Bästa läsare

“Det trodde jag aldrig!”, som tanterna i Antikrundan brukar utbrista. Att jag skulle blogga i ett helt år. Men nu har jag det. Hurra till mig!

Några av er, kära läsare, har följt mig sedan första dagen. Några har tillkommit och några har säkert tröttnat. Några av er läser noggrant alla inlägg, medan andra läser lite då och då. Oavsett vilken läsare du är, så vill jag tacka dig. Utan dig – ingen blogg.

Döm om min förvåning när jag första gången såg statistiken och kunde konstatera att ni besökte min blogg regelbundet. “Nämen, inte kan väl jag..” ni vet!  Idag blir jag rent generad när jag ser att antalet läsare ständigt ökar. Fantastiskt.

Ni ger mig energi och ni ger mig en spark i baken. De dagar då jag inte tar bilder eller skriver utkast känns lite tomma. Min blogg har blivit en vana. En god vana, som jag inte vill vara förutan.

Från ett rent egoistiskt perspektiv har jag skapat en skatt. Vi har vår renovering dokumenterad, vi har flera av mina projekt nedtecknade och vi har många fina minnen bevarade. I ord och bild. Ja, det är verkligen en skatt.

Till dig som berömmer min blogg när vi träffas på Ica. Till dig som gillar på Facebook och Instagram. Till dig som lämnar en vänlig kommentar på bloggen. Till dig som undrar om något har hänt mig, när det varit tyst på bloggen. Till dig som säger att du blir glad av min blogg. Och till dig som “bara” läser. TACK. Och du Hanna! Om du inte hade sagt “Du borde verkligen ha en blogg”. Då hade det här aldrig blivit.

Året som gått. Ett år fyllt med kreativitet och lust:

Tofsar och bollar i mängder

Detaljer till vindskivorna

Längtan efter vita tulpaner

En annorlunda lampskärm

Många loppisfynd

En del mat

Egen odling

Vår härliga altan

Fasadblomman blev till

Knäppaste julbelysningen

Ringar av glas

Nagellack kan man ha till mycket

Min fina pall

Jeans kan återanvändas

Gamla fönster. Glassamlande. Det är livet;)

En tidig “Blad”

Jag bankade värmeljushållare och köpte finfina huvuden.

Och så renoveringarna förstår. Våra hus, som förvandlats från skrajsna små stugor till kaxiga kåkar. Men det får bli en annan dag.

Dela gärna:
2 kommentarer till Bästa läsare

Brygghuset

Vi stånkar på i vårt lilla hus! Rörmokaren har kommit halvvägs och elektrikern är snart klar. Jag skrev tidigare om hur trist det är med badrumsinredning, men jag blev trots det väldigt nöjd med vårt val. En kombination av färdig skåpstomme och eget hantverk. I färgen svart, så klart.

Mest förvånansvärt är hur rymligt badrummet ändå blev, trots sina ynka kvadratmeter. Jag får en riktigt bra känsla här!

Compact living!

Svarta strömbrytare = bra val!

Även köksdelen tar form. Vi kunde inte motstå försäljarens lovord om induktionshällens fördelar. Dock fick den nya hällen installeras i stora huset, medan den lilla vanliga (och alldeles utmärkta!) spishällen hamnade i brygghuset.

Ett skåp kvar att montera. Yippie!

Mammas växter får övervintra i huset. Jag var inte sen att piffa i fönstret. Mitt älskade fönster!!

Novembersolen kämpar på.

Förkylning vik hädan! Recept från tidningen Land.

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Berg- och dalbana

Jag skrev tidigare om livets båda vågskålar. Veckan som gick bekräftar min tes. Glädje och sorg följs åt, likt ett kretslopp, och det är bara att följa med.

När oktober lämnar över till november knyter det sig lite i min mage. Ni som följer mig vet att vintern och jag inte drar jämt, och nu är det dags igen. Frusna bilrutor, kalla fingrar och hala vägar. Ingen återvändo. Trösten är den kommande adventstidens slingor, stjärnor och ljus. Den tiden tycker jag bättre om.

Just nu deltar jag i en utbildning där stor vikt läggs vid relationers betydelser. Det kan inte nog poängteras hur viktigt det är med relationer och trygghet. Stundtals, när jag i mitt arbete får social överdos, orkar jag knappt med mig själv. Då är det klokt och sunt att pausa och säga “nej tack”. Men ibland kan ett “ja tack” ge ny energi och glädje. Och jag är väldigt glad att jag tackade ja till en mysig middag med arbetslaget i början av veckan. Och jag är väldigt nöjd att vi hann se Leonardo da Vinci–utställningen.

Byte på kylskåpsdörren!

Vackraste dukningen! En tisdagskväll i Köpingsvik.

Finsmakarmeny!

Ett utmärkt sätt att möta novembermörkret.

Kerstins hem gav mig både inspiration och energi.

Kalmar slott i skymningen.

Sevärd utställning som slutar på söndag.

Slottsbutiken. Ett trevligt utflyktsmål!

Novembers första dag tog vi farväl av gudfar. Kyrkorummet och orgelmusiken träffar rakt i hjärtat och det gör ont. En solstråle, stark och ljus, riktades rakt emot oss när vi lämnade kyrkan. Med den kom värme och hopp. Prästen använde årstiderna som en metafor för livet. Ungdomens vår, vuxenlivets sommar, ålderns höst och vinterns vila. Det var fint.

Det blir så tomt…

“Man ska leva för varandra, och ta vara på den tid man har..”. Så sjöng han. Och det är precis så det är. Och ska vara.

Vi. Och snart är det sommar igen.

 

 

Dela gärna:
4 kommentarer till Berg- och dalbana

Badrum, bubbel och båge

Helgen absoluta måste (inte kul med måsten…) var att montera handfatet. Har vi tur så får lilla huset vatten på fredag. Och då menar jag i rören, ingen annanstans;) Handfatsdrömmen består av glas eller keramik, och är än så länge bara en dröm. Vi hittade ett “i-väntan-på-drömhandfatet” på det stora möbelvaruhuset. Det får duga så länge!

Badrumsinredning är förresten ingen rolig historia, såvida det inte finns stora pengar att spendera förstås. Jag menar, badrumsskåp.. Hur kul är det? Vi valde ett av alla tråkiga skåp för handfatet, och så tillverkade vi en egen hylla. Färg: lakrits. Otippat, va? Ni får se skåpet i sin helhet när rörmokaren är klar.

Vetskapen om att vi snart ska få ett fullt fungerande badrum och kök skapar en mycket angenäm känsla.

Svart. Som sig bör.

Redo för rör!

Nu har vi nog flyttat på sakerna i brygghuset ungefär tvåtusen gånger. Känns det som. Väldans hur vi kan stöka till det! Jag har gjort mina försök att städa och flytta undan, men precis i samma sekund som jag bär iväg en pinal, behövs den. Så det är bara att låta allt vara. Stök. Bök. Snart. Klart.

Jaha! Hur blev det så här?

Ett bra knep i dessa lägen är att dra igen dörren och göra något annat. Som att äta. Går alltid hem. I söndags brassade vi brunch när dotter med sambo kom på inspektion/nyfiken-i-en strut/krama mamma-besök. Väldigt trevlig och gott!

Och tro det eller ej, oredan i brygghuset kvarstod. Exakt som vi lämnade det.

Söndagsbrunch inklusive bubbel!

Sommarhimmel? Nej, i slutet av oktober.

Omväxlande väder. Här finns skatten!

Dela gärna:
2 kommentarer till Badrum, bubbel och båge

Blommorna

Jag ska medge att jag har tvekat, mer än en gång. Med en villrådig känsla har jag plockat med blommorna som jag i vintras tillverkade av värmeljushållare. Kommer det verkligen att fungera? Kommer det att se klokt ut?

Nu har jag svaret. Det blev bra och jag är nöjd. Och det är ju det som är viktigast. Om någon tycker att det ser ut som pyssel från förskolan, så struntar jag i det. Fullständigt. Annorlunda, återbruk och billigt. Det har varit ledorden under hela renoveringen, och dessa blommor får stå som ett stolt exempel på att det faktiskt går. Att både få utlopp för tokiga idéer och att återvinna.

Kommer ni ihåg? Bankelibank i vintermörkret.

Nu sitter de på plats! Jag kunde inte låta bli att placera en “katt bland hermelinerna”. Kan ni hitta den?

Det var jäkla klurigt att få plexiglaset på plats. Så fort skruvdragaren närmade sig den bakomliggande gipsskivan så puffade vitt gipsdamm ut. På det svarta. Bakom plexiglaset. Fult. Men med förborrade hål och dammsugaren i högsta hugg, lyckades vi till slut.

Från början hade vi små skruvar som skulle synas så lite som möjligt. Sen tänkte vi tvärt om. Svarta kraftiga farmarskruvar. Så mycket bättre! När de ändå kommer att synas, kan de lika väl synas ordentligt. En svart, smal hylla ska monteras i överkant. Under tillverkning!

Att såga i plexi var nervöst..

Fika = belöning

Kökskranen är som gjord för vårt lilla kök. Men vad gör en trälåda mitt ibland alla grå? Ni får se..

 

Perfekt? Ja!

Även badrummet inreds. Fortsättning följer.

Det ryktas att snön är på väg. Om ni vill slippa se den kan ni göra som eleverna; en glad gubbe på fönstret.

 

 

 

Dela gärna:
2 kommentarer till Blommorna

Belysning med mera

Sakta! Men säkert. Ja, ungefär så kan renoveringen beskrivas just nu. För när det gäller belysning och el så måste alla regler följas och elektriker tillkallas. Lite bygg, lite el, lite bygg och lite el. Allt kan inte göras på en gång. Det har jag lärt mig.

Även badrummet ska byggas efter kostens alla regler och det ska vara tätskikt, speciellt gips och gud vet allt. Och det tar också tid.

Men nu slår det oss! Att snart är det klart. Inkoppling av vatten återstår och sedan är det faktiskt väldigt nära.  Allt är inköpt och finns hemma, så nu är det dags för rörmokar´n att göra sitt. Därefter är det dags för mig att få ägna mig åt det roligaste jag vet: inreda!

Helt enligt önskemål har elektrikern monterat diskbänksbelysningen.

Nöjd!

Svarta eluttag kändes givet.

Små spotlights under takfoten ska lysa upp fasaden. Mys i höstmörkret!

I badrummet valde vi vridbara spotlights över handfatet.

Högt i tak! Och så den viktiga fläkten.

En vägg i badrummet får panel, i syfte att “mjuka upp”.

Liggande panel sänker och breddar.

Köksdelen sett från badrummet. Snyggaste kranen hittade vi. Ni får se närbild senare.

Jag är så glad att jag vågade lasera dörrarna svarta. Helt rätt stuk!

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bakslag

Livet är som en vågskål. Den ena vågskålen fylls med allt positivt som sker, stort som smått. Den andra med negativa händelser. Stundtals slår glädjens vågskål i botten och stundtals den ledsamma. Vid livets slut väger de båda skålarna lika, och balans råder. Så berättade en vän att han såg på livet, och det är en fin tanke. Ofta återkommer jag till liknelsen när tråkiga saker sker. För då vet jag, att snart vänder det och något gott och glädjande väntar.

Den senaste tiden har den ena vågskålen blivit tyngd av sjukdom, oro och förlust. Allt det där som dränerar energi och gör ont i själen. Allt det där som tillhör livet och som vi inte kan rå på.

Men nu är det dags för förändring, och påfyllning av gladskålen. Och jag tänker hjälpa den lite på traven. För visst går det att påverka mycket i livet, allt som inte är oåterkalleligt. En helg i huset. En trevlig dag på lantgård. Ett litet paket. En mysig middag på Ekerum. En stund i solstolen, trots att det är oktober. Ja, nu har jag samlat på mig en hel del.

Måla fönster. Ett skitjobb för somliga, ett toppjobb för mig!

Vitt, fint och redo för höstregnen.

Värmande sol i ryggen och tid för tankar. Många tankar. Så välbehövligt!

Det börjar bli riktigt fint, vårt lilla hus.

Gårdsbild i solnedgång. Nu njuter vi av vår fina stengång!

Lantbruksdag. En fin tradition för eleverna i Borgholms kommun. Kalvarna är populärast!

Ännu en uppskattad aktivitet.

Lite nätshopping piggar alltid upp;)

Vegetariskt på Ekerum.

Färgpalett i oktober.       

Min käre gudfar på den älskade altanen.

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Baluns på ön

Jag har tidigare skrivit om hur lätt det är att bli hemmablind och ta miljöer för givna. Under skördefesthelgen står det än en gång klart hur Öland lockar och drar. I skördetider sätts fokus på helt andra värden än sommarens. Människor återvänder till ön för att njuta av årets sista värmande solstrålar, och för att uppleva ön i höstskrud. Pumpan, skördefestens symbol, sätter färgkoden och överallt pyntas det.

Höjdpunkten för vår skördefesthelg var firandet av familjens 25-åring. Chili, bröd, goda ostar, rödbetor med chevré stod på menyn. Därtill Elins sjukt goda kladdkaka med vit choklad och valnötter. Ja, gott var det! Och mysigt hade vi!

Skördefestens signum, modell mindre.

Fin bukett i höstens färger.

Ja, så är det ju faktiskt!

Trångt vid lilla soffbordet när alla ville smaka Elins kaka!

Hon som vi firade!

Nya tallrikar i det Bladska hemmet. Färger passande en skördefest;)

Hund på besök. En rackare på att mysa!

Veckorna ramlar på och vardagens rutiner formar tiden. Säga vad man vill, men det är som allra bäst när allt bara är som vanligt. Det där med ekorrhjul, vardagstristess och enformigt liv … det är inte illa! För det är ju precis så vi vill ha det. Att allt ska vara som vanligt och precis som det brukar vara. Först när något händer, när något ruckar på rutinerna och sätter käppar i det där hjulet. Först då vet man att det är som bäst, när allt bara är som vanligt.

 

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Bunke

Politikens vindar blåser snålt och ännu vet ingen hur landet Sverige ska styras. Samhället gungar och det ger effekter ända in i min plånbok, till mina små besparingar. Gudarna ska veta att det inte är lätt att spara, men jag knatar på så gott jag kan. En liten månatlig summa blir ändå en hyfsad peng på sikt. Många bäckar små…ja, ni vet. Tyvärr börjar de där små bäckarna bli ganska små, och lite torrlagda. Sparkonton utan ränta och sparfonder som backar, eller i bästa fall ligger still. Osäkert! Ja!

Det händer då och då att Mats och jag springer på något snyggt, och då menar vi inte varandra;)! Vi kan se en snygg tavla, en skulptur eller (inte så sällan) konstglas. Någonstans djupt därinne i min småländska själ ligger fascinationen av glas och lurar, och ibland går det inte att stå emot. Som i helgen, när vi tog en liten promenad i lilla Borgholm. I ett skyltfönster, i en fin liten butik, står en bunke, av glas. Ja, namnet på den maffiga, mulliga megavasen är Bunke. Bara så. Inget märkvärdigt. Det gillar vi.

Efter en skogspromenad, i syfte att hitta svamp, trillar Ulrica och gör sig illa i handen. Bertil och hon tar sig hem och det visar sig att hon fått en spricka i handleden. I hyttan står en Bunke och väntar på att bli klar och så ska det bli. Det införskaffas ett höjbart bord, vilket möjliggör att hon kan färdigställa pjäsen. Det handlar om Ulrica Hydman Wallien och det blir hennes sista unika alster. Vem kan motstå ett föremål med denna proveniens? Inte vi. Nu är den vår.

För att återknyta till min inledning. Kanske är det en efterhandskonstruktion, eller en täckmantel för ett (onödigt?!) lyxförvärv. Må så vara. Om nu sparande av pengar inte räntar sig, varför då inte investera i vackra föremål som vi dessutom får njuta av? Varje dag. Inte vet vi om våra val ger schysst avkastning i framtiden. Men för närvarande känns det minst lika säkert (eller osäkert) som att sätta in pengar på ett konto. Och det sker garanterat utan njutning. Varje dag.

Investering?

En annan glasskulptur som vi inte kunde motstå.

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar

Blandat

Veckan som gick kändes som höst, sommar och vår. Samtidigt. What? Efter välbehövliga regn på en uppvärmd ö startar naturen om. Som om det vore vår. Igen. Kastanjen, vars löv föll under den heta julimånaden, visar sina spröda ljusgröna löv och små, små blombebisar och gräset är grönare än någonsin.

Hur blir det här nu då? Kylan, som står och stampar i farstun, klipper de små skotten på en natt. Förmodligen. Ur led är tiden.

Olivträdet tackar och bugar för regnet.

Vita blommor klänger längs taket på altanen. Och doftar ljuvligt!

Gamla fina pelargonen har fått den allra djupaste färgen.

De här snyggingarna har tittat fram.

Ölandstokarna som funnits på tomten väldigt länge. Kräver ingenting. Bara finns.

Kastanjen har fått vår-feeling.

Återhämtning de lux!

Vår egen guldgruva. Rödbetor, morötter och potatis. Vad mera krävs?

Terminsstart och förkylning. Dessa ständiga följeslagare! Så även denna höst. Men, i kombo med husfix, god mat och vila står jag rycken!

Matt, vitt kakel får balansera det mönstrade golvet.

Nöjd! Detaljerna i badrummet blir nog ganska svarta. Tror jag…

Nu är det dags för mina bankeli-bank-blommor att ta plats;)

Blivande lamphållare. En arbetskamrat såg bloggen och gröna gubben fick en kompis. Tack Anette!

Ännu några dagar för uteserveringen på Pappa Blå.

Mysig söndag hos Elin och Ulf i den nya lägenheten.

Vi bjöds på godaste brödet!

Mumsig burgare på Kalk i Löttorp. Härlig atmosfär!

Fredagseftermiddag. Mys!

Alltid lite vemodigt att lämna huset. Men det är ju liksom grejen. Att längta.

 

 

 

 

 

Dela gärna:
Lämna en kommentar
« Äldre inlägg

© 2018 Blads blogg

Tema av Anders NorenUpp ↑