Dagarna lunkar på i ett ganska skönt tempo just nu. Det går ju alltid att hänge sig åt pip och gnäll, men vad vinner man på det? Inte mycket.

Vintern har gett sig tillkänna på vår ö, och den årstiden toppar ju inte min lista. Men jag försöker hitta det vackra, företrädesvis på den varma sidan av fönstret. ”Allt har sin skönhet, men det är inte alla som ser den”, som en gammal filosof sa. Så sant.

Kvällsarbete i brygghuset kräver tända ljus och musik.

Slingan därute får lysa ännu några dagar.

En värmande fika.

Arbetet har varit att betsa. Bland annat…

Snart dags att flytta in soffan!

Jag kan inte se mig mätt på lilla badrummet!!

En stund vid tv:n när vinden viner utanför. Mysigt.

En stund vid fönstret i morgonljuset. Också mysigt.

Jag är lite orolig för alla enar. Sommarens värme tog hårt på dem..

Fågelrestaurangen har öppnat igen (och gungan får hänga kvar)

Är det dags att blomma nu?!

En väldigt fin bukett som jag fick av gudmor på min födelsedag.

Och ett fint kuvert från mor och far. Det stora paketet var annorlunda… (återkommer till det!)

Därtill mängder av ”digitala” gratulationer. Jag blev rent av generad! Tack.

Som en saga skapad ur sorg. Jag läste den där recensionen. En paradox som väckte min nyfikenhet. När jag sedan såg en bild från utställningen var jag fast. Jag måste se den! Jag måste dit!

Min önskan slog in. På jullovet besökte vi Fotografiska museet i Stockholm. Vilken upplevelse, vilken njutning och vilken energikick! Hela konceptet ”Fotografiska” är ju i sig en enda stor njutning. Tur att jag inte bor i huvudstaden, för då hade jag väl hängt där dagarna i ända.. Byggnaden, restaurangen, utställningarna, butiken, hela atmosfären. Alla rätt för mig!

Lika vackert på utsidan som på insidan.

Gröna lund i fjärran.

Den där sagovärlden, Wonderland, är skapad av fotografen Kirsty Mitchell. Hennes mamma, som var lärare, läste sagor för lilla Kirsty. Efter mammans död förenades dessa sagominnen med kreativitet. Det blev ett skapande sorgearbete, som pågick under fem år. ”Wonderland – en dröm att förtrollas och omslutas av under årets mörkaste tid”, som det uttrycks på museets hemsida. Om jag blev förtrollad? Ja, men jisses!

Ja, ni fattar!                                                (foto av Kirsty Mitchell)

Spana in skuggorna på ryggen.                             (foto av Kirsty Mitchell)

Min absoluta favorit! Jag återvände till detta fotografi flera gånger.         (foto av Kirsty Mitchell)

Från en annan utställning. Också fin, men inte tillnärmelsevis lika fin som Wonderland. (foto Arvida Byström)

Brickorna i restaurangen

Som ung tjej älskade jag att titta på frisyrer, kläder, smink, färg och form. Mitt tonårsrum tapetserades med klipp från olika magasin och jag kunde försjunka i bilderna i timmar. Och bara drömma.

Moster Siv arbetade på Ingrids Damfrisering, och jag fick så småningom förmånen att arbeta där på lördagar. Jag fönade, tuperade, sprayade och gjorde folk vackra inför lördagsdanserna.  Jag ville bli frisör. Livet och yrkesvalet tog en annan väg, men intresset lever kvar, i allra högsta grad.

Den här utställningen och dessa fotografier träffade rakt i hjärtat. Både i hjärtat på den jag är idag, men även i hjärtat på mitt yngre jag, tjejen som vävde framtidsdrömmar i tonårsrummet på Storgatan i Alstermo.

Den här utställningen och dessa fotografier- missa den inte! Se den. Det finns inget liknande.

Uppdatering från brygghusfronten. Det lilla badrummet blev över förväntan. Känslan är go, det är trivsamt (om det nu behöver vara det på en toa..) och allt är nytt och fräscht. Och så vatten. Jag säger då det.

En liten rosa adventsstjärna är redan placerad;)

Titta! Det rinner!

Resten av huset börjar arta sig och jag var inte sen att hämta en ljusstake till fönstret. Färgen hann knappt torka. Resterande målning underlättas av ett numera uppvärmt hus. Vi har ju fått el i boningen också. Jag har faktiskt bara gått dit och tänt upp belysningen. Bara för att jag kan.

Paret Blad i arbete en sen kväll.

Veckan har även bjudit på finmiddag med dotter och sambo. Hemligt var det när vi skulle infinna oss i Kalmar, och hungriga skulle vi vara. Och det var ju inte så svårt… I deras fina lägenhet mottogs vi med juliga snittar och bubbel. Så festligt. Därefter en härlig middag på Kalmar Kök och Bar. Fint ställe. Rekommenderas.

Jag har lärt henne allt jag kan;)

Smaskiga såser på rad.

En dag på jobbet kan vara en dag på Konstmuseum. Där fick eleverna arbeta kreativt med tema ”Kroppshets”. Ständigt aktuellt och väldigt viktigt. En angenäm dag med förträffliga ungdomar!

En uppgift var att skissa och det var en utmaning.

Annars är det grått, blött och ruggigt. Ingen kan tycka att det är skönt ute i dessa dagar och det är svårt att se skönheten i naturen och vid havet, hur gärna jag än vill och hur mycket jag än försöker. Då gäller det att balansera med ljus, värme och mys inomhus. Och då väljer vi gärna en fika hos kära mor och far. Där finns allt det där goa, allt det där som vi behöver.

Jag menar: Hur kul är det?

Gott och gemytligt på Torsgatan.

Till sist en lusse-hälsning från förr.

Idag blir det lite babbel. Ingen röd tråd kan binda samman dagarna som gått. Det har varit festligheter, mysig fika, adventsinspiration, shopping och lite inredning. Bra dagar i Blads liv, helt enkelt.

En helkväll på Ekerum blev present till käraste vännen.

Besök hos kusin med fru. Fick en dos inspiration till advent!

Dags för glögg! Varför vänta?

Lilla skåpet i köket är tillverkat av en låda som vi hittade i uthusen. Och ett litet fönster;) Alla glas fanns i huset när vi köpte det. Så fina!

Coola muggar. Second hand.

En sommarpresent passar som bäst just nu.

Och så har vi letat lampor till lilla huset. De två gubbarna ska ta plats i taket och hålla lampsladdarna. Den planen har funnits länge. I lördags hittade vi lamporna vi ville ha.

Klara, färdiga…. Snart är det dags att ta sig upp i taket!

Lampsladdarna… fortsättning följer.

Och så hittade vi största stjärnan. Ska bli något fint i stora fönstret!

Så. Nu får gärna två veckor gå snabbt som en blinkning. Jag vill ha advent. Nu. Vi behöver ljus och jag behöver pyssla! Lägenheten är omgärdad av byggställningar och det ska bli så skönt att få bort dem. Stjärnorna ska upp!

Söndag kväll. Pasta och sallad. Massor av ljus. Och ful byggställning.

Jag har tidigare skrivit om hur lätt det är att bli hemmablind och ta miljöer för givna. Under skördefesthelgen står det än en gång klart hur Öland lockar och drar. I skördetider sätts fokus på helt andra värden än sommarens. Människor återvänder till ön för att njuta av årets sista värmande solstrålar, och för att uppleva ön i höstskrud. Pumpan, skördefestens symbol, sätter färgkoden och överallt pyntas det.

Höjdpunkten för vår skördefesthelg var firandet av familjens 25-åring. Chili, bröd, goda ostar, rödbetor med chevré stod på menyn. Därtill Elins sjukt goda kladdkaka med vit choklad och valnötter. Ja, gott var det! Och mysigt hade vi!

Skördefestens signum, modell mindre.

Fin bukett i höstens färger.

Ja, så är det ju faktiskt!

Trångt vid lilla soffbordet när alla ville smaka Elins kaka!

Hon som vi firade!

Nya tallrikar i det Bladska hemmet. Färger passande en skördefest;)

Hund på besök. En rackare på att mysa!

Veckorna ramlar på och vardagens rutiner formar tiden. Säga vad man vill, men det är som allra bäst när allt bara är som vanligt. Det där med ekorrhjul, vardagstristess och enformigt liv … det är inte illa! För det är ju precis så vi vill ha det. Att allt ska vara som vanligt och precis som det brukar vara. Först när något händer, när något ruckar på rutinerna och sätter käppar i det där hjulet. Först då vet man att det är som bäst, när allt bara är som vanligt.

Veckan som gick kändes som höst, sommar och vår. Samtidigt. What? Efter välbehövliga regn på en uppvärmd ö startar naturen om. Som om det vore vår. Igen. Kastanjen, vars löv föll under den heta julimånaden, visar sina spröda ljusgröna löv och små, små blombebisar och gräset är grönare än någonsin.

Hur blir det här nu då? Kylan, som står och stampar i farstun, klipper de små skotten på en natt. Förmodligen. Ur led är tiden.

Olivträdet tackar och bugar för regnet.

Vita blommor klänger längs taket på altanen. Och doftar ljuvligt!

Gamla fina pelargonen har fått den allra djupaste färgen.

De här snyggingarna har tittat fram.

Ölandstokarna som funnits på tomten väldigt länge. Kräver ingenting. Bara finns.

Kastanjen har fått vår-feeling.

Återhämtning de lux!

Vår egen guldgruva. Rödbetor, morötter och potatis. Vad mera krävs?

Terminsstart och förkylning. Dessa ständiga följeslagare! Så även denna höst. Men, i kombo med husfix, god mat och vila står jag rycken!

Matt, vitt kakel får balansera det mönstrade golvet.

Nöjd! Detaljerna i badrummet blir nog ganska svarta. Tror jag…

Nu är det dags för mina bankeli-bank-blommor att ta plats;)

Blivande lamphållare. En arbetskamrat såg bloggen och gröna gubben fick en kompis. Tack Anette!

Ännu några dagar för uteserveringen på Pappa Blå.

Mysig söndag hos Elin och Ulf i den nya lägenheten.

Vi bjöds på godaste brödet!

Mumsig burgare på Kalk i Löttorp. Härlig atmosfär!

Fredagseftermiddag. Mys!

Alltid lite vemodigt att lämna huset. Men det är ju liksom grejen. Att längta.

Idag när regnet står som spön i backen känns det passande att vila ögonen på några av sommarens alla bilder. Värmen återkommer nästa vecka, så detta ska inte läsas som ett  ”Tack-och-hej-sommar-inlägg”. Viktigt.

Paus med kaffekorg på väg till Stockholm- bröllopsdagen

Picknick vid Karlbergskanalen när solen gick ner..

Gott! Gott! Gott!

Bubbel och sommar=sant! En alkoholfri goding till höger. Tips!

Vi hejade på Sverige!

Sommarstaden Kalmar. Fika med utsikt!

Vilka färger!

Hittade ett fat som matchar våra rödbetor. På loppis? Svar: ja

Dotter med sambo åkte på en drömresa till USA. Och vi fick presenter!

For me!

Planeringen för hösten. Tomma rader speglar en hjärna på sommarlov.

Sommarkänsla på väggen.

Ja, jag vet! Många hjärtan blir det. Och här kommer ett till:

.. eller gott och blandat. Men ska det börja på B, så ska det! Idag blir det blandade bilder, och lite gott.

Coolaste kroken fick följa med hem från en second hand-butik. Gillar den skarp!

Köpte även kuddfodral. Kan inte bestämma om de är snygga eller fula.

Leksakshörnan finns kvar. Tjejerna har sedan länge åkt hem, men jag vill ha allt kvar.

Ugnsvärme + denna sommar= NEJ. Men nu har den första äppelpajen slunkit ner.

Skördetid på Storgatan!

Och så har skolan börjat. Det är elever, inte svanar, till höger. Sämre arbetsmiljö kan man ha!

I skrivande stund hör jag tv:n i bakgrunden. Där meddelas att värmen ska dämpas något. Skönt tycker vissa, trist tycker andra. Känslan för värmen beror väl på hur man kan spendera sina dagar. För oss som kan välja plats och aktivitet är det lättare, och för alla som arbetar eller har andra ”måsten” blir det självklart påfrestande. Svalka vid havet är vårt sätt att möta dygnets varmaste timmar.

Kan det bli bättre?

Coolaste strandmadrasserna från 70-talet! Mina föräldrar har sparat en del godbitar, till vår stora glädje.

Matordningen blir lätt till oordning i värmen, och hungern ger sig inte riktigt till känna. Däremot ”fnattas det” diverse godsaker (läs onyttigheter), vilket kan avläsas på vågen. Hua! Men en och annan redig middag har serverats:

Egen odling , minus melonen;)

Sommarens skönaste kväll med godaste fiskgrytan hos vänner. Månen lyste upp vägen hem.

Vattenmelon! Vattenmelon!! Vattenmelon!!!

Många stunder i skuggan blir det! Någon enstaka gång ser jag moln på himlen. Som liten låg jag ofta och tittade på molnens formationer och fantiserade fram figurer. Då ska det vara fluffiga bomullsmoln:

Molnstudier = avkoppling

Väl uppe ur vilstolen tog vi en tur till svärmor i Stockholm. Där var det, om möjligt, ännu varmare. Hon bor väldigt vackert på Kungsholmen och vi spenderade dagarna i ett stilla tempo.

Fikapaus, med obligatoriska äggamackan, vid vacker sjö.

Vi sökte skugga i den välvårdade innergården.

Picknick vid Karlbergskanalen i solnedgången lockade mer än ett restaurangbesök.

Tro nu inte att vi enbart har slappat. Vi (Mats!) har lagt några timmar på lilla huset. Taket är klart. Nu måste jag försöka skaka liv i skapandelusten och fundera över lampor. Bland annat …

Stående panel för att förstärka höjden …

… möter liggande panel, där lamporna ska placeras.

Nu ska golvet dammas av. Klart för golvläggning!

Det sorgliga i den här bilden är att allt är nerbränt. Det roliga är att jag har köpt en gunga!

Vi skiftar boende mellan stan och landet just nu, och vårt största huvudbry är att hålla ordning på vilka matvaror som finns på respektive ställe. I huset finns ingen dator, därav avsaknaden av blogginlägg. Men nu är vi i stan, jag har landat vid datorn en stund och ikväll ska mor och far komma på middag. Bra liv alltså!

Veckan innehöll en tur till Göteborg. Spelningen med Ed Sheeran möttes av ljumma recensioner i flera tidningar, men jag lägger ingen större vikt vid dem. Upplevelsen, att tillsammans med tusentals andra, få känna basen i magen och stå mitt i folkhavs-sången, är härlig. Att just denne artist står ensam med sin gitarr på en gigantisk scen gör inte känslan sämre. Jag tycker om att gå på konserter, helt enkelt!

Vi och tusentals andra! Tur att vi hade bevakning vid sidan;)

Mitt sällskap för kvällen! Tur vi tog med oss tröjor;) Närmare 30 grader …

Dagarna på östkusten har inrymt: sol, bad, lite renovering, aningen dålig nattsömn, god mat och en bokrelease. Jag fick nämligen äran att vara med på ett hörn i skapandet av en barnbok.

Egen skörd förgyller våra middagar.

Några timmar i brygghuset blev det, företrädesvis kvällstid.

Loppisfyndade fönsterluckorna kommer snart att få sin plats.

Och så har vi äntligen beställt golv. Här en liten kik på blivande badrumsgolvet.

Läs mer om boken här

Åtta minuter från huset på cykel. Ja, vi tog tiden!

Och när de flesta av oss stånkar och pustar över värmen, vill jag påminna om vädret för några månader sedan. Då ville snön komma in i vedboden;)