns destillerier att besöka. Tycker jag om whiskey? Ja-a. Ville jag se hur framställningen gick till? Yes. Den avslutande provsmakningen var heller inte fy skam.

Hej, hej!

Imponerande byggnad och inredning hos Jamesons.

Världens äldsta pub finns i Dublin. Inte visste vi det!

Året var 1198…

Stadens egen öl.

Gamla vackra byggnader kan inte passeras. Vid Trinity college finns “Books of Kells” och det fantastiska biblioteket. Snacka om att gå in i en annan värld.

Harry Potter-feeling

Tänk alla som trampat här.

Det där regnet som alla varnat oss för, det föll aldrig. Sol, vind och skön temperatur. Man tackar!

Mycket fint att se på en promenad.

Känna doften

Att bara åka iväg så där, utan planer och tider att passa, är ju härligt. Jag önskade nästan lite långtråkighet, lite sirap i klockan, för att förstärka ledighetskänslan. Kalla mig knäpp, men det är gott att bara låta minuter och timmar gå, utan några som helst krav. Det coola är att upplevelser och intryck kommer till en, om man bara är, saktar ner och kopplar på sinnena.

Vi landade på Arlanda vid midnatt (flygskam? Ja, det känner vi. Igen!) och bestämde oss för att köra hem. Bilköer i sommar- Stockholm är inte att leka med. Kaffe, godis och nattradio. Ganska mysigt faktiskt. Och samtalen i gryningen berikar. Det där med att få prata färdigt. Till punkt.

Hemåt genom natten.

 

 

Vårt bröllop på landet för tio år sedan.

Och nu: mot tjugo! För vi har bestämt att vi ska fortsätta leva tillsammans. Länge.

Så det så!

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Blandat

Då var årets Victoriadag till ända och igår sprang hurtbullarna i Victorialoppet förbi. Det såg jobbigt ut… och jag imponeras. Heja, heja! Festligheter i Borgholm som uppmärksammas stort är trevligt, men dagarna signalerar även att halva juli är till ända. Hua!

Jag hasar runt och måste väl ingenting. Det går faktiskt ganska bra. Lagar lite mat och fördriver timmar med att lägga pussel (jag älskar pussel!). Besöker ibland några sommarbutiker på ön och försöker också vara någorlunda social. Då och då.

Ett pussel klart och nästa på tur.

Memory är också kul. Barnsligt kul.

Växtligheten förändras och vår gräsmatta är inte lika frodigt grön. Men ändå är det fint. Rosor, vallmo, cikoria och blåklint finns kvar, och vägdikena är fantastiska.

Gräset utanför brygghusdörren, det gillar jag. Det är alltid fint och ger mig vass-känsla.

Inne i klockorna gömmer sig humlorna.

Gulbetor! Min nya favorit. Så goda och inte riktigt lika jobbiga att hantera som rödbetor (allt blir ju rött..)

Kokas nästan mjuka. Då smakar de som bäst, tycker jag.

Gulbetor, färskpotatis och sparris blir en härligt ljummen sallad. Eller lägg i något annat som finns hemma för dagen. En kall sås därtill, och kanske fågel, fisk eller mitt emellan;)

Jag gillar gigantiska fat och stora härliga skålar, som gjorda för sallader.

Sommarmat i fin skål (bröllopspresent)!

Hos kusinen bodde dessa sötnosar. De bet mig i tårna!

Även i huset har jag pussel på gång. Och lite nytt på väggen;)

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bra tid

Det är perfekt väder för mig just nu, inte helvetesvarmt och inte iskallt. Bara lagom. Vindarna är ljumna, även om de kunde vara något svagare (något måste man ju klaga på!). Solnedgångar kan avnjutas, även med inslag av moln. Jordgubbar, vin, filt och gosiga sockor. Mys som bara den och allt som jag behöver en vanlig kväll, om sommaren.

Fina Alvedsjöbodar

Det gäller att ta tillvara på de här kvällarna. Det gäller att ta sig ut, trots soffans attraktionskraft, trots lite moln.  Det är just de stunderna som man lever på, när hösten kommer. Det är inte svårare än så. Eller?

Jo, det är svårt. Sommarens långledighet ackompanjeras alltid av alla”måste-tankar”, de kommer som ett brev på posten. För jag vill ju så gärna göra allt det där som jag längtat efter, allt det där som bara kan göras nu, på sommaren. Dessa tankar skapar en irriterande liten gnagande stress. Jäkla tankar! Kom inte här och stör och krocka med min semesterkänsla. Bort! Schas!

För det är svårt. Att komma in i ledighetslunken utan att känna alla måsten. Men jag försöker… att inte måste känna att jag måste. Ja, ni fattar!

Sommarfrilla

När jag ser den där bilden påminns jag om en tid då jag gjorde allt för att få rakt hår. Jag testade det mesta, till och med rakpermanent. Herregud! Idag är jag glad för mitt burr, för det är ju jag. Uppenbart är att jag inte tillbringar långa tider framför spegeln. Det är liksom ingen idé.

Och det är ju skönt, framförallt denna tid på året. Upp med allt i en tofs (nåväl det mesta) och sen får det bara vara. Fara runt på huvudet och burra till sig, precis som det vill;)

Inte bara frillan som är avslappnad, som synes…

En kväll i veckan fick jag i alla fall skärpa till mig. Ansa till det yttre för att kunna visa mig bland folk. Johan Glans fyllde Stadsmuseets trädgård och han är ju väldigt rolig. Biljetterna sålde slut på några minuter och vi var några av de lyckliga som lyckades få.

Dotter med Glans;)

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar
« Äldre inlägg

© 2019 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑