Är du kvar kära läsare? Vilken himla tur!

”Livet kom emellan”. Märkligt uttryck! Kom emellan vadå? Livet är väl det som pågår hela tiden, varje sekund? Eller? Vad kan klämma sig emellan själva livet? Va?! Nej, nu ska jag sluta.

Något kom i alla fall emellan. I mitt liv. Lust, driv och engagemang sätts på paus. På obestämd tid. Orken läggs på det viktigaste, allt annat får stå tillbaka. Så blir det ibland. I livet.

Kreativiteten har inte blomstrat, det vore synd att påstå. Men jag kan ana en gnutta längtan att färdigställa köksön, plocka ut sommarmöblerna på gräsmattan och få ner de stackars plantorna i jorden. Ja, de står fortfarande snällt och väntar i sina små krukor. Små, pinniga stackare. Medan dagarna går och jag fokuserar på annat. På det som är viktigast. Livet.

Likt ett gammalt tröskverk, som stannat mitt i skörden. Så känns det att börja skriva igen. Därför väljer jag ett antal bilder, utan inbördes ordning.  Bara för att komma i form, för att satsa på nytt. För allt blir bra. Nämligen.

Lilla huset väntar på oss.

Inte mina färger, men väldigt fin ändå.

Fin kappa från Rili

Eleverna reste tillbaka i tiden. En dag utan mobiler! Jo, det gick.

Fiber på gång!

I Rom är det ristat i sten.

Badrumsspegel som jag tycker om.

Nya madrasser (mjukare!) är inköpta till huset. Dessa är nu till salu. Som nya!

Jo men visst. Ett mera osammanhängande blogginlägg får man leta efter. Avspeglar mitt sinne ganska bra just nu. Tjipp tjopp!

..blev glaset på Glasriket Open när Sveriges främsta glasblåsare tävlade. Största fatet och längsta cylindern. Väldigt spännande och imponerande att se, och flera kända glaskonstnärer fanns i publiken. Men. Min polare Anneli vann tävlingen på 80-talet. Och det är fränt! Riktigt fränt!

Den blev ju ganska lång.

Koncentration. Och domarna tar tiden.

Den fina lilla hyttan. Värd ett besök!

Det har varit dåligt med tillskott till min glassamling på senare tid. Men nu har två flyttat in. Dock inga Orreforsare, men väldigt fina. Svartvitt mönster och ”mulligt” glas.

Och så dagens bevara-Romresan-bild. Stora, bulliga flaskor utanför en vinbutik. Snyggt!

Många fester senare..

Så mycket finare än vårt Systembolag.

Inte en vinbutik, men väl en finbutik (nödrim!). Nästa helg hittar vi på lite kul! Udda prylar i en udda butik. Ja, Udda helt enkelt.

Den här dörr.. förlåt skylten, hittar ni norr om Köpingsvik.

I naturen kan man nästan höra hur det växer. Fröna är i backen, så även potatisen. De små ömtåliga plantorna åker in och ut morgon och kväll, ett jäkla kånkande.. Men vad gör man inte för att skydda de små liven? När jag en natt glömde paprikaplantorna, och de hängde som små blöta trasor, ifrågasatte jag värdet av arbetet. Kan jag inte bara köpa paprikor i affären? Jo, klart jag kan. Men det är inte samma sak. Så jag kånkar på!

Efter ett par timmar i värmen piggade de på sig!

Rättning i leden!

Välkomna tillbaka!

Och så har det varit byte på kylskåpsdörren.

Ett virus (eller tusentals?) har stört mitt liv och leverne på senare tid. Oavsett antal, så har kampen mot halsont och feber varit lång och seg. Egentligen föredrar jag en rejäl influensa med sängläge som enda alternativ, än en fegisbacill som bara ligger någonstans i kroppen och lurar. Jag hatar (kraftuttryck, jag vet) att känna mig sjuk och inte kunna styra med allt som jag vill. Nu har livsandarna återvänt, och jag hoppas att viruset och jag har sagt upp bekantskapen. För den här gången…

Nog med pip och gnäll! Påsken har passerat och värmen omfamnar oss. Hönor, tuppar och fjädrar fick kompledigt i år. Även om jag piggade på mig under helgen så infann sig varken lust eller ork för pyntande. Det blev trevliga dagar ändå! Fika med vänner, ännu ett födelsedagsfirande (pappa;), god mat, vila och sol. Sämre kan man ha det.

Fin påskpresent

Barnsligt roligt!

Köpefika smakar alldeles utmärkt, och sparar dessutom på krafterna;)

Här kan man sitta.

Snart får pelargonerna flytta ut på heltid.

På alla sätt och vis försöker jag bevara semesterkänslan från Rom. Bilder är bästa sättet att ”ta sig tillbaka”.

Direkt från kalla Norden. Innan vi fick hotellrummet;)

Påven har snygga lampor men han behöver fixa taket;)

Lilla brygghuset undrar nog vad som händer. Var är ni? Varför har hammarslagen tystnat? Ja, vi är ju ute och far, och hålls med annat.

Gubbarna håller ställningarna så länge. Eller lamporna.

Det lockar mera att vara utomhus. Förstås.

En sväng till lilla svärmor i huvudstaden har vi också lyckats få till.

Mor och son

Rätt nöjd är jag. Där fick du, virusjäkel! Igår toppade vi allt med en Alstermoresa. Min kära hembygd, alltid lika fint att besöka.

Här började mitt liv (foto från 70-talet?)

Efter några dagar i Rom är vi åter hemma på ön. Vi har hämtat energi i den eviga staden, och vi har fyllt på med mat, dryck, vackra omgivningar och upplevelser. Ni skulle somna om jag visade alla bilder. Alla ”måste-sevärdheter” är avbockade till min makes stora lycka. Som den historienörd han är, har han njutit, wow:at, läst, lyssnat och lärt. Själv har jag, likt en bergsget, gjort honom sällskap genom utgrävningar, ruiner och palats. Och det är imponerande! Inte tu tal om det. Wow!

Mina ögon har upptäckt andra vyer och föremål, som jag valt att fotografera.

Fönsterluckor på alla hus. Så fint!

Jag njöt av att öppna dessa varje morgon.

Bästa sättet att ta sig fram i Rom.

Alla vackra lampor och lyktor!

LITE större än den vi har på brygghuset. Knack-knack;)

Second hand a´la´ Roma

Förstörd, enligt många. Fin, enligt mig.

Café med broderade dukar.

Cool butiksinredning!

Vår i Rom

Och så maten. Förstås! Pasta, pizza- check. Gnocchi- check. Tiramisu, pannacotta- check. Sambuca, Prosecco- check. Bland annat.

Och så den jobbiga delen. Det nya ordet ”flygskam”. Ja, den känner vi. Skammen att bidra till miljöförstöring. Till vårt försvar: vi flyger väldigt sällan (om det nu är någon ursäkt!). Klimatkompenserar, och rodnaden på kinderna lägger sig en aning…

De vackra pinjeträden

Fotografen;)

Mängder av föremål har passerat genom livet. Några minns jag mycket väl, medan andra har fallit i glömska. Totalt. Jag vet inte ens att minnet av en pryl finns kvar någonstans långt därinne, förrän jag ser den.

I Växjö, för en dryg månad sedan, hände det. På en fin second-hand-butik stod en tallrik på en hylla. En barntallrik. En sån där vars motiv uppenbarar sig i takt med att maten på tallriken äts upp. Lite i taget. Motivet väckte mitt minne på en sekund. ”En sån tallrik hade ju jag!” Ja, ni vet känslan. Om jag köpte den? Givetvis.

Jag minns den så väl.

Under samma Växjö-tripp besöktes en butik som höll på att plocka ihop. För alltid. I ett hörn stod två gamla planscher och såg bortglömda ut. Motiven väckte mitt minne igen. En sekund. ”Såna fanns på damfriseringen där hemma!” Fullt förvissad om att de icke var till salu, frågade jag ändå. På vinst och förlust. Det var de. För hundra kronor, typ. Underbart!

Lite nött, men det gör ingenting.

Supertrendig. Då. En skatt. Nu.

Jag behöver knappast bli påmind om att det nu är mars. Hög tid för fröna att komma ner i jorden. Det small bara till (lätt överdrift) innan de gröna, sköna bladen tittade upp.

I takt med förhöjd grönsakskonsumtion utökas såväl årets grönsaksland som kompostbehållare. Mycket skal blir det. Om man säger så…

Grönkål. Nytt för i år. Blad i form av hjärtan…

Ute regnar det mest hela tiden. Inne fylls rummen av Mello-låtar. Vi peppar inför kvällens final. Det är roligt. Heja Lundvik! (Förlåt Arvingarna)

Om och om igen. Det hör till.

I helgen var det nödvändigt att göra något annat, att åka över bron. Ibland skriker kropp och själ efter återhämtning och nya intryck.

Ett trevligt utflyktsmål, inom rimligt avstånd, är Kosta. Mitt hjärta klappar lite extra för glasbruksbygden, och jag slutar aldrig imponeras över glaskonsten. På Kosta glashotell finns massor av glas! Allt belyst. Det är det som är grejen. Glas + belysning. Då händer det grejer!

Och så lite shopping på det. Och så lite god mat. Och så färden hem genom ett mörkt Småland. Mys! Och sen Mellon. Bra dag helt enkelt! Kropp och själ i balans.

Till salu. Om du har ett par miljoner till övers…

Belyst bar i blått!

Belyst glas vid trapporna.

Lite mat och dryck för att balansera alla intryck.

Glas i all ära, men inget går upp mot solljuset så här års. Inget.

Eftermiddagssol vid huset

Välkomna!

Byte på kylskåpsdörren! Söte lille Östen som följer oss genom året.