Auktioner på landet doftar sommar! Men även i smällkalla vintern kan du sitta i värmen och buda på tilltalande föremål. Auktioner på nätet är roliga, spännande, lättillgängliga… och farliga. Ja, inte livsfarliga direkt. Men om du en fredagskväll efter god mat och vin hittar ett föremål som attraherar dig, då kan det gå illa. Det är nämligen hur enkelt som helst att ryckas med i budgivningen. Det där föremålet framkallar ett ha-begär och en vinnarskalle som du inte trodde fanns.  Du SKA vinna! Att de där siffrorna som du trycker in faktiskt handlar om pengar (dina pengar!), är för tillfället glömt. Så testa gärna nätauktioner på en vardagseftermiddag, strax före lön. Det blir säkrast så!

Som tur är har jag hittills lyckats sansa mig, även om jag känt fläkten av ”vill-ha-vindar” dra förbi… Och några auktioner har jag vunnit!

Tripp, trapp, trull. Tre bord blev det, och här är det största.

Eftersom jag inte har min egen box kvar så är jag nu glad ägare till denna. Spisarbox från Alstermo bruk!

Däri fanns en del skivor, främst för barn.

Hög hatt i originalkartong. Lycklig blev jag!

Bara för att göra och se någonting annat än Öland åkte vi med vänner till Växjö. Det blev lagom avstånd i bil, eftersom vi även hade en fyrbent passagerare med oss. Några bilder får illustrera födelsedagshelgen, som blev helt i min smak!

En bukett från Elin och Ulf kom med bud. Mina färger!

Nostalgipresent! Varje födelsedag när jag var liten fick jag träskor av min bästa vän. Så även denna dag!

Lunch på supermysiga Pukebergs glasbruk.

Makaber syn… Två huvuden i en påse!?

Ingen fara! Det är bara jag som har shoppat. ”Vad ska du ha dem till?!”

En trevlig kväll på Bishops Arms fick avsluta dagen.

Livet på landet medför viss samvaro med djur. Det hör till, vi vet! Helt okej för oss så länge djuren håller sig på rätt sida av väggen, det vill säga utanför! Vi har tätat vårt hus både här och där, och gjort allt som står i vår makt för att hålla diverse småkryp borta.  Nöjda kan vi konstatera att vi hittills stått som segrare i krigföringen mot möss. Tills förra helgen, då vi besvikna beskådade hur två triumferande möss erövrat diskbänksskåpet. Vi kunde nästan höra segerjublet, och kalaset bestod av söndergnagd disksvamp. Grön. Snopna och slokörade svalde vi nederlaget, för att omgående ladda om fällorna. Vi vann!

Nu undrar ni kanske hur de tog sig in i vårt mus-säkerhetsklassade hus. Jag har burit in dem. De har åkt vedtaxi. På vägen från vedboden in till värmen har de suttit och njutit av utsikten från vedkorgen. När vi sedan lämnade huset kunde festen börja. Vad har jag lärt mig av detta? Att inte ha färdigladdade vedkorgar i vedboden! Jo då, tro det eller ej, men ibland gör även jag korkade saker.

Den här musen har flyttat in hos oss. Funderar på att lägga lite ved i ryggsäcken.

Hur kaotiskt det än har varit under renoveringen och hur mycket virke och skräp som än har legat på golvet, så har jag aldrig givit avkall på att dekorera. Tja, dekorera är väl att ta i, men jag har piffat till det och tillfälligt förbättrat situationen, kan man säga. Redan som liten tös hade jag inredningsintresse. Ofta roades  jag av att boa in mig på andra ställen än i mitt egna rum. Jag minns hur jag i källaren (bredvid frysboxen) inredde en liten hörna med mattor, kuddar och pinaler. Koja, modell lyx! Under tonårstiden däremot förändrade jag mitt rum oftare än pappa hann tapetsera. En eloge till mina föräldrar som ställde upp på alla mina påfund. Jag tror faktiskt aldrig att de sa nej.

Jag menar så här kaotiskt.. Då hade vi inte långt från landet rott, som man säger i Småland;)

Munter make vårt första nyår i huset. Jag menar, hur mysigt kan det bli?!

Hur pass i vägen var syrener, tända ljus och skyltar när köket skulle monteras? Mysigt, tyckte jag… Grrr, väste Mats.

Golv? Det räcker väl med spånskivor? De går utmärkt att stå på när det ska pyntas!

Va? Måste vi limma tapeten innan jag inreder? Räcker det inte att den sitter uppe med två häftstift?

Paus i renoveringsfabriken en tidig vårdag. Gissa vem som äter kalvsylta, och gissa vem som dricker bubbel;)

Glöggmys i stenmassorna!

Choklad är ju aldrig fel. Inte lakrits heller, helst salt. Kakor är också gott, speciellt min mammas;) Men när jag får välja fritt så blir det något gott med bär. Bär är sommar, bär är lagom sött och de har färger som tilltalar mig. Nyårsaftonens dessert innehöll därför bär, eftersom jag fick välja. Jag bjöds på en supersmarrig vaniljpannacotta med hallon, blåbär, björnbär och jordgubbar.

Det ser ju riktigt proffsigt ut. Kan det vara hos mig? Glasen är från Älghults glasbruk. Pappa köpte dem till mig när jag fyllde trettio, alltså för ett par år sedan..

Paj bakad av dotter Elin. Hon bakade gärna när hon bodde hemma.

Ny dag och nytt år. Idag kliar det i plocka-undan-julsaker-fingrarna. Nu är det över för mig. Nu räcker det. Nu vill jag inte se en tomte till. Märkligt att det kan förändras över en natt, men så funkar jag. Nu längtar jag efter ljus, ett dammfritt hem och vita tulpaner. Det frasiga ljudet av en stor bukett, med en doft där våren kan anas.

”Vi såg att ni var här. Vi såg ditt hår!” Det där har jag hört ett antal gånger. Jag håller på att skratta ihjäl mig (eller bör jag bli beklämd?) när jag ser fotografier på mig under årtionden tillbaka. Jag har likadan frilla på varje foto, typ. Ja, men kom igen! Likadan frisyr ÅRATAL tillbaka. Skolfotografen kan ju bara klippa in min frilla och återanvända den varje år. Sedan kan han skära ut en oval, likt de gör på nöjesfälten, så kan jag placera ansiktet däri. Ja, jisses!

För det sitter hårt inne att förändra frisyren. Det här är ju jag! Så in i bomben jag! Jag förstår inte hur alla ni som förändrar form och färg efter modet vågar. Min beundran till er!

Sommarblekt

Ej fastställt år, ej heller frisyr…

Vem sa hockeyfrilla?!

Med risgryn!

Jag ville hänga upp en stor knallrosa noshörning i trappan. Den var rolig, tyckte jag. Det tyckte inte Mats. Lyckligt lottad som jag är, säger maken nästan aldrig nej till mina idéer, även om han ibland irrar med blicken och tänker: händer detta på riktigt? Men när noshörningen kom på tal tog han sig ton. ”Den kommer aldrig in i vårt hus!” Och så vidare. Jag försökte ändå smussla med den hem från butiken, men det var svårt att smyga in ett noshörningshuvud stort som en fotboll i bilen. Jaha, vad gör jag nu? Hur ska jag lyckas genomdriva detta? Sååå: Jag vek ner mig (tro det eller ej;) men fick ändå min vilja igenom. På mitt sätt.

Ser ni den? Och rosa blev den också

När vi ändå tittar på söta små djur. Gosedjur kan användas på olika sätt, här som praktiska nåldynor att sätta runt handleden. Från Beabrave.

Aajjj!

I juletid går min spellista varm, till glädje för alla och envar! Nja, okej, kanske inte alla. Jag kan ana ett visst motstånd när jag redan första advent vill påbörja lyssnandet för att höja julfeelingen. “Nej, inte än!!” hörs någons stämma, vilken jag inte låtsas om.  Själv hävdar jag att lyssnandet bör starta i god tid. Jag vill nämligen bli rejält less på julmusiken när helgerna är över. Om julmusik kunde barra, skulle jag slänga ut den vid nyår. Så urless vill jag bli! Först då får Magnus & Co vila till nästa år. Ska vi säga november?..

I bilen kommer ingen undan!

Musik som håller året runt, varje dag, ja helt enkelt alltid, är Ledins! I går fanns hans bok i en av klapparna. Yes! Mina vuxna barn kan hans låtar utantill. Om man blir impregnerad av en viss musik sedan barnsben så sätter den sig i märgen. Dessutom har de följt med morsan på ett antal konserter. Stackare? Nähädå! Elin imponerade med sina Ledinkunskaper i ett musikquiz häromveckan. Tänk vilken bedrift av en 24-åring!

  

Och på tal om Ledin. I samband med en spelning på Borgholms slott sommaren 2009 passerade han utanför vår lägenhet. Dessvärre var han inte på väg till oss, utan till Pubben. Fel val av honom, om du frågar mig..

Jag har läst att frukostvanor är starkt befästa och somliga människor äter tydligen samma sorts frukost hela livet. Det stämmer inte helt in på mig, men nästan. Jag mår bäst i kropp och knopp av gröt! I många år åt jag gröt gjord på rågflingor tills jag fick veta att magen mår bättre av bovete, som namnet till trots, inte är ett sädesslag. Och om min mage mår bra, gör jag detsamma. Så sedan ett par år äter jag bovetegröt till frukost.

Jag kokar upp 2 dl krossat bovete i 4 dl lättsaltat vatten. Låter det koka ihop någon minut, sätter sedan på locket och låter det stå i 15 minuter. En femtedel av gröten äter jag varje morgon och resten sparar jag i kylskåpet. Så smidigt att bara värma en portion på morgonen. Till sist strör jag gärna på lite kardemumma eller kanel och en liten dutt mjölk. Därtill en stor balja starkt kaffe, oftast smaksatt med choklad eller vanilj (beroendeframkallande!). Vi köper hela kaffebönor med smak och maler bönorna själva. Sedan byter vi ut ett eller två mått vanligt kaffe mot smaksatt. Topp! Testa! Och så använder vi en perkolator förstås, så kaffet blir rykande hett.

Gömt under banan, äpple och blåbär finns alltså gröt

Men, en vana är till för att brytas (eller var det traditioner kanske?). På lördagar serveras det pannkakor. Varje. Lördag. Nödvändigt. Punkt. Min käre make vispar smet och steker pannkisar, så väldans goda! Sedan mumsar vi i oss samtidigt som vi roar oss med Melodikrysset. Det må vara mossigt och dammigt, men det bryr vi oss inte om. För vi har trevligt och våra skilda musiksmaker kompletterar varandra perfekt. Om vi löser krysset? Givetvis! Baggis!

Uj, vilket schwung i greppet!

Blåbär och banan får förgylla pannkakorna också. Dessutom brieost, crème fraiche och kokosflingor.

Till sist tänker jag inte be om ursäkt för dessa matbilder av lägre rang. Jag har nämligen ingen ambition att likställas med alla suveräna mat-bloggare.